”Det känns lite overkligt att ha nått 200 matcher i Sveriges mest framgångsrika förening”

Inför tisdagens hemmamatch mot Östers IF hyllades Isaac Kiese Thelin för att ha nått 200 matcher i den himmelsblå tröjan. Han tog emot en specialtröja med siffran 200 på ryggen av ordförande Anders Pålsson, och precis som när han fick 100-tröjan 2022 repeterade han bedriften med ett mål. Då mot Degerfors, den här gången mot Öster.

— Jag kommer knappt ihåg, men när vi tittar på bilderna kommer minnena tillbaka. Nu när vi sitter här så är det klart att man ska ta in hur stort det är att ha fått spela 200 matcher i Sveriges mest framgångsrika förening, hur många som drömmer om det och hur stolt man är över det. Det är en stor ära.

Med hjälp av bilder låter vi Isaac Kiese Thelin gå igenom sin resa såhär långt i MFF-tröjan:

2014 – ”Det var lite som en saga”

– Första dagen i Malmö FF, det var lite surrealistiskt. Jag kom från Norrköping och jag tror många var förvånade att jag skulle skriva på här. Jag är väldigt glad och tacksam till föreningen, Danne [Andersson] och Vito [Stavljanin], för att de såg potentialen i mig, som jag själv kände att jag hade. Jag kom på sommaren och vi hade varit lediga, så jag var ute och tränade själv, sprang runt och hade bara Malmö i huvudet, det var otroligt stort. Samtidigt var allt så nytt. Man kommer till det bästa laget i Sverige och man vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Mer än att jag ville visa upp mig.

Första veckan – tre matcher och två mål

–  I min debut mot Ventspils hemma minns jag att jag var vänster- eller högerytter, så det var inte så kul, men det var bara att acceptera. Den dagen jag kom hade jag haft ett löptest inne i gymmet som jag gjorde väldigt bra på. Då tänkte väl Åge [Hareide] att jag kunde spela på kanten och springa där. Jag försökte mitt bästa, men det blev inte direkt någon supermatch från min sida och jag blev utbytt. Sen efter det fick jag spela på min position.

– I allsvenskan några dagar senare blev det mål direkt. Det var väldigt skönt. Speciellt när man kommer till en storklubb att slippa den där extra pressen som kan bli om man inte gör mål. Jag hade inte gjort jättemycket mål innan i Norrköping så att få leverera här direkt, var väldigt skönt. Det var en passning från Forsberg kommer jag ihåg.

— Det var inte den finaste planen och arenan som man ser på bilden. Men det var en tuff match borta mot Ventspils, vi vann bara med 1-0. Jag var på rätt plats vid rätt tillfälle och petade in den. Det blev en bra start för mig i MFF därifrån.

Champions League – ”Vad är det som händer?”

– Som du ser på bilden så var jag i chock. Den där bilden säger exakt hur jag kände. Vad är det som händer? Ska vi spela Champions League. Att se Champions League loggan på armen också. Det var surrealistiskt. På den tiden kändes det helt omöjligt för ett svenskt lag att få ha den på sig eller höra den här hymnen. När vi vann matchen över Salzburg och var klara för Champions League gruppspel, jag fattade ingenting om jag ska vara ärlig. Den bilden beskriver verkligen hur jag kände, liksom, WOW vad är det som har hänt?

– Den kvällen när vi besegrade Salzburg, det är absolut en av de bästa stunderna i min fotbollskarriär, och det var den bästa stämningen på stadion som jag varit med om.

– Det var mäktigt och lärorikt att gå in i det gruppspelet. Samtidigt hade man inställningen att: nu är vi här, och då är det för att vi är bra. Det var mäktigt att få möta sådana spelare som Chiellini, som på bilden, och det blev väldigt mycket kamp. Vi slog mycket långt på mig och jag fick duellera mot världsspelare. Det är något jag aldrig kommer att glömma.

Första SM-guldet ”Det var en självklarhet att vi skulle vinna”

— Man ser inte mig riktigt men jag springer där bakom. Jag nickade in 1-0 i guldmatchen. Sen gör Mackan det avgörande, det slutar 3-2, så man minns inte mitt mål lika mycket, men jag minns det. Det är en fantastisk bild. Vi gick in i matchen med ett sådant självförtroende. Det var självklart att vi skulle ta hem guldet. Hela den säsongen kändes det som att det bara vara en självklarhet att vi skulle vinna. Vi gick in i varje match med otroligt högt självförtroende och pondus.

— På något konstigt sätt, så kom jag in i Malmö-mentaliteten väldigt snabbt. Det blev självklart på något sätt. Där var jag verkligen i stunden: Vi vinner, för vi är bäst. Jag är här för att jag är bra och kan hjälpa till att göra skillnad. Men det är klart att det var en helt fantastisk känsla, man blir bara svensk mästare för första gången, en gång. Det ver overkligt faktiskt, om man tänker tillbaka så innan dess var jag i lag som fajtades för att hålla sig kvar i allsvenskan.

