Europa tar fram det bästa i hela Malmö FF
– Åh vad jag älskar det här!
Orden kommer ifrån en MFF-supporter som sitter tillbakalutad på sin stol på en uteservering precis vid Fontana di trevi. Runt omkring sig har han sitt resesällskap bestående av vänner som alla rest ner till Rom för att se Malmö FF möta Lazio samma kväll.
– Ja, det finns inget bättre än bortamatcher i Europa. MFF eller UEFA bestämmer motståndet och så åker man dit. Man vet aldrig vart man hamnar, säger en annan belåtet.
Bara någon minut tidigare hade sällskapet fått syn på en annan MFF-supporter som vandrade Roms gator och snabbt bjudit in honom att slå sig ner.
MFF-familjen
För några år sedan började man prata om att Malmö FF:s supporterskara är som en familj, en MFF-familj. Just Europamatcherna är något som får denna familj att komma varandra ännu närmre. Det finns inget ”du” och ”jag” utan man pratar om ett ”oss” och ett ”vi”.
Innan matchen var det sagt att MFF:s supportrar skulle samlas på en Skottsk pub. När de första förtrupperna kommit dit och inspekterat den mörka källarlokalen så var recensionen av det sämre slaget.
– Vi kan inte sitta här. Det luktar mögel i hela lokalen, sa den första killen
– Skit i det. Det luktar mögel i vissa rum mer än andra. Vi tar ett av dem där det luktar mindre, försökte en annan att övertyga.
– Vi måste tänka på de andra som inte kommit ännu. De kommer inte veta vart vi gått om vi tar ett annat ställe. Skit samma att det luktar mögel. Det är viktigare att vi är tillsammans, sa en tredje och fick med sig hela sällskapet ner.
Trots klarblå himmel utanför och en doft av mögel så fylldes källarpuben på och till slut var det 20-talet MFF:are som satt och skålade och sjöng tillsammans. Bartendern fick retirera angående vilken musik som skulle spelas och snabbt så hade den skottska puben förvandlats till en Malmöitisk med musik ifrån stan och grannkommunerna. Samtalsämnena flög mellan borden och inom fem minuter så kändes det som om att alla kände alla.
Samhörighet
Utanför arenan blev det dock lite problem när det visade sig att det inte alls var möjligt att köpa biljetter vid insläppet som Lazio hade sagt. Istället var folket tvungna att vända på klacken och bege sig in till stan igen för att köpa i någon av Lazios affärer. Efter att försökt tala och övertala personalen på plats, vars engelska språkkunskaper sträckte sig till ordet ”No”, och undertecknad försökt ringa Lazios biljettansvarig så höjde en MFF-supporter på sin röst.
– Vi kan stå här och gnälla hur länge vi vill, de kommer inte låta oss köpa här. Om vi snabbt går in till stan så hinner vi till matchen. Se nu till att alla är med så går vi!
”Bra för laget”
Inne på Stadio Olimpico satt småskadade Ivo Pekalski och Erik Friberg på MFF:s avbytarbänk och tittade när resten av laget värmde upp.
– Det har varit helt fantastiska dagar, berättade Erik Friberg
– Det är bra för laget med dessa resorna. Att få komma ifrån den vanliga träningen och komma varandra närmre, fyllde Ivo Pekalski i.
Några sekunder senare började det eka av välkända sånger samtidigt som MFF-supportrarna nu fått tag på sina biljetter och nu kommit in på arenan. Sportchef Per Ågren var snabbt uppe på läktaren med ett leende för att välkomna dem och för att höra att alla kommit in.
Påminde om Europaspel
När jag satt och tittade på den mäktiga Stadio Olimpico och matchen så tänkte jag inte helt osökt på förra årets Europaspel. Rikard Norling prövade nya kort på positioner där laget saknade folk. MFF spelade ett koncentrerat spel där man med stor uppsyn inte ville ge borta några gratisbollar till motståndaren och många av MFF:s spelare spelade på sin absolut högsta nivå där Johan Dahlin och Wilton Figueiredo visade prov på hur bra de verkligen är.
Det var Lazio som ägde matchbilden men MFF bad inte på något sätt om ursäkt för sitt besök utan spelade ett organiserat spel och bjöd Lazio på en bra match.
Uppe i Curva Nord sjöng Lazio-klacken hatramsor till stadens andra lag. Borta vid Malmö klacken hördes det hur skoltyskan kom fram när folk fick syn på Miroslav Klose på sektionen bredvid. Sekunder senare började Laziopubliken bua åt ett domslut. MFF-klacken svarade genom att vifta med sina armar och skrika ”La pippi!” vilket fick publikvärdarna runt omkring dem att vika sig av skratt.
Bra lärdom
När domaren blåst av matchen så var det, trots resultatet, en nöjd MFF-trupp dröjde kvar inne på arenan och som talade om lärdomen som man tar med sig ifrån matcher som denna innan de försvann ner i den arenans katakomber. Precis innan jag lämnade arenan pratade jag snabbt med Rikard Norling och frågade om han, precis som jag, tyckte det var synd att årets MFF-upplaga inte spelar ute i Europa.
– Tyvärr är det ju så nu. Det här är ju en sådan erfarenhet som vi får kompensera med. Men det visar oss också hur otroligt viktigt det är att vi nu i serien strider med livet för att uppnå minst det, svarade han innan han gick ner till de andra.
Det är något speciellt med Europa som tar fram det bästa i hela Malmö FF. Från samhörigheten mellan supportrarna och anställda till hur laget växer med uppgiften och spelar för varandra.
Samtidigt som strålkastarna började släcka ner ett folktomt Stadio Olimpico och jag gick ut i den varma augustinatten så tänkte jag tillbaka till det som den nöjda MFF-supporterna sagt tidigare under dagen:
– Åh vad jag älskar det här!
/Martin Östling
