2 - 0

Svårt, svårt

Inte mycket att snacka om; Rosenborg var tveklösa herrar på täppan hemma på Lerkendal och dominerade stort från tidiga ledningsmålet till sena utökningen. MFF var inte helt under isen, hade sina möjligheter, men var aldrig i närheten av att kontrollera händelserna.

Det gäller väl att vara sansad, saklig. Och det är egentligen inte så svårt. Här har vi Nordens bästa lag, som under ett drygt decennium arbetat in ett sitt spel till perfektion. Kanske inte den skarpaste upplagan av Rema 1000-apostlarna, men det kvittar, för de kan sin sak så infernaliskt bra. Spelmaskineriet är måhända konstruerat av mekanik som inte är av senaste årsmodell - men hackar gör det inte. Tryggheten i en tradition, så många val som sitter i ryggmärgen. Ett decenniums nogsamt innötande. MFF sedan 1995?

Svenska mästarna MFF. Med resurser och ambitioner, med en trupp med enorm potential, med en stark inledning på året. Men en klubb just kommen i mål efter 16 års nattorientering. Bläcket inte torrt på nedplitade föresatsen "kontinuitet". Laget, detta lag som efter hösten och turkietturneringen äntligen börjar kännas som ett riktigt lag, en helhet större än delarna, ett gäng som går igenom saker tillsammans; detta lag upptäcker ännu, utforskar ännu sina möjligheter och sina gemensamma förmågor - där Rosenborg vet allt sedan så länge.

Ja, så såg det i alla fall ut. Rosenborg genomförde sin match precis som de tänkt och lyckades göra det helt på sina villkor från början till slut. Resultatet av detta svenska och norska mästarnas möte var tveklöst: Malmö FF var inte redo att rubba Nils-Arne Eggens cirklar. Men det är inget som säger att det givet var så, och att det självklart blir så nästa gång också. Några minuter av matchen ägde faktiskt MFF, inte mycket, men under dessa några förlängda ögonblick av initiativ - då mittfältet lyckades bli offensivt aggressiva på offensiv planhalva och några lyckade passningar i rad spelade in i möjligheter och inte ut ur farligheter - syntes norrmännen undfallande och lite tröga. De få gånger Afonso kom rätt med lite klipp i benen - gärna några steg in centralt - vrickade och lirkade han skjortan av norska spelare likaväl som han brukar allsvenska.

Men visst kunde dom vunnit med fyra fem mål. Genom sitt makalöst explosiva kombinationer med inspel från kanterna till framstormande centrala spelare skapade Rosenborg vansinnigt många heta lägen mitt inne i straffområdet under hela matchen, och det är egentligen obegripligt att att så många avslut var så dåliga. Joseph Elanga var i första halvlek helt väck på unge, framstående Braatens oupphörliga attacker - alltid med en eller två spelares nära understöd - men fick förstås också noll hjälp av Afonso. På högerkanten hjälptes Chanko och Mattisson åt och bildade viss vågbrytare, men inläggen haglade ickedestomindre.

Rosenborg hade ett farligt anfall direkt på avspark och tog ledningen i tredje minuten, när en otajmad MFF-backlinje släppte till ett läge som inte såg dödligt ut. MFF såg ut att vara på väg att ta kontroll på mittfältet efter tio minuter, men fick aldrig andrum att bygga upp något, vilket också berodde på hög felprocent i passningsögonblicken. Men ändå, man vet aldrig - hade Daniel Anderssons ryck och skott inneburit kvittering istället för ribbtriff i 18:e minuten... kunde utvecklingen blivit en annan. Än den som blev: Rosenborg dominerade ostört ut matchen, men skapade faktiskt bara en riktigt het målchans förutom målen. MFF, fragmentariserat, otillräckligt, kämpade oförtrutet på, men liksom bara med ena benet i matchen.

Förlust mot Nordens bästa lag i den deras hemmaborg som visat sig ointaglig för betydligt tyngre bestyckade armeer - knappast något skamligt skrällresultat. Trist att skillnaden mellan lagen befanns så stor, men kan MFF få till en matchbild på sina villkor här hemma den 12 maj är revanschen fullt möjlig. Tre fjärdedelar återstår av Royal Leagues mellanrunda, och plocka ner de danska mästarna gjorde vi ju ifjol, så - pu de nästa torsdag, helt enkelt.

Tobias Christoffersson