— 2014 som helhet är svårt att beskriva – det var som en saga. Att komma från ingenstans egentligen, och sen få göra allt det här fina med Malmö. Jag var bara här en kort sejour första gången, men det var då min kärlek till föreningen formades. Det är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat när jag tänker tillbaka på den här tiden. Det kändes som att det bara var positiva saker som hände, och det fanns en sådan glädje i hela staden. Alla var glada, pushade laget och var stolta. Det kändes som att något startade där.

2020 – tillbaka på lån

— Jag kände att jag ville få spela, känna mig behövd och viktig. Danne och jag har alltid haft kontakt, även Ola Gällstad var och hälsade på mig när jag var i Frankrike. Sådana saker, det är viktigt för oss spelare att känna att man är uppskattad och man vill ha en. Det kändes helt rätt för mig att komma hem. Jag vet inte man kanske blev lite bortskämd med stämningen vi hade på stadion, speciellt på Europamatcherna. När jag kom ut sen i Europa tänkte jag att det måste vara likadant där, men jag har aldrig upplevt det igen på samma sätt. Det har kanske varit någon match här eller där ute i Europa eller med landslaget, men inte som det var här. Så det var också något som gjorde att jag ville komma tillbaka, få känna trycket och pressen här på stadion. Jag älskar det.

—  Jag blev kär på en gång när jag kom hit första gången. När jag bodde utomlands följde jag alla matcher, när vi vann satt jag som en supporter framför tv:n och firade. Så det fanns aldrig något alternativ när jag skulle hem till Sverige, min kärlek för Malmö FF gjorde det självklart.

Rekordstort bortafölje i Wolfsburg följt av en säsong med tomma läktare

— Jag har fått en väldigt bra start varje gång i Malmö, här fick jag göra mål direkt borta mot Wolfsburg. Jag firade med en puss till supportrarna, det var för att visa min kärlek till alla de som tagit sig dit. Det var otroligt skönt att vara tillbaka, få visa sin kärlek och känna sig uppskattad igen.

— Det var riktigt tufft att spela framför tomma läktare under pandemin. Det var svårt för oss ibland att hitta den där extra tändvätskan. Även om det var match så kunde det kännas som att det var träning. Just här, på bilden, fick jag min egen tändvätska då mina barn föddes någon dag innan. Det var en väldigt speciell tid fotbollsmässigt, men också såklart en väldigt bra tid då mina barn fick födas här i Malmö.

Nytt SM-guld ”Kom Ola, så vinner vi ett guld”

— SM-guld, och med Ola [Toivonen] den här gången. Det är en bra bild på oss två tillsammans. Jag tycker att vi spelade otroligt bra tillsammans, vi kompletterade varandra bra och när jag ser tillbaka på det här, så var det en väldigt rolig tid. Vi var ett riktigt tight lag och hade väldigt kul. Jag kommer ihåg att Ola skrev något till mig om att han kanske skulle komma tillbaka till Malmö. Då sa jag ”kom så vinner vi ett guld” och så blev det.

2022 – tillbaka för att stanna

— Tillbaka igen, för att stanna den här gången. Det var så jag kände. Danne hörde av sig och jag kände mig sugen. Det var samma sak igen, jag hade varit på ett äventyr i Förenade Arabemiraten och det var som att spela under pandemin, där var inte mycket folk alls. Så det här adrenalinet man får här det ville jag komma tillbaka till igen. Och man ser på bilden här att jag var väldigt glad över att vara tillbaka.

— Det var så kul, du har Oscar där som jag kände sen innan, Martin, AC, spelare som man redan hade skapat en stark relation med och sen började jag lära känna de andra grabbarna också. Det var bara glädje och stolthet som man ser i de här bilderna.

Första cupguldet men en tuff säsong

– Det kändes som att det var någonting som inte ville att vi skulle vinna cupen. Alla försöken vi hade haft, och sen fick vi bortalottning mot Hammarby… det kändes igen som att allt var emot oss. Men äntligen fick vi lyfta den. Man hörde allt snack om hur många år det hade gått, så att få bryta det var väldigt skönt. Ännu en titel som betyder extra mycket. Att vinna SM-guld, det förväntas, men den här var svårare, just med historiken. Så att få göra det gjorde en väldigt stolt.

– Det var en turbulent säsong, lite ovant. Det är den enda säsongen jag inte vunnit SM-guld, och det var tufft, jag kom ju hit för att vara en av de ledande spelarna och hjälpa oss göra just det. Så det är klart man kände ett stort ansvar. Det var en tuff period i allsvenskan. Samtidigt försöker jag alltid se det positiva: vi vann cupen, och den här bilden är ändå från Europa League dit vi också tog oss. En dålig säsong, som för många andra lag hade varit en drömsäsong. Men det är det man gillar med att vara här, kraven är höga. Vi kände att vi kommer behöva studsa tillbaka.

