År 2020 blev ett märkligt fotbollsår på grund av den världsomfattande coronapandemin. Före utbrottet spelades matcherna i vanlig ordning med publik på arenorna vilket blir fallet när MFF ska möta tyska Wolfsburg i sextondelsfinal av Europa League. Trots vinst i gruppspelet har man haft oturen att lottas mot ett starkt lag från tyska bundesliga.
Dubbelmötet startar på bortaplan där MFF tar ledningen på straff av Isaac Kiese Thelin. Men Wolfsburg lyckas vända matchen med två mål innan slutsignalen ljuder. Med mål på bortaplan var supportrarna ganska optimistiska inför hemmamötet. Men ett Malmö FF i februari är inte samma lag som under sommarmånaderna, då man tidigare år har visat prov att vända underläge till vinst. Wolfsburg vinner även matchen i Malmö och eliminerar därmed MFF ur årets Europa League.
Malmö FF har tagit sig till final i Svenska cupen och ska möta IFK Göteborg på ett ”folktomt” Gamla Ullevi. De himmelsblå dominerar matchen och tar också ledningen med 1–0 genom Ola Toivonen. Resultatet verkar stå sig matchen ut men i 85:e råkar malmöbacken Behrang Safari oturligt snubbla på bollen, vilken snappas upp av Göteborgsspelare, som kvitterar till 1–1. I förlängningen är det Änglarna som visar mest energi och får också in ett inte helt orättvist, avgörande mål. Inte heller i år lyckas Malmö FF knipa cuptiteln.
Även kvalet till Europa League fick en tråkig avslutning. Vinst i de tre första omgångarna över i tur och ordning Cracovia, Honved och Lokomotiva följdes av en förlust i playoff mot spanska Granada och därmed var årets Europaspel över.
Hur gick det då i Allsvenskan? Att spela inför tomma läktare var ingen hit. Den puls och energi som skapas av publiken var som bortblåst och det märktes också på intensiteten i matcherna. Men serien kunde dock genomföras.
Med försenad seriestart drog allsvenska i gång den 15 juni och Malmö FF hade att möta Mjällby på hemmaplan. Det blev en lyckad start för den nye tränaren Jon Dahl Tomasson med en stabil seger med 2–0. Därefter kunde man dock märka att han ännu inte hade hunnit sätta sin prägel på laget. I de följande sex matcherna slutade fyra oavgjort, en med vinst (Djurgården) och en med förlust (Elfsborg).
Men så i mitten av juli började man skönja Tomassons nya segermaskinen. Nu följde åtta raka segrar och laget avancerade helt upp i topp av tabellen. Bland annat hade man nöjet att ”tvåla” till Helsingborg med hela 4–1. Efter en kortare svacka började MFF åter rada upp segrar och när 4 omgångar återstod hade laget chans att spela hem föreningens 21:a SM-guld.
Hemmamatchen mot Sirius blev en ren uppvisning. Efter 15 minuter hade i tur och ordning Isaac Kiese Thelin, Anders Christiansen och Ola Toivonen gett Malmö ledningen med 3–0 och laget kunde därefter spela av matchen med en god guldkänsla i kroppen och även hinna med ett fjärde mål innan matchen var slut. Inga publikovationer men väl ett pampigt fyrverkeri fick avsluta dagen.
Publikfritt till en början – och åter guld
Inför ”tomma” läktare och med Tomasson vid rodret gjorde MFF åter en gedigen säsong. Dock gäller detta inte Svenska cupen. Två förluster i det inledande gruppspelet och cupäventyret var slut.
Med en hemmaseger mot Hammarby i premiären inledde Malmö FF årets allsvenska. Lite krampaktigt spel under våren och en smärtsam förlust borta mot toppkonkurrenten Djurgården hade MFF hade halkat efter lite i tabellen. Men flera segrar under sommaren gjorde att man ändå behöll toppkontakten. Under sommaren lättade man också litet på Corona-restriktionerna och man tillät nu en begränsad publik utspridda med betryggande avstånd på läktarna.
Hösten präglades av varierande resultat med både vinster och oavgjorda om vartannat. Ja, till och med en hemmaförlust mot ett ”försvarsinriktat” Mjällby. En liten seriefinal hemma mot AIK slutar med en 1–0 vinst efter mål av Veljko Birmancevic och MFF gör ett litet ”guldryck”. Men AIK går sedan rent de följande matcherna och kan knipa guldet om MFF förlorar sin sista match hemma mot bottenlaget Halmstad. Efter en inte helt övertygande insats klarar man 0–0 mot HBK och 22:a SM-guldet är säkrat. Samma poäng som AIK men med bättre målskillnad.
