Sanna Kullbergs annorlunda väg till eliten
Hon ska leda laget till Damallsvenskan 2025. Men vägen till toppen har varit annorlunda för Sanna Kullberg. En operation i 20-årsåldern blev startskottet för hennes elitsatsning.
Det är tyst men händerna gestikulerar vilt på de sex spelare som sitter i lobbyn och spelar spel. Spelet heter ”The Mind” och går ut på att de ska lägga ut sina kort på handen i rätt ordning, från 1 till 100, men de får inte lov att prata med varandra.
Några bord bort är det lugnare. Ellie Junetoft, som är truppens yngsta spelare, ligger ner i en soffa och gör sina matteläxor. För att få något gjort har Sanna Kullberg erbjudit sig att hjälp till.
– Det är viktigt att de yngre spelarna känner att de trivs när de är med oss här. Ellie är bara 14 år, hon har också flyttat ner till Malmö utan sina föräldrar och nu är hon här med oss, det är inte alltid lätt, säger Sanna och forsätter:
– Sen hörde jag att hon hade mycket plugg med sig och att hon kanske inte var superpeppad på det. Jag tycker sånt är kul att sitta med, så då erbjöd jag mig. Sen har jag ganska lätt för matte och har ju en lärarutbildning.
Det är en grundlärarutbildning i årskurs 4–6 som hon har och hon har undervisat i mattematik, svenska, engelska och NO. Men nu har hon 100 procent fokus på fotbollen.
– Jag har funderat på om jag ska söka jobb som lärare i Malmö eller om jag bara ska njuta av att spela fotboll. Det ger mig väldigt goda förutsättningar att prestera men det känns som hjärnan sover lite, säger hon med ett skratt.
Muskelbesvär tvingade henne till operation
För drygt tre månader sedan blev det klart att hon ansluter till Malmö FF från Djurgårdens IF. Bakom sig har mittbacken en annorlunda väg till elitfotbollen.
Hon är uppvuxen i Umeå med en syster, tillika landslagsspelaren Emma Kullberg, som andades fotboll. Själv var Sanna mer splittrad i sitt idrottsintresse och höll länge på med både fotboll, basket och ridning. Vid 15-årsåldern tog hon beslutet att det var fotbollen som gällde, samtidigt tyckte hon om att ägna sin tid åt mer än bara idrott. Det var först fem år senare som hon bestämde sig för att satsa fullt ut på fotbollen.
Det hängde ihop med en lyckad operation.
Som ung drogs hon med kompartmentsyndrom i vaderna. Det innebar att hon hade muskelhinnor som låg för tajt på musklerna vilket orsakade smärta i vaderna när hon ansträngde sig.
– Jag hade väldigt svårt att springa och kunde knappt spela match utan fick alltid bytas ut. Det tog musten ur motivationen.
”Den har varit helt rätt”
Brytpunkten kom när hon som 20-åring kollade upp problemet och som följd opererade båda benen. Ett halvår senare var smärtan borta.
– Jag kommer ihåg när jag spelade 90 minuter för första gången. Då var jag 20 år. Det är egentligen jättekonstigt att jag inte hade spelat 90 minuter innan det.
Efter ett samtal från Team TG (dåvarande Umeå Södra), som precis trillat ner i Elitettan, tog hon klivit till elitfotbollen på riktigt. Parallellt med lärarstudierna var hon sedan med och tog Umeå IK tillbaka till Damallsvenskan och gjorde sin debut i högsta serien som 26-åring.
– Det är en annorlunda väg, men den har varit helt rätt för mig på ett sätt. Jag har hunnit leva ett liv som jag har velat göra vid sidan av fotbollen och känner mig väldigt färdig med den perioden. Nu kan jag helhjärtat titta på fotbollen och känna att jag njuter av varje stund.
Utsedd till lagkapten
Vidare via Kif Örebro och Djurgårdens IF ska hon nu leda MFF till Damallsvenskan. Hon har fått det ärofyllda uppdraget att vara lagkapten när laget ska ta sista steget.
