Roland, Dardan, Wilton, Daniel, Pontus och Gische efter segern
– Att få fira mål med publiken – det är helt fantastiskt. Det kan inte beskrivas med ord, sa superderbyts store matchhjälte Dardan Rexhepi. Fler kommentarer från honom och en bunke andra himmelsblå.
Dom gjorde det. MFF vann den stora stora matchen och leder nu Allsvenskan med tre sköna poäng. MFF besegrade HIF med 2-0 inför rekordpubliken 23 743 personer på Swedbank Stadion. Länge, länge stannade spelarna kvar på plan efter slutsignalen för att tacka och fira med publiken. Fira vad som utöver derbyprestigen och guldstriden var tionde – 10:e! – raka hemmavinsten!
En stund senare äntrade de båda tränarna podiet för presskonferens, och som brukligt inledde bortalagets tränare.
– I all bedrövelsen är det positivt att vi är med och bjuder upp till en sån intensiv och dramatisk fotbollsmatch. Vi spelade mycket på felvänd spelare, hade svårt att avsluta anfallen och fick massor av kontringar mot oss, sa HIF-tränaren Conny Karlsson.
Inte mycket att invända emot där. Så Roland Nilsson:
– Vilken match! Den hade det mesta. Jag är fantastiskt glad att vi kunde ta tre poäng idag. Vi kommer att suga på den här karamellen idag och imorgon, men sen måste vi tyvärr lägga den här matchen bakom oss och fokusera på nästa.
Sa Roland Nilsson, och fortsatte:
– Vi kom inte riktigt upp i den nivå vi vill vad gäller vårt passningsspel, men samtidigt förstår man det i en sån här match. Det smällde på bra i närkamperna, och det tar lite stryk både i kropp och huvuden; att kunna ställa om från det och spela ett bra passningsspel med bra rörlighet, det är svårt. Jag tycker vi gör det väldigt, väldigt bra. Vi tar fighten, men försöker ändå spela det spel vi ska.
I våras förlorade MFF mot HIF på Olympia. Vad är skillnaden i er insats nu mot då? Hur har ni utvecklats?
– Vi står upp mycket bättre. I våras blev vi lite paffa när HIF smällde på i närkamperna, idag tog vi fajten och vi tog den på rätt sätt. Vi måste våga gå in och smälla på för att vinna duellerna, och när vi vunnit duellerna måste vi våga spela fotboll, måsta våga passa bollen. Spelar vi långt spelar vi deras spel. Det tyckte jag vi gjorde bra, även om passningsspelet kunde varit ännu bättre.
Dardan Rexhepi. 18 år och debutant från start och stor matchvinnare. D-Rex, som han kallas, gav MFF ledningen med ett skickligt avslut redan efter 17 minuters spel, och spelade på stopptid fram Wilton Figueiredo till 2-0.
– Han har sett väldigt pigg ut på träning de två sista veckorna. Jag och Pep har pratat om att vi har ett väldigt bra alternativ att kunna slänga in. När då avstängningarna kom var det klart ganska tidigt vem som skulle gå in som första forward Jag sa till honom att gå in och njuta och spela det spelet han kan – och det gjorde han verkligen, sa Roland, och betonade också den nya forwardduons – Guillermo Molins spelade tillsammans med Dardan på topp – arbetsinsats i matchen:
– Det var jättekul att se de två på topp fungera väldigt bra. Två spelare som verkligen vill göra ett jobb, inte bara för sig själv utan för laget.
Man of the match alltså Dardan Rexhepi, och det i sin allra första A-lagsmatch från start; fantastiskt. Ett ord som Dardan själv också använde när han mötte alla nyfikna frågor efter matchen.
– Lite kämpig match… men tre poäng kom hem till Malmö, jag gjorde mål och assist – det kan inte bli bättre. Det känns fantastiskt, sa Dardan Rexhepi.
– Jag har vetat att jag skulle spela sedan i måndags. Det var lite nerver i början, men det släppte ganska snabbt, jag kom in i spelet och sen var det bara att köra på.
Dardan om målet:
– Mycket spelare i boxen, jag vänder snabbt och ser att det är en lucka i bortre och sätter dit den.
Dardan om assisten:
– Jag höll i bollen, Wilton tog en löpning, jag la en enkel pass och han sköt den i mål.
Dardan om sitt första – men sannolikt inte sista – målfirande på Swedbank Stadion:
– Att få fira mål med publiken – det är helt fantastiskt. Det kan inte beskrivas med ord.
Och så kom vd Pelle Svensson förbi och räckte Dardan den matchboll med vilken han gjort sitt första allsvenska mål.
– Jag får ta hem den och gå ut och öva på nya tricks och dribblingar…
Den underbara höstkvällens andra målskytt, Wilton Figueiredo, beskriver relativt uttömmande sitt mål i 95:e minuten med…
– Full power!
Wilton dundrade in bollen, en fin framspelning till friläge av Dardan Rexhepi i matchens sista självande övertidsminuter.
– Jag tycker hela laget spelade med stort självförtroende. Det kändes säkert i försvarsspelet, vi kämpade men vi spelade också, särskilt i andra halvlek, sa Wilton, och kommenterade på anmodan även Dardan Rexhepis insats:
– Jag är överraskad. Jag tror på honom för han har bra kvaliteter – men i sin första match från start, i en sån här viktig match… jag är väldigt glad för hans skull.
Lagkapten Daniel Andersson fick pris som matchens bäste spelare, och var – förstås – stor del i att HIF aldrig spräckte MFF:s målnolla.
– Det var några gånger de kom till, men på det stora hela fungerade det väldigt bra tycker jag.
Så bra att frusterade HIF:are tvingades till ojusteheter. Såsom Erik Sundins armbåge(?) i andra halvlek som fick Daniel att stupa för en kort stund.
– Det svartnade för ögonen. Nu vet jag hur en boxare känner sig… Jag fick en rejäl… något i huvudet, när jag vänder mig om så bara svartnar det och benen viker sig.
Daniel fick annars det högst ovanliga och tidigare ej uppleva nöjet(?) att spela med tre oilka mittbackskollegor i samma match. Pontus Jansson ersatte sannolikt vadskadade Yago Fernández under andra halvlek, för att sedan själv tvingas lämna plan i slutminuterna efter en kollision, och då ersatte Miljan Mutavdzic.
– Så kul att se Pontus komma in och göra det så bra. Det är aldrig lätt att slängas in, och i en sån här match, men han är klockren. Och på slutet är Miljan bra med sitt huvudspel, sa Daniel.
Som också ombads kommentera det faktum att MFF släpper fram ungdomar som lyckas på löpande band.
– Det är roligt att se. För vi har ju en väldigt fin ungdomsverksamhet. Det är kul att de kommer fram – annars är det ju inte lönt att ha nån…
Kvällens möjligen mest malmöitiska replik?
– Jag såg fassan längst till höger… det var fint, sa Daniel Andersson om det stora, fantastiska tifot med Bob Houghtons guldlag som tema, där förstås Roy Andersson fanns med.
En efter kollisionen nyhäftad – två häftor – Pontus Jansson skojade lite om sin möjligen lätta hjärnskakning och det faktum att han sett lite groggy ut när han lämnade plan – samt det faktum att han lär vara högaktuell för spel i nästa match (med Yago sannolikt skadad):
– Måndag? Vad händer på måndag? Djurgården? Ah, det är inga problem, det är lugnt, sa Pontus, och kommenterade sedan sitt inhopp med kort varsel:
– Det är inte så mycket att tänka på. Det gäller att sätta första närkampen, första uppspelet, det tycker jag att jag gjorde.
Sist men inte minst Guillermo Molins. Som inte blev matchvinnare, men som stod för en imponerande arbetsinsats i anfallet.
– De första 15 minuterna var det högsta tempot i Allsvenskan som jag har spelat. Det var fram och tillbaka och målchans på målchans. Vi spelar kanske inte bländande offensivt, men vi spelar fantastiskt defensivt. Vi ger dem inte en sekund med bollen. En riktig laginsats, och ingen som faller ur ramen, sa Gische efter matchen.
Du var själv ett bra exempel! Inte i de hetaste lägena, men med ett riktigt hästjobb över stora delar av planen?
– Ja. Jag fick inte lika mycket boll som jag är van vid på kanten, och det är svårare när man har två mittbackar att hålla undan, men då fick jag jobba så bra som det gick istället.
Hur var rollfördelningen mellan dig och Dardan?
– Det var rätt fritt från början, men det blev tidigt klart att det var jag som skulle gå i djupet och han som skulle gå ner och hämta boll.
Svårt att hinna hitta ett samspel?
– Ja, inte jättelätt! Vi har tränat två pass, fyra timmar… vi skapade några lägen för oss själva, men kanske inte för varandra.
Vad tycker du om Dardan?
– Stor, stark. Och väldigt mogen för sin ålder, både i omklädningsrummet och på planen. Bara för att han gjorde mål så börjar han inte att dribbla, som kanske en del andra hade gjort, han spelade enkelt, spelade bra, höll undan sina backar.
Hur firar du segern?
– Vi har redan firat klart; vi har sprutat vatten över hela omklädningsrummet! Nu ska jag hem och sova.
Tobias Christoffersson