Årets höjdpunkt blir dock kvalet till Champions League. Efter inledande segrar mot Riga FC och HJK Helsingfors stod Glasgow Rangers på tur. I det inledande hemmamötet övertygade de himmelsblå och tog ledningen med 2–0. Men på övertid lyckades skottarna lite tursamt reducera och chanserna att avancera reducerades något.
Den 10 augusti är det så returmöte på en fullsatt Ibrox Stadium i Glasgow. MFF hamnar tidigt i uddamålsunderläge och när sedan Bonke Innocent blir (felaktigt) utvisad i slutet av första halvlek, var det nog många som gav upp hoppet om ett vidare avancemang. Dock inte laget. Efter en heroisk insats med två mål i andra halvlek av Antonio Colak går MFF segrande ur striden.
Av bara farten vinner MFF även play-off matchen mot bulgariska Ludogorets med en sammanlagd seger med 3–2 och laget är åter igen klart för gruppspel i Champions League.
Med motståndare som Chelsea, Juventus och ryska Zenit är det inte lätt att göra sig gällande. Efter 5 förluster och en oavgjord (hemma mot Zenit) tar Europaäventyret slut även för detta år.
Året avslutas med att Jon Dahl Tomasson lämnar sin tjänst som huvudtränare efter två mycket framgångsrika år i Malmö FF.
Seger i Svenska cupen och flera tränarbyten
I januari presenteras MFF:s nye tränare, Milos Milojevic. Hans inledningen av året blir framgångsrik med avancemang i Svenska cupen. Efter vinst i gruppspelet blev AIK och Djurgården utslagna i kvarts- respektive semifinal. Finalen mot Hammarby den 26 maj på Tele 2 arena blev en gastkramande historia som fick avgöras med straffsparksläggning. Båda lagen inledde med var sin missad straff men sedan var det fullträffar fram till 5:e omgången.
För Malmö stod Ola Toivonen i tur. Rutinerat fintade han bort målvakten och lade lugnt in sin straff i ena hörnet. Hammarbys Astrit Selmani stegade nu fram för att ta sin och sitt lags 5:e straff. MFF:s målvakt för dagen, Ismael Diawara, hade varit nära att rädda någon av de tidigare straffarna och kunde nu kröna sin insats genom att rädda den sista. Stor hjälte i firandet och Malmö hade tagit sitt första cupguld sedan 1989. Äntligen!
Annars hade Allsvenskan startat hyggligt med vinster varvat med oavgjorda resultat. Men flera skador gjorde att spelet stundtals var krampaktigt och inte av den kvalitet man önskar se när MFF är på planen. Detta blev uppenbart då laget med flera reserver på viktiga positioner åkte till Stockholm för att möta Djurgården. Samma Djurgården, som man månaden tidigare bortabesegrat med 1–0 i Svenska cupen passade nu på att utklassa Malmö med siffrorna 4–0.
Trots cupsegern började det gnällas i supporterleden. Spelet satt inte som man önskade. När MFF så förlorade mot litauiska Zalgiris i kvalet till Champions League valde klubben att säga upp tränare Milos Milojevic.. Sportchefen Andreas Georgson tog tillfälligt över som huvudtränare. Under dennes ledning lyckades man besegra turkiska Sivasspor i playoff och därmed kvalificera sig för gruppspel i Europa League.
I Allsvenskan gick det fortfarande knackigt och MFF kämpade i mitten av tabellen. För att rädda avslutningen lyckades man övertala tidigare succétränaren Åge Hareide att ta över som tränare. Men effekten uteblev och med endast en seger på de 5 avslutande matcherna hamnade laget på en 7:e plats i Allsvenskan. Den sämsta placeringen sedan 2009.
I gruppspelet hade MFF lottats mot bundesligalaget Union Berlin, belgiska Union St Gilloise och portugisiska FC Braga. Trots flera jämna matcher ville det sig inte riktigt för laget och MFF slutade sist med 0 poäng.
Henrik Rydström ny tränare och nytt SM-guld
Efter att Hareides kontrakt löpt ut behövdes en ny tränare. Efter många rykten och spekulationer blev det slutligen klart att Kalmar FF:s tränare Henrik Rydström skulle ta över laget.
