En avskedshälsning från Rasmus Bengtsson

Publicerad 04 mars 2021 i Herr,Nyheter

”MFF har alltid funnits i mitt liv. Igår var jag med grabben på hans fotbollsträning med BK Höllviken och när vi satt i bilen hem sa jag att imorgon är pappas sista dag som MFF-spelare och att när jag var lika liten som honom var min dröm att spela i MFF. Då sa han att ’min dröm är också att spela i MFF’. Så det finns i familjen, i blodet, att vara MFF-are hela livet. Fastän min tid här är slut försvinner inte de känslorna.

Mina första minnen är när jag sprang runt i P7- eller P8-laget på grusplanerna där Eleda Stadion ligger nu. Det var stålmål och tjocka stolpar. Sedan gick man vidare därifrån till någon gammal konstgräsplan bredvid. Jag har representerat alla åldersgrupper och har väldigt många minnen som jag alltid kommer bära med mig.

Efter min tid utomlands kom jag tillbaka som 28-åring. Det är klart att vissa i min närhet undrade varför jag skulle flytta hem till Sverige redan då. Men jag hade en dröm om att kunna representera Malmö i Europaspelet, för när jag var liten fanns det knappt på kartan. Sedan blev det Champions League, två Europa League-slutspel och SM-guld. Alla drömmar jag hade som liten fullbordades och på så sätt har det varit sjukt värt att flytta hem.

Champions League var speciellt när man stod där med hymnen. Men jag måste nog ändå säga att matchen mot Besiktas borta, att vi gick vidare till ett slutspel… det var något extra. Så som vi gjorde det och känslan man hade där och då. Det var mäktigt.

Omklädningsrummet är minst lika viktigt som själva fotbollen. Jag kommer att sakna mina lagkamrater i MFF:s omklädningsrum. Men fastän jag slutar här har jag mina vänner kvar och vi kommer fortsätta ha kontakt, det är jag övertygad om. Jag träffade till exempel Mackan och Berra senast igår. Allt har sin tid och nu kommer det in nya krafter i omklädningsrummet.

Så som de senaste månaderna har varit känns det skönt och som en lättnad att få ett avslut. Nu kan jag blicka framåt. Men det är förstås ett tråkigt avslut. Jag vet att jag aldrig mer kommer att spela för MFF i framtiden, jag har gjort det för sista gången. Det är sorgligt och ledsamt, men allt har sin tid. Jag blickar framåt och det känns skönt att gå vidare.

Det är klart att det har funnits meningsskiljaktigheter. Jag är besviken och tycker inte att jag fick chansen att bevisa mig efter min skada. Det är ledsamt att det inte blev så, men återigen, jag väljer att ta med mig allt det positiva istället.

Fotboll är business, lite så är det. I mina relationer med lagkamraterna och klubben i sig finns inga hard feelings alls. Nu har jag hittat en lösning med klubben och det känns som en lättnad. Båda är nöjda, men det kanske egentligen inte finns någon vinnare. Men vi hittade den bästa lösningen efter förutsättningarna.

Allt kring det här har varit intensivt. Man har inte riktigt vetat vad som ska hända. Nu är det skönt att få ett avslut här och lugn och ro kring det. Först och främst ska jag samla på mig lite energi och sedan får vi se vad som händer i framtiden. Än så länge är ingenting klart.

Att springa in på Stadion inför publik, den adrenalinkicken kommer jag aldrig få tillbaka. När Stadion gungar håller stämningen absolut högsta nivå. Ni supportrar håller toppklass och jag kommer att sakna er. Man är väldigt bortskämd som MFF-spelare med er bakom sig. Faktum är att ni nästan förtjänar en bättre liga.

Min största dröm som liten fotbollskille var att få spela i MFF:s A-lag. Den drömmen har jag fått uppfylla. Jag har fått uppleva många framgångar med SM-guld och Europaspel. De fem åren kommer jag att ta med mig även om ett år på slutet inte blev som jag hade tänkt. Jag har haft en fantastisk tid här och kommer fortsätta följa Malmö FF på nära håll. Men nu är det andra pojkar än jag som får jaga sina drömmar.”

– Rasmus Bengtsson