Sagt efter matchen
När MFF besegrade Djurgården med 2-1 hemma på Swedbank Stadion satte Labinot Harbuzi punkt för den himmelsblå måltorkan redan i sjätte minuten, medan Wilton Figueiredo förde laget tillbaka in på vinnarspåret med sitt första mål för klubben i den 68:e.
– Det fanns en glädje inför att spela den här matchen, och det visade vi, sa Roland Nilsson efteråt.
Fyra allsvenska omgångar utan seger, nio halvlekar utan mål. Men mot Djurgården i den fjärde matchen på Swedbank Stadion bröt MFF en vikande poängtrend och sköt två sköna bollar i nät. Hemmalaget satte full fart direkt, tog ledningen redan efter sex minuter genom Labinot Harbuzi och bjöd publiken på riktigt fin fotboll de första 20 minuterna.
– Vi började matchen väldigt bra. Vi var väldigt sugna; det har sett väldigt bra ut på träningarna den sista tiden. Det fanns en glädje inför att spela den här matchen, och det visade vi. Vi tog kommandot
tidigt och spelade bra, rörlig fotboll med både korta och långa bollar. Djurgården hade inget recept för att hantera det, kommenterade Roland Nilsson den fina matchinledningen efteråt.
Ur Djurgårdentränarens Andrée Jeglertz perspektiv:
– Malmö är bättre än oss idag, så är det. Tittar man på första halvlek, så är vi inte med riktigt i början och får också ett mål emot oss ganska snabbt. Det var precis den starten vi inte ville ha. Sedan kommer vi in i det, och jag tycker vi har ganska bra kontroll på Malmö i större delen av första halvlek. Visst, de skapar en del chanser, men det känns ändå ok.
Jeglertz beskrivning stämmer bra: efter dryga tjugo minuter kom gästerna in i matchen. MFF tappade tempo och intensitet, och Djurgården var duktiga och intresserade nog att ta tillvara på möjligheten.
– Det blir lätt så när man får ett sådant övertag som vi fick, att man vill göra lite mer eftersom det känns så bra. Och tyvärr börjar vi transportera boll istället för att fortsätta passa till varandra, vi är slarviga i passningsspelet, tappar lite boll – och då fick Djurgården en chans att komma in i matchen, sa Roland Nilsson.
Vilket räckte ända till en kvittering; med fem minuter kvar till paus satte Rajalakso 1-1 efter ett fint anfall. Dessbättre tog MFF tag i taktpinnen igen några minuter in i andra halvlek och åstadkom på nytt kraftig press med ett par heta målchanser, men 2-1 dröjde. Närmare bestämt till den 68:e minuten, då Wilton Figueiredo vackert sköt returen på sitt eget avslut (framspelad av Daniel Larsson).
Jeglertz:
– Även i andra halvlek får vi en tung start då vi får jaga mycket boll och blir väldigt passiva i vårt försvarsspel. Vi får också problem med att fånga upp Harbuzi, som är en fantastisk fotbollsspelare; han får komma rättvänd mellan vår backlinje och vårt mittfält, precis så som vi inte ville… och det är också på den ytan vi blir straffade, fast av Figueiredo.
Roland:
– 1-1-målet var väldigt tungt för oss. Men vi sa i halvlek att vi bara skulle fortsätta med det passningsspel som vi hade i början av matchen, se till att få stor rörlighet och bli mer aggressiva i vårt försvarsspel – och det fungerade bra. Vi visste att om vi bara fortsatte skapa chanser så skulle målen komma – och det var extra skönt att det blev Wilton som fick göra det.
Vilket man lugnt kan säga att även Herr Målskytten själv tyckte. Han rusade ut till klacken på Norra efter sitt första mål i blå tröja, och den sköna känslan satt förstås kvar också efter matchen.
– I feel fantastic! sa Wilton, och försäkrade samtidigt att modet inte hunnit svikta för honom trots begränsad framgång i de första matcherna för sitt nya lag:
– Jag har känt självförtroende i alla matcherna. Tränarna har sagt att de tror på mig, och att jag bara ska fortsätta arbeta. Och det gäller lika mycket nu, även om jag har gjort mål. Jag måste fortsätta arbeta hårt och bli bättre i varje match – jag kan fortfarande bli mycket bättre.
– Jag såg att målvakten fortfarande var nere, försökte hålla mig lugn och sätta in bollen, berättade Wilton om hur målet kom till.
MFF:s första mål kom till genom ett lysande samarbete mellan Guillermo Molins och Labinot Harbuzi.
– Jag får bollen av Labbe och går in för att ta avslut, hinner lägga över bollen till högra när jag hör Labbe ropa ”vänta, vänta!”; han löper in, jag har hunnit vända upp och klackar bollen till honom, beskrev Gische förarbetet till 1-0.
Molins, som varit tongivande under MFF:s första del av säsongen, dels med sitt hårda arbete och sin fina inställning, dels genom att gång på gång med stor skicklighet skaffa sig bra lägen men bara inte få in bollen. Dagens match var inget undantag; i första halvlek var han på väg att dribbla sig igenom i straffområdet men fastnade på sista järnkaminen.
– Det är det där sista som har fattats för mig i matcherna, i det avslutande momentet. Jag måste börja plocka poäng! Nu har jag i alla fall gjort två assist – och jag hoppas det blir fler, sa Gische efteråt, alltid klok och uppriktig:
– Jag tycker vi börjar fantastiskt bra, det är så att man hann tänka ”oj, vad bra vi är!” – men sen slappnar vi av lite, vi blir lite för lugna, kanske är det lite övermod. Och vi släpper in Djurgården i matchen.
Till skillnad från de tidigare matcherna hade tränarna bytt kant på yttrarna, Molins opererade till vänster och Daniel Larsson till höger.
– Nu kunde Daniel hota med sin snabbhet till höger och jag få lägen med min högerfot till vänster. Mig kvittar det egentligen vilken kant jag spelar på – det kändes bra här också.
Gische medgav också att det tuffa spelschemat börjar kännas lite.
– Men jag får förhoppningsvis ingen vila! Tillade han, lite motsägelsefullt.
Förklaringen förstås att han hoppas bli uttagen till U21-EM, efter att ha varit bofast i U21-landslaget senaste året. Truppen samlas redan två dagar efter vårens sista allsvenska match – så det blir till att bara köra på.
– MFF är viktigast. Det är klubblaget som betalar min lön, och det är här jag utvecklas som fotbollsspelare. Landslaget är en bonus, sa en annan spelare på tal om U21-EM, efter ivriga medieförsök att trigga ett intressant uttalande i saken efter matchen.
Labinot Harbuzi, förstås, utsedd till matchens spelare.
– Det här var en av mina bättre matcher, det tycker jag nog, sa Labbe.
Som var ett missriktat avslut ifrån att göra ett fullkomligt makalöst mål, efter att ha ”dratt” 4-5 djurgårdare på väg in i straffområdet.
– Det var nån som sa efteråt att jag var nära att göra årets mål. Men nu gick det inte så bra i det sista, och då glöms dribblingarna snart bort, reflekterade Labinot med en sorgsen anstrykning.
Fast det behöver han inte vara alltför orolig över – för de små och stora konstverken från dom fötterna finns ett litet galleri i varje blått hjärta.
/Tobias Christoffersson