Inledningen av säsongen blev kanske inte helt lyckad. Efter att ha vunnit gruppspelet i Svenska cupen blev det sorti redan i kvartsfinalen mot Djurgården. Men när Allsvenskan drog i gång visade MFF åter mästartakterna. Med en lekfull ”relationsfotboll” radade man upp segrarna – åtta i rad. Efter det började det gå lite grus i maskineriet. Och efter att nya ”stjärnskottet” Hugo Larsson sålts till Frankfurt och när Anders Christiansen drabbades av hjärtproblem som höll honom borta resten av säsongen var det svårt att få till stånd säsongsinledningens mästarspel.
Trots allt tog man sig samman och när Allsvenskan skulle avslutas låg man i toppen strax bakom Elfsborg – laget som man skulle möta i sista matchen hemma på Eleda stadion. En vinst borta mot Häcken i näst sista matchen skulle innebära en helt avgörande seriefinal i slutomgången. Men offensiven skapade luckor i försvaret, som Häcken skickligt kunde utnyttja. Matchen slutade med förlust 2–4 och Elfsborg skulle nu kunna fira guldet på sin hemmaplan genom att besegra bottenlaget Degerfors senare på kvällen.
Ett deppigt himmelsblått gäng äntrade bussen för hemfärd till Malmö. Men under resan nås de av beskedet att Elfsborg bara spelat oavgjort. Till skänks hade MFF fått en ny chans att ta hem årets SM-guld. Men det krävde en seger på hemmaplan i avslutningsmatchen – mot just Elfsborg.
Ett fullsatt Eleda-stadion möter upp för den helt avgörande ”finalen”. Vinst för Malmö innebär SM-guld. Allt annat och guldet går till Elfsborg.
Det blir en tillknäppt matchinledning med Malmö i förarsätet. Halvtidsresultat 0–0. En bit in i andra halvlek får MFF straff när Isaac Kiese Thelin blir stämplad på foten i skottögonblicket. Han stegar själv fram och sätter den säkert i nät. Guldstämning infinner sig igen. Trots kniven mot strupen lyckas Elfsborg inte få till någon slutforcering och Malmö kan spela hem matchen utan större besvär.
För övrigt vann Isaac Kiese Thelin årets allsvenska skytteliga med 16 mål. Dessutom hade MFF sitt högsta allsvenska publiksnitt genom tiderna med ett hemmasnitt på 20 075 åskådare.
Nytt SM-guld och ännu en vinst i Svenska cupen
Med guld (om än knappt) från föregående år var förväntningarna högt ställda inför 2024. Henrik Rydström förfogade över en i stort sett oförändrad trupp. Och när det blev klart att den danske landslagsbacken Jens Stryger Larsen och den norske ”måltjuven” Erik Botheim anslöt till truppen var guldsnacket åter i full gång. Men först Svenska cupen. Efter seger i det inledande gruppspelet stod IFK Norrköping som motståndare i kvartsfinalen. Det blev en överlägsen seger med 5–2 på Eleda stadion följd av en lika övertygande seger borta mot Halmstad i semifinalen. Dags för final mot Djurgården.
Lotten utföll så att Malmö (för ovanlighetens skull) skulle få hemmaplansfördel. Åskådarplatserna fördelades jämt med ca 8000 platser vardera till lagens supportrar. Det blev en högljudd och intensiv tillställning och med stundtals hårda tag på planen. Efter 0–0 i halvtid tog MFF ledningen i andra halvlek då inhopparen Taha Ali sprang sig fri och chippade in ledningsmålet. Men sju minuter senare skulle Djurgården kvittera då genom malmösonen Deniz Hümmet.
Matchen gick till en mållös förlängning och fick därefter avgöras genom straffsparksläggning. Båda lagen inledde med var sitt mål. Därefter var det dags för Johan Dahlin att träda in i handlingarna på allvar. Två räddade straffar i rad och Malmö FF kunde avgöra cupfinalen i fjärde omgången med en säker straff inskickad av Lasse Berg Johnsen.
Allsvenskan inleddes övertygande med 6 raka segrar och en målskillnad 18–1. Inte helt oväntat bröts segersviten borta mot Elfsborg. Men efter det fortsatte MFF att imponera med ytterligare 7 matcher utan att förlora. Till och med borta mot ”spöket” Häcken lyckades man knipa ena poängen och en efterlängtad revansch mot Elfsborg följde sedan på hemmaplan.
Trots stundtals hackigt spel kröp guldet allt närmare. I oktober månad var det dags för guldet att säkras men två oavgjorda resultat i följd mot i botten kämpande Värnamo och Västerås var inte vad man hade väntat sig. Den 28 oktober var det ny chans att säkra SM-guldet, nu hemma mot IFK Göteborg.
