Dags för islossning
April bjöd på goda portioner värme och sol, men Tom Prahl väntar ännu på att tjälen ska gå ur marken och isarna spricka – för sitt lag. I hemsidans summering av den första allsvenska månaden står problemen i anfallsspelet och valmöjligheterna i en jämn trupp i fokus.
Dags igen för en lägeskoll med MFF-tränaren. April månad har bjudit på fem tävlingsmatcher, fyra i serien, en i cupen. Liksom ifjol har MFF inlett det allsvenska spelet trevande. Årets tabellrad
1 2 1 5-6 5
är ändå en bra bit bättre än -02:s
1 0 3 5-6 3.
Men någon raketstart har det inte blivit för det förväntade topplaget. Bland supportrar och förståsigpåare verkar emellertid utrymme finnas för åtminstonde en viss medkänsla: det avsevärda strulet med skador och sjukdomar har strött grus i maskineriet.
Är du själv nöjd med resultaten under april, Tom Prahl?
– Nej. Vi vinner mot Örebro i premiären, en match som jag tycker vi ska vinna eftersom vi har fler målchanser och är bättre i försvarsspelet. Göteborg är det inget snack om – där är vi inte med i matchen, inte mentalt, inte på plan… vi har inget anfallsspel alls. Göteborg var väldigt bra, och vårt försvarsspel var dåligt; både målvakt och fyrbackslinje släppte till väldigt enkla mål. Vi gjorde en dålig insats, helt enkelt. Däremot borde vi kunna vinna i alla fall av de oavgjorda matcherna mot Landskrona eller Sundsvall. Det var nog våra motståndare som var mest nöjda med poängen, medan vi tog den som en förlust. Vi hade så pass många möjligheter i bägge matcherna.
Har din månad varit präglad av skadeläget?
– Jag tycker inte det, jag försöker se vilka möjligheter som finns att göra bra konstellationer. Hasse Mattisson och Peter Ijeh är de två stora avbräcken, annars tycker jag faktiskt att den här truppen är väldigt jämn. Vi har två jämna spelare på varje position. Jag tycker till exempel att Jussi Nuorela har tagit chansen, när han kom in som mittback istället för Olof som flyttade upp på mittfältet. Och alla skador på viktiga spelare har fört det positiva med sig att Markus Rosenberg, Jon Jönsson och Jocke Nilsson har fått mer speltid än de kanske skulle fått i vanliga fall. Det betyder att deras utveckling snabbas på, och vi får fler bra färdiga spelare. Även om inte framgången kommer just