Intervju med Agon Mehmeti
En spelare från årets juniorlag flyttas upp till A-truppen 2008: Agon Mehmeti, 18-åring som efter ett år som vänsterytter återtog sin favoritposition som forward och formligen öste in mål under 2007 – eller vad sägs om 43 mål på 45 matcher? Hög tid för en intervju med hemsidan.
En spelare från årets juniorlag flyttas upp till A-truppen 2008: Agon Mehmeti, 18-åring som efter ett år som vänsterytter återtog sin favoritposition som forward och formligen öste in mål under 2007 – eller vad sägs om 43 mål på 45 matcher? Hög tid för en intervju med hemsidan.
Juniorlaget har gjort sin sista träning för året. För en del spelare har det varit sista träningen med laget. I elitklubben är urvalet den mekanism som naturligt men kompromisslöst betingar arbetet med att få fram nya fotbollsspelare; bara de bästa får fortsätta. En av de som gjort sin sista träning med laget är Agon Mehmeti – men för honom väntar större uppgifter. Som den ende av lagets fem 18-åringar flyttas han upp. Nästa träning är den sjunde januari – med A-laget.
Nu sitter han inne på Kulan och svarar i sin första intervju korthugget men eftertänksamt på några frågor, varav den första förstås
Hur känns det?
– Det känns riktigt bra, faktiskt! Det här är något man har velat bli sen man var liten, det är stort. Jag har kämpat för det, säger Agon Mehmeti.
Som fick reda på att han skulle bli uppflyttad för ett par veckor sedan, men väl hade det lite på känn också dessförinnan.
– Ja, jag var nog rätt säker på det – för det gick så bra under säsongen. Jag fick beröm hela tiden, av A-lagstränaren och av Leif Engqvist, och det kändes bra själv.
Efter en säsong som yttermittfältare återtog han inför året sin naturliga plats som forward i juniorlaget – och då lossnade det rejält. 43 mål på 45 matcher är ett minst sagt respektingivande facit, för vilken anfallare som helst var som helst när som helst. Agon har också varit bofast i U21-laget, där han gjort 6 mål på 13 matcher.
Har det lossnat för dig i år?
– Ja. Jag har utvecklats hela tiden, känns det som. Förra året gick det också bra, men jag hade en annan roll då, som vänsterytter. Jag trivdes där också, men jag har spelat anfallare i hela mitt liv tidigare, och det är det som är min grej. I år hade jag som mål att göra mål… många mål, för att visa att jag är en anfallare. Men jag behövde förbättra en del saker också för kunna uppnå det. Jag har blivit bättre på att hitta målet, och verkligen få in bollarna. Jag har tränat mycket på avslut med Leif.
”Ingen jättespeedkula, men kvick och med bra förstatouch; det ser ofta ut som att han bara glider förbi motståndarna. Annars: bra skott, bra tillslag, och han fungerar både som bollmottagare och djupledslöpare.” så beskriver Leif Engqvist sin adept. Agon håller fast vid det där med förstatouchen.
– Den har vi jobbat mycket på i år, och där har jag blivit bättre. Passningsövningar där man inte bara tar emot rakt och passar tillbaka, utan förflyttar sig och sen passar; då får man bättre kontroll och kan göra saker snabbare. Att inte bli stressad när man har bollen; kommer det en motståndare så bara flyttar man den åt sidan… och så passar eller skjuter man.
I juniorlaget har Agon bildat ett mycket framgångsrikt anfallspar med Adam Weiszewski under året. De båda fungerade bra ihop, och Agon är inte sen att nämna en av huvudorsakerna till det: Thomas Sjöberg, som assisterat Leif Enqvist som juniortränare.
– Thomas var ju själv anfallare och kan så mycket. Han hjälpte oss hela tiden, framför allt hur vi skulle löpa sinsemellan, och det funkade jättebra. Både Thomas och Leif har spelat på hög nivå, det finns mycket att ta till sig av dem.
En nivå som nu Agon Mehmeti tar ett stort steg närmare. Men A-lagsdebuten, den är redan avklarad: ett fjorton minuters inhopp i träningsmatchen mot Falkenbergs FF på Rosengård i slutet av mars. Då var han faktiskt på väg att rinna igenom och göra mål, men fick nöja sig men en första smak av A-lagsspel. Därefter har han tränat med A-truppen lite då och då under året; spel i B/U21 vande han sig dock redan vid under 2006.
– Nivåskillnaden mellan J och U21 är inte så stor tycker jag, tempot är lite högre kanske. Men att träna med A-truppen, det är skillnad. Då är det bra tempo hela tiden, alla kämpar och går in i duellerna hela tiden. I J-laget… ja, ibland slappnar man av lite där, man skrattar och har kul. I A-laget är det inget skratt, inte på plan. Utanför brukar de skoja, men när det gäller så gäller det.
Det pratas mycket om det där sista steget, från lovande talang till etablerad allsvensk spelare, och att det är svårt för unga spelare i Sverige att ta det. Nu är det Agon Mehmeti som ska försöka.
Vad har du för egenskaper som gör att du kommer att lyckas?
– Jag ger alltid järnet, både på träning och match, och jag ger aldrig upp. Jag kommer att fortsätta kämpa, fastän jag kanske inte får så mycket speltid. Till sist kommer det att ge resultat. Förhoppningsvis… den nye tränaren har ju sagt att han vill satsa på ungt, så – vi får se… det är bara att gå in och kämpa och smälla på och se hur långt det räcker.
Leif Engqvist ser bra attityd och god karaktär hos Agon Mehmeti, samt – ett gott humör. Agon är alltid positiv, även när det går emot, och skojar gärna. Så har han också varit lagkapten i J-laget i år.
– Ja, det stämmer, jag är nästan alltid glad och positiv. Man måste vara positiv till laget, och uppmuntra den andra, det är inte bara tränaren som ska göra det.
Och efter en förlust?
– Man tänker på det lite grann, men man måste komma över det snabbt och börja tänka på nästa match, och sen träna hårt i veckan som kommer. Det är som Thomas säger: man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.
Det finns en negativ sak Leif Engqvist har att säga om Agon Mehmeti: ”han håller ju på Inter.”
– Det är världens bästa lag! Jag har hållit på dem sen jag var liten. Jag började heja på Inter när Ronaldo var där, han var min favoritspelare då. Sen blev det bara Inter, Inter, Inter, även om Ronaldo försvann. Jag är ett stort fan, jag ser alla matcher.
Det har varit ovanligt behagligt att vara Interanhängare de två senaste säsongerna?
– Ja, verkligen! De har slösat mycket pengar på spelare under många år utan att ha fått något bra gjort, men nu börjar det se bättre ut.
Favoritspelare i laget?
– Adriano. Jag har alltid gillat honom. Men jag vet inte vad jag ska säga om honom nu… de två senaste åren… säger Agon, ler och gör en uppgiven gest.
Zlatan då?
– Zlatan är… han är galen! Han är riktigt bra, det är han. En stor spelare.
Så, Inter är förstås ett ganska givet drömmarnas slutmål för Agon Mehmeti.
– Ja, det är klart… det är allas mål att försöka flytta utomlands och spela proffsfotboll. Men man får ta det som det kommer. Just nu är det är jag bara glad att jag är uppflyttad till A-truppen.
”Har du en agent?” hinner jag säga, men inser att frågan är fel ställd och naiv: det är klart grabben har en agent. Det har alla grabbar nu förtiden. Agon är ju arton; han har självklart haft en agent i flera år. Men innan frågan hinner formuleras om kommer ett oväntat svar:
– Nej, jag har ingen agent, för tillfället.
Men det har väl dom flesta, där du befinner dig nu?
– Ja, dom flesta har det. Men – alla har typ samma agent; jag tycker inte om det. Jag har fått erbjudanden, men jag har tackat nej.
Varför det?
– Det har gått riktigt bra utan agent hittills, så… jag har inte haft något behov av en. När det väl behövs…
…då lär dom finnas där ändå. Skön inställning, onekligen.
Agon Mehmeti går sista året på gymnasiet på Borgarskolan och hoppas ta studenten till våren. Någon mer utvecklad plan B om det inte skulle gå vägen med fotbollen än så har han inte för närvarande.
– Nu satsar man ju på fotbollen, det är bara fotboll som gäller. Men, om man skulle få man en allvarlig skada och är tvungen att sluta – så är de viktigt att tagit studenten, och att man har betyg till att fixa ett bra jobb. Men jag gillar inte skolan så mycket, det ska jag erkänna…
Vad tycker du är viktigt i livet förutom fotboll?
– Min familj. De hjälper mig så mycket, med skola, med fotboll, de ställer upp mycket.
Familjen består av pappa, mamma och storebror, och det finns faktiskt en lite målvaktstradition som Agon nu bryter…
– Min storebror spelar målvakt i Vintrie, det är division fem, men han har kul där. Han var också i IFK Malmö tidigare, liksom jag. Pappa var målvakt i hemlandet, Kosovo.
Situationen är oviss, men ett kosovoalbanskt landslag kan komma att se dagens ljus så småningom – fast för Agon är det det svenska som gäller.
– Det hade varit kul också att spela för landet man kommer ifrån, men – nej. Sveriges landslag är tuffare, och bättre.
Faktum är att Agon Mehmeti redan har dragit på sig den blågula dressen. Han har varit med på tre läger med P18-landslaget och går för närvarande och hoppas på att bli kallad till ett fjärde i januari, och i bästa fall spel i vårens dubbelmöte med Slovakien samt de heta EM-kvalmatcherna mot Spanien och Frankrike.
2008 ser alltså ut att kunna bli ett mycket spännande år för Agon.
Vad har du för mål?
– Jag vill fortsätta utvecklas som jag gjort och bli bättre – så klart. Och så hoppas jag förstås få spela. Det är ju en dröm – att få göra allsvensk debut. Vem hade inte velat spela därinne, för den publiken? Jag ska kämpa för att ta mig dit, säger Agon med en gest mot Stadion.
Dessförinnan lär det bli minst en chans på Heleneholm – såväl för Agon Mehmeti att visa vad han går för som för MFF-publiken att stifta bekantskap med honom. Men den som inte vill vänta ens så länge kan ta sig till Baltiska Hallen i mellandagarna, för Agon ska förmodligen ingå i det MFF-lag som ställer upp i Skånecupen. Fast Agon håller nere förväntningarna.
– Jag gillar inte inomhusturneringar, och är inte så bra på det. Men hellre röra på sig lite därinne än bara sitta hemma. För den sjunde, då gäller det direkt. Då måste man vara förberedd.
En sak är klar: Agon Mehmeti kommer att vara så väl förberedd han bara kan. Så nu får ”di gamle” se upp.
Fakta/Agon Mehmeti
Ålder: 18
Längd. 182 cm
Bor: Bellevuegården
A-lagsdebut: 28 mars 2007 i träningsmatchen mot Falkenbergs FF
I MFF: sedan tolvårsåldern, kom från IFK Malmö
