Sagt efter matchen
Tung, tung derbyseger i Helsingborg. Efter matchen gav de bägge tränarna sin syn på de tilldragelser som förde upp MFF i delad serieledning, och i omklädningsrummet levererade Sandqvist, Höiland, Toivonen och Andersson några citatvänliga repliker.
Det tog en god stund efter det att domare Fröjdfelt punktligt blåst av den tredje övertidsminuten och därmed matchen innan båda lagens tränare kom på samlad plats till presskonferensen i det inre av Olympias väl tilltagna VIP-utrymmen. Först att ta till orda enligt praxis bortalagets tränare, i stunden tillika segrande härföraren – Sören Åkeby.
– Laget är riktigt uppe på tårna från början i matchen. Vi valde att spela lite högre i början, och när vi väl fick upp bollen kunde vi få igång passningsspelet, kommenterade Sören hur MFF lyckades ta tag i matchen i den tempostarka och intensiva inledningsfasen.
– Första femton satte Malmö spelet på plats snabbare än vi, även om matchen inte var speciellt välspelad första tjugo minuterna. Efter målet hade vi en period där vi är direkt dåliga, men i andra halvlek tycker jag spelarna var fantastiskt modiga. Då spelade vi igenom dem, så som vi vill göra, replikerade HIF-tränaren Stuart Baxter.
MFF gick fullt rättvist vinnande ur första halvlek, och syntes ha god kontroll åtminstone en kvart in i andra – men sista tjugo tog HIF över fullständigt.
– Vi gör en bra första halvlek. I andra ser vi lite ängsliga ut, även om det inte var tanken. De vinner många andrabollar och tar över. Det är klart att vi hade turen på vår sida idag, när Sankan gjorde såna räddningar – men han tillhör också laget, sa Sören.
– Efter 90 minuter tycker jag att vi har gjort tillräckligt för att få något ut av matchen, men – vi får slipa knivarna lite till så att vi vinner matchen nästa gång, sa Baxter.
Om vi börjar med målet. Upplopp var nära att bryta ut på Olympia efter att linjedomaren vinkat för offside men huvuddomare Fröjdfelt – fullt korrekt – ”friat” och tilldömt MFF inkast. I den lilla förvirring och framför allt frustration som uppstod… passade Ola Toivonen på att på ett mycket vackert sätt göra 1-0 till MFF. Med helsingborgspublikens starka reaktioner i åtanke var Stuart Baxters hållning efteråt befriande:
– Det var ett inkast. Det var många inkast i matchen, men här stängde vi av oss och missade. Vi fick inga poäng idag för att vi inte gjorde mål på våra chanser.
Så här beskrev Ola Toivonen, sist kvar i omklädningsrummet, sitt läckra mål:
– De var lite ofokuserade. Jag skrek till Jon Inge att kasta snabbt. Jag gjorde en tvåfotare på Beloufa och försökte få in den i bortre så snabbt som möjligt.
Vilket ju föll hyfsat väl ut! Sakligt beskrivet, underbart att se.
Men det blev oväntat nog inte matchens enda målskytt som fick axla den riktiga segermanteln, utan förstås: Jonas Sandqvist. Med åtminstone tre fullkomligt fenomenala räddningar räddade han ensam alla MFF:s poäng, och stod dessutom för en handfull ytterligare ingripanden av högsta klass.
– Jag hade en bra dag – jag har det ibland.
Kunde Sankan understaterande triumfera med den lilla kritik som fanns efter AIK-matchen (!) i färskt minne.
– Målvaktsjobbet är lite speciellt, minsta misstag syns, och man är antingen syndabock eller hjälte. Men som sagt: bra dag idag.
Och ”bäst när det gäller” är ju inte fy skam att kunna skriva på sitt visitkort. Första storverket kom när han klev ut och skar av vinklarna för Babis Stefanidis i friläge in från höger. Andra och tredje var naturligtvis dubbelräddningen i 82:a minuten. Då Babis Stefanidis och Henrik Larsson inom loppet av ett par sekunder fick varsin chans i helt öppet läge några meter från mål.
– Babis Stefanidis skjuter på höger sida. Jag får upp en hand, och returen går rakt ut. Jag tänker bara att jag måste slänga mig åt sidan, och så får jag upp handen och styr bollen upp i ribban. Man får förlita sig lite på reflexerna – och det funkade…
– Skriv att han skulle ha gjort sitt jobb och hållit bollen i första läget istället.
Skön ingångsreplik från kvällens comeback kid, som råkar ha platsen bredvid i omklädningsrummet. Jon Inge Höiland gör efter nio månader och 16 dagar utan matchspel 73 toppintensiva derbyminuter och dessutom en utomordentlig arbetsinsats på en ovan position.
– Jag fick ha ganska mycket boll och det kändes bra. Det är lite annorlunda, stora ytor att täcka, och så får man bollen felvänd oftare, men annars är det inte så väldigt olikt en högerbacksposition.
Jon Inge kom inte – såsom vi är vana att se honom från högerbacken – fram till så många inlägg; det blir kanske naturligare för Ulrich Vinzents att ta hand om dem?
– Jag tyckte att jag och Ulrich hade ett par fina samarbeten, men jag hoppas kunna göra lite fler inlägg. Fast i en mer central position gör man instick istället, försöker få lite bollar bakom deras backlinje.
Det kunde möjligen tyckas vara lite gambling från Åkebys sida att slänga in en helt matchotränad Höiland i en av årets hetaste matcher, men icke. Det fanns en alldeles speciell, och statistiskt säkerställd anledning: Jon Inge förlorar inte mot HIF.
– Inte sedan jag kom till Malmö. Jag har tre segrar och en oavgjord borta, och tre segrar hemma.
Respekt.
– Och så fick jag ju en assist. En ganska ovanlig assist också, påpekade Jon Inge.
Onekligen, inkast som målgivande pass hör inte till det vanliga, men i 25:e minuten kom chansen, när MFF på bästa sätt förvaltade förvirringen över huvud- och linjedomares olika syn på aktuell situation.
Det känns extra fint att runda av ett replikplock från denna sköna derbyafton med Hr Kapten och Krigare Nr 1 D Andersson, som hade lite perspektiv att förmedla apropå sin hårt efter matchen lindade vad, vars gasbinda inte var föranledd av Beloufas fula sula rakt in från sidan i slutet av andra halvlek, utan av en sträckning i slutet av matchen.
– Den var lugn. Såna smällar är inga problem, de gör ont i stunden men går över snabbt. Det är värre när man sträcker sig – jag kunde knappt stå i slutet av matchen.
Jäpp; respekt igen. Tack, laget, för segern.
/Tobias Christoffersson
P.s. Vad sa H Larsson efter matchen, då? Formellt: inget. Enligt uppgift befanns den mixade zonen alltför trång för vår nationalhjälte, som världsvant gled ut i en möjligen friare men tveksamt mindre unken helsingborgskvällsluft… 😉 D.s.
