MFF i MM-final efter storseger
1-0 i paus och starkt överläge, men ändå hyfsad match. Fast i andra halvlek rann det iväg värre och MFF vann över Mabi med till slut hela 7-1. Marcus Pode var den klarast glänsande stjärnan med tre mål och flyt i spelet. ***Uppdaterad med matchkommentar***
Mabi – Malmö FF B
1 – 7 (0-1)
Mål
0-1 2 min Marcus Pode
0-2 46 min Marcus Pode
0-3 47 min Robin ”T” Nilsson
0-4 54 min Guillermo Molins
0-5 59 min Marcus Pode
0-6 64 min Guillermo Molins
1-6 70 min Liridon Rustamay
1-7 74 min (självmål)
Startuppställning:
Håkan Svensson
Tobias Nilsson(64), Raoul Kouakou, Johan Nilsson Guiomar, Anes Mravac
Joakim Nilsson(46)
Hasse Mattisson, Behrang Safari(57)
Marcus Pode(68)
Robin ”Tomelilla” Nilsson, Edward Ofere
Ersättare: Festim Bytyqi, Marcus Westerlund(64), Robin Andersson(68), Guillermo Molins(46), Philip Milenkovic(57).
Kvartsfinalen var betydigt mer spännande. Då ställde MFF upp med J-laget mot Limhamns IF (div III) och kunde efter väldigt många om och men vinna med 5-4 – inte efter straffsparkar utan efter en jämn och målrik match. Semifinalen kändes också spännande inför; Mabi är en spännande klubb som inte minst leder division II före IFK Malmö, och MFF ställde upp med ett intressant lag. Men efter att Marcus Pode gett MFF ledningen redan i andra minuten var spänningen i princip över – trots att inga fler mål gjordes innan paus.
För MFF spelade upp väl och dominerade händelserna fullständigt. Lagmixen av comebackande veteraner – Hasse Mattisson – unga A-spelare som njöt och fick en kick av att allt gick lättare än i allsvenskan – Safari och Pode – och unga talanger – Robin ”Tomelilla” Nilsson och Anes Mravac – funkade verkligen.
– Så länge det var lite nerv i matchen tycker jag vi gjorde det riktigt bra. Vi skapade mycket i första halvlek också men hade inte den riktiga skärpan framför mål, sade Alf Westerberg efter matchen.
Och han var allt lite förvånad över att kvaliteten på motståndet…
– Med tanke på att de leder division II hade jag förväntat mig en lite jämnare match.
Inför matchen sa assisterande MFF-tränaren att han gärna ville få lite besked från spelarna nära A-laget, och valde efteråt att lyfta fram tre av dem.
– Marcus Pode och Behrang Safari har bra fart med bollen, och Hasse Mattisson gör ett väldigt bra jobb.
I det yngre gardet lyfte Alf också fram en trio.
– Anes Mravac och Robin ”Tomelilla” Nilsson gör bra ifrån sig matchen igenom, och Guillermo Molins gör en bra halvlek och ett par riktigt snygga mål.
Behrang Safari och Marcus Pode var bägge härliga att se. Behrang som hotat alla allsvenska motståndare med sina okuvligt starka löpningar och utmaningar på vänsterkanten är man van att se med kraft precis pressande sig förbi (eller ”bara” sätta försvararna i mycket hårt arbete) – men här gled han förbi så helt besvärsfritt, eller stannade till för nån dribbling, eller bara sparkade och sprang helt enkelt. Marcus Pode briljerade i diamantspetsen med aktion över stora ytor och fint passningsspel, men samtidigt hann han i princip fylla en tredje forwardplats också.
Edward Ofere kämpade hårt matchen igenom för att få sälla sig till målskyttarna. Han hade många, många chanser men sumpade precis alla. Däremot var han bitvis mycket nyttig i spelet med sin kombination av slitstyrka, teknik och spelsinne.
– I första halvlek var han alldeles för omständlig, men i andra blev han mycket bättre, och han var verkligen bara millimetrar från att bli målskytt ett par gånger, säger Alf Westerberg.
Alla juniorer på plan gjorde bra ifrån sig och var roliga att se; Anes Mravac, Robin ”T” Nilsson, Guillermo Molins och Robin Andersson ser redan ut att ha kommit långt i sin utveckling, men även inbytta Philip Milenkovic och Marcus Westerlund fyllde sina positioner väl.
I andra änden, så att säga, gjorde Håkan Svensson debut i MFF-målet, och det såg länge ut som om han inte skulle han något att göra över huvud taget. Men i andra halvlek han fick visa prov på sin skicklighet med två fina räddningar, tyvärr kunde Mabi raka in returen på den ena – där Håkan fått ett soprent friläge emot sig – till sitt enda mål. Hans bästa besked var emellertid hans oupphörliga snack med och instruerande av sina mindre rutinerade lagkamrater (dvs alla utom Hasse Mattisson…), härligt att höra.
Så här ungefär inföll då de sex spelmålen för MFF:
0-1 – Behrang Safari tar sig fram på vänsterkanten, slår inlägg snett bakåt, där Pode finns och skjuter bollen direkt i mål.
0-2 – i den psykologiskt knäckande första minuten av andra halvlek får Pode löpa in mot straffområdet med boll, under kanske femton meter får han sikta och sikta mer och måtta och så skjuta, ett vackert skott i en båge upp i bortre krysset, bortom all möjlighet för brorsan Daniel i Mabi-målet.
0-3 – minuten senare, och man kunde förstås höra kraset av krossat Mabi-hopp; Safari till Molins på vänsterkanten, löper in i boxen med 3 man kring sig, men får ändå från kortlinjen till inspel till Robin T, som tar emot och rakar in bollen.
0-4 – Guillermo Molins får en lysande lång framspelning av Pode, får ensam mot mål och gör ett riktigt kliniskt och vackert forwardavslut förbi målvakten.
0-5 Marcus Pode rinner igenom ack så enkelt, avslutar iskallt (var det mellan benen på brorsan, det får vi nästan inte hoppas ; ) och fullbordar ett oäkta hattrick
0-6 Guillermo Molins igen, en spektakulär prestation. Han rinner in i straffområdet men går omkull, eller nästan omkull; tar sig upp från halvliggande, lyckas hela tiden behålla kontroll på bollen, tråcklar vidare och lyckas ur obefintlig vinkel fösa in bollen i mål.
Tja, det var faktiskt väl värt att missa höjdfinalen för detta utmärkta stycke terapi för gårdagens deprimerande tilldragelser på Borås Arena.
MFF klart för MM-final. Finalen spelas 19 september, och där väntar Kulladal eller Kirseberg.
/Tobias Christoffersson