Taha Ali blev inbytt i paus och var på allra bästa humör. I den 60:e minuten fixar han kvitteringen på egen hand och strax därefter slår han passningen till Hugo Bolin, som vänder på en 5-öring och sätter bollen i bortre burgaveln, otagbart för Göteborgsmålvakten. Öronbedövande jubel. Resultatet står sig matchen ut och 24.e SM-guldet är i hamn.
Kvalet till Europa inleddes med en seger mot Klaksvik från Färöarna. Därefter var det dags att möta grekiska mästarlaget PAOK. Efter ”endast” 2–2 hemma såg det dystert ut inför returen i Thessaloniki. Det såg också länge ut att grekerna skulle ta hem segern men i matchens absoluta slutsekunder lyckades ”junioren” Zätterström slå in kvitteringen. Samma junior slår i förlängningen en avgörande passning till Anders Christiansen, som rundar målvakten och fastställer slutresultatet till 4–3.
I playoff till CL fick MFF möta den ”gamla antagonisten” Sparta Prag. Denna gång blir dock Prag-laget för svårt och MFF förlorar med sammanlagt 0–4. Det blir spel i Europa League i år.
Gruppspelet gjordes om detta året. I stället för en fyralagsserie skulle man i 8 matcher möta olika lag som lottats bland de lag som kvalificerat sig till EL
I ligaspelet hade MFF det tufft. Det blev förluster mot Rangers, Olympiakos, Besiktas och Twente. Enda segern kom mot Qarabag på bortaplan och sen blev det två oavgjorda mot Galatasaray och Slavia Prag.
Stark start 2025 – men sedan gick allt snett
Efter säsongen 2024 avslutade Sören Rieks och Niklas Moisander karriären och Sergio Peña flyttade till grekiska PAOK. In i truppen kom bland annat de två offensiva spelarna Emmanuel Ekong (från Empoli) och Arnór Sigurdsson (Blackburn).
2025 inleddes med stora förhoppningar och under vårens spel i Svenska Cupen syntes inga tecken på att framgångssagan under tränare Henrik Rydström skulle ta slut. Gruppspelet avhandlades enkelt (segrar mot Utsiktens BK, Skövde AIK och Västerås SK) och i kvartsfinalen besegrades Elfsborg. I semifinalen ställde förvisso IFK Göteborg till med en del besvär men i förlängningen kunde MFF avgöra genom Oliver Berg. Finalplatsen var klar och så långt såg allt bra ut.
Även allsvenskan startade fint. I premiären besegrades Djurgården på bortaplan och i omgång 2 fick Elfsborg åka hem från Malmö utan poäng. Men sedan började spelet hacka, och hackandet tog egentligen aldrig slut. I cupfinalen som spelades i slutet av maj dominerade MFF spelet kraftigt men matchen gick till straffavgörande och där var motståndarna BK Häcken starkare.
Under sommaren låg man redan en bit efter i den allsvenska tabellen och trots segrar mot IFK Norrköping, Östers IF och BP kom man inte närmare. Och när de blivande mästarna Mjällby AIF kom till Stadion i början av augusti och vann med 3–1 stod det klart att det inte skulle bli något SM-guld den här säsongen. Förlusten mot Mjällby följdes upp av en förnedrande 0–5-förlust på bortaplan mot FC Köpenhamn som innebar ett uttåg från Champions League-kvalet.
Efter en seger i dubbelmötet mot tjeckiska Sigma Olomouc kvalificerade man sig i alla fall för Europa Leagues ligaspel. Men i den första omgången blev det förlust mot bulgariska Ludogorets på hemmaplan och efter det togs beslutet att bryta samarbetet med huvudtränare Henrik Rydström. Som tillfällig huvudtränare året ut kom Anes Mravac in. Han hade spelarbakgrund i Malmö FF och var vid den här tiden anställd av föreningen som huvudtränare i samarbetsklubben BK Olympic.
Målet för Anes Mravac och resten av truppen var nu att ta tredjeplatsen som kvalificerade för spel i Europa nästa säsong, men redan i den näst sista omgången stod det klart att den inte skulle gå att nå. Det blev till slut en sjätteplats.
Tyvärr gick det inte bättre i Europa Leagues ligaspel. Den enda poängen under hösten togs på hemmaplan mot Dinamo Zagreb. Det blev förluster mot Viktoria Plzen, Panathinaikos, Nottingham Forest och FC Porto. I mitten av december presenterades föreningens nya huvudtränare, spanjoren Miguel Angel Ramirez som tog över när 2026 startade.