– Det känns jätteroligt, det är kul att få det förtroendet direkt.
Se Sanna berätta mer om uppdraget att vara lagkapten.
Tillsammans med sin sambo Michael Cojocaru har hon kommit tillrätta i Malmö och paret har bosatt sig i Västra hamnen.
– Där trivs vi väldigt bra. Malmö som stad passar mig väldigt bra storleksmässigt och parkerna är helt underbara. Sen är det jätteskönt att kunna cykla överallt, jag saknade det i Stockholm.
Förvånad av välkomnandet i stan
Det finns bara ett minus. Den malmöitiska vinden.
– Jag och vinden är inte bästa kompisar… Ibland står man ju still och cyklar och helt plötsligt kommer vinden i sidan och man håller på att trilla av cykeln.
Vad hade du för bild av Malmö innan du flyttade ner?
– Jag har alltid tänkt att skåningar är så himla trevliga och roliga, jag vet inte om det är för dialekten. Den bilden tycker jag har infriats. Sen vi flyttade ner har alla grannar kommit och hälsat, det har gjort mig jätteförvånad faktiskt. De brukar stoppa mig och säga ”är du MFF-tjejen som har flyttat in?”.
Hur känns det nu efter tre månader i MFF?
– Jag pratar mycket om det här med min sambo och han säger faktiskt det att han tycker jag känns väldigt glad och energisk sen jag flyttade hit. Det känns väldigt positivt eftersom jag trivs väldigt bra, säger Sanna och fortsätter:
– Den här klubben har både muskler och viljan att göra någonting av damfotbollen. Min känsla är att de har skapat ett damlag för att bli bäst på damsidan också. Den känslan är väldigt skön att ha i ryggen och få förunnat.
Sanna Kullberg om…
…att vara äldst i laget:
– Jag känner mig inte äldst, det finns de som jag tycker känns äldre än mig. Det är Anna Welin och Amanda Kander, de känns som mammahörnan. Tillsammans Nathalie Hoff Persson, Lovisa Wifvesson, Elin Björklund och Rebecka Holm.
…nivån på träningarna:
– Jag kom från Damallsvenskan och var lite nervös att det skulle vara stor skillnad men från första träningen kände jag att det finns stor potential här. Efter tre månader tycker jag det är över förväntan. Många har spelat i division 1 tidigare och vi har successivt kunnat öka tempot på träningarna. Sen är det klart att vi fortfarande har mycket kvar att jobba på och finslipa.
…att matchas mot bättre motstånd:
– Det är alltid bra att få testa sig mot bättre lag. Det gör att vi steppar upp och gör alla aktioner snabbare. Sen förväntas vi vara ett bollförande lag i Elitettan, så jag hade önskat att vi kunde spela mot något lag i Elitettan för att testa oss på den nivån.
…hur de tacklade tre förluster:
– Vi har haft svårt att tackla motgångar och underlägen i matchbilderna. Vi har jobbat med en psykolog om hur vi ska jobba som grupp för att hjälpa varandra prestera bättre och hålla energin uppe. Där har vi gjort jättestora framsteg och jag märker det även på vårt beteende på träningarna. Det är aldrig kul att förlora men vi lär oss mycket av det. Elitettan kommer vara något annat och vi behöver ha en annan mentalitet, för det blir ingen dans på rosor. Det kommer krävas ansträngning och hårt arbete från alla.
…vem hon hänger mest med i laget:
– Jag tycker det är väldigt bra spridning i laget, vilket är kul för det blir lätt grupperingar i större grupper. Här känns det som jag kan hänga med vem som helst. Sen är det Nathalie (Hoff Persson) som jag känner sedan tidigare, vi spelade tillsammans i Kif Örebro, så det blir att jag tyr mig lite till henne. Vi delar också rum här i Spanien.
huvudpartners
officiella partners
