Daniel Andersson: Det kändes riktigt skönt!
Kapten, pappa, pådrivare. Och nu också målskytt. Hemsidan tog ett snack med Daniel Andersson efter segern mot TFF.
Första straffen på länge. Möjlighet till att döda matchen. Hur nervös var du när du steg fram?
Det var rätt lugnt faktiskt. Jag vet att vissa straffar sätter man, andra missar man. Men man får inte vara rädd för att missa dem. Då är det rätt lugnt också när man ska slå dem.
Du valde att slå den nere vid stolproten?
Ja, är det en lång målvakt ska det mycket till om han ska hinna ned dit. Ifall han inte går för tidigt. Nu stod han kvar och då var det bara att trycka dit den.
När bestämde du dig?
Jag tar alltid en liten glimt upp från bollen precis innan jag ska slå till den. Står målvakten kvar skjuter jag, ser jag att han rör sig försöker jag placera den i andra hörnet.
Det kändes rätt bra va?
Ja, det var en riktigt skön seger. De var som vanligt svårspelade. Det var kanske ingen höjdarfotboll utan mer kamp. Men jag tycker ändå det inte gick över styr. Hårt men rättvist kan man säga.
Hur upplevde du matchutvecklingen från planen?
Vi låg lite fel i första halvlek. Vi var för utspridda kan man säga och då blev det lite stirrigt ibland. Men det rättade vi till i pausen och i andra kändes det som att vi hade bra grepp om det och då var det hur lugnt som helst.
Från sidan såg det ut som att ni hade bra nytta av ert possession-spel framförallt i andra då TFF stundtals förgäves jagade efter bollen.
Ja precis. Vi kunde rulla ut dem och kontrollera matchen.
Du har tidigare sagt att det är viktigt att lägga en förlust bakom sig så fort som möjligt. Gäller det samma sak med en vinst?
Ja, på sätt och vis är det så faktiskt. Det gäller alltid att fokusera på nästa match. Men skillnaden är ju att du får lägga mycket energi på att lyfta humöret igen efter en förlust. När man har vunnit känner man en annan glädje och då slipper man lägga energi på det. Istället känns det lite lättare och roligare när man ska gå till träningen.
Apropå glädje. Nu är du iväg på landslagssammandrag. Det har du ju rätt gedigen vana av nu, är det fortfarande samma kick, eller hur känns det att vara uttagen nuförtiden?
Ja, det är ju alltid kul att vara uttagen såklart, men glädjen ligger nog mer nu i att få träffa gänget som är här igen. Vi är ju många som känner varandra bra och som aldrig träffas annars. Sen är det alltid en kick när matchen drar igång, även om det känns mer i riktiga tävlingsmatcher såklart.
Nu är det många nya med, har du som en av de äldre någon speciell uppgift i samband med det?
Nja, man försöker ju hjälpa till och komma med råd och så, men inget mer strukturerat. Men det roliga med de här landskamperna är att det är så många nya med. Ofta ger en sån här träningslandskamp grunden för deras fortsatta karriär. Och det är alltid roligt när man är med och upplever det på plats.
Fortsättningen ja. Tre poäng satt fint mot Trelleborg och på måndag väntar Häcken hemma.
Ja och då är jag inte med. Jag drog ju på mig en varning och är avstängd. Men det ser rätt bra ut nu, med Häcken och sen ÖIS borta. Sen är det derby hemma. Fast först och främst är det Häcken. En match i taget, du vet.
För Daniels del är den matchen alltså landskampen mot Finland. För MFFs del är det fullt fokus mot Häcken. Vårt publiksnitt ligger idag på 15.100, och med det ligger vi tvåa i Allsvenskan, och vi hoppas på att publikfesten fortsätter på måndag. Då är det dags för en första trepoängaren på hemmaplan sedan serien vände.