100 matcher i himmelsblått

— Jag hade ingen koll, det känns som att tiden går så fort. Även nu med 200, det bara rullade på. Jag fick veta det innan matchen och var självklart stolt. Det kändes lite overkligt att man redan nått 100 matcher, och nu 200 i Sveriges största klubb. Och så gjorde jag mål i den matchen, mot Degerfors, det var ganska snyggt minns jag.

2023 – skytteligavinnare

— Det kändes som att vi som lag gjorde en massa mål. Det här var säsongen efter att vi slutade sjua och jag kände redan i första matchen i cupen på Malmö IP att nu är det ett nytt år, ny seriestart, nu kör vi liksom. Det kändes så från supportrarnas håll med. Energin var fantastisk på stadion, fullsatt hela tiden, bra stämning, väldigt rolig fotboll och mycket mål. En säsong jag aldrig kommer glömma.

— Jag sätter alltid laget och föreningen först, det är det viktigaste, att vi vinner guldet. Men jag ska vara ärlig, det var väldigt stort att vinna skytteligan, det var viktigt för mig att få göra det. Det är något jag kommer berätta för mina barnbarn, det är i historieböckerna. Det är inte heller ofta det händer i Malmö FF att någon blir skyttekung, eftersom vi är så många som gör mål.

Straffen som säkrade det tredje SM-guldet

— Detta är också ett tillfälle jag aldrig kommer att glömma. Det ligger där uppe med det första Champions League avancemanget. Jag hade gått en period där jag inte gjort så mycket mål och så vet jag ansvaret som kommer på mig i min roll i laget. Det var ett stort tryck, med all rätt, vilket jag gillade. Innan vissa matcher känner du att du kommer göra mål och oftast stämmer den känslan. Inför den här matchen hade jag haft den känslan hela veckan, att det är nu som något stort kommer att hända. När du står där försöker du hålla bort tankarna, vilket är enkelt att säga, men det var det jag försökte göra, lugna ner mig och bara försöka slå in bollen. Det var en av de bästa stunderna i min fotbollskarriär.

”En av de bästa dagarna i mitt liv”

— Äntligen fick jag vinna ett SM-guld med supportrarna. Jag sa till min bästa vän att jag skulle springa in i omklädningsrummet direkt, men han sa till mig att du ska ingenstans, vi ska plocka upp dig och sätta dig på axlarna. Och det här han och min andra vän som håller upp mig på bilden, de kom från Örebro. Där bakom är även min systers man, min lillebror, och där är en annan kompis från Örebro. Det är kul att de alla är med på den här bilden. Det var första gången man fick vara med om det, att alla sprang in på planen, först kände jag lite panik men sen ropade någon av mina småbröder och sen hade de lyft upp mig. Det är helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv.

2024 – Dubbeln

— Detta är från när vi vann cupen, det kanske inte var den bästa fotbollsmatchen, men vi vann och det var en publikfest. Så det är ett fint minne. Det är min pappa [Bin-Kiese] och min lillasyster [Naomi] på bilden. Min familj är mina största supportrar, de finns alltid där för mig. Speciellt pappa, han lever verkligen sig in i min fotboll, när det går bra är han hur glad som helst och när det går sämre så bär ha mycket av det också. Det är kul att få göra honom lycklig.

– Det är sjukt hur mycket fina minnen man har i den här föreningen. Det här är från matchen mot Kalmar, när vi hyllade Bosse Larsson. Under uppvärmningen pratade jag och Theo [Olsson], och det var då vi kom på idén att jag skulle fira så här om jag gjorde mål. Till slut gjorde jag mål, och kunde göra en fin hyllning till Bosse. Det var en väldigt fin match, med tifot, hans dotter var där… så det var fint att jag kunde fortsätta på det spåret.

”Mina döttrar har blivit supermalmöiter”

— Det senaste SM-guldet, och här fick jag fira med supportrarna igen. Det blir ganska stort tryck när de kommer in, men det är kul att få dela glädjen och framförallt få ge glädjen.

– Min familj, de betyder allt. Min fru Jasmin och mina döttrar Sofia och Kamilia. Det är de man spelar för, och de har blivit supermalmöiter. De vill inte att man ska sluta spela fotboll,  det ska alltid vara så här. Tjejerna är alltid på hemmamatcherna, även när det är sent så vill de gå. Som i tisdags, då var den ena vaken ända tills jag kom hem och ville prata om matchen. De brukar vilja prata om allt möjligt: att jag gjorde mål, fråga vem av spelarna som körde hem mig… Oftast undrar de om lagkamraterna, eller varför jag puttade någon, eller varför någon puttade mig. Det kan vara allt mellan himmel och jord.

2025 – 200 matcher

— Det kommer från hjärtat. Det går inte att beskriva den känslan när man ser bollen gå över linjen och hör den träffa nätet. Adrenalinet man får är något annat. Så det kommer spontant, den har typen av firande. Det är klubbhjärtat.

— Jag får njuta idag eftersom vi är lediga, men det är verkligen wow, 200 matcher, det är mycket fint man har fått vara med om. Men sen imorgon då är det tillbaka med fokus på nästa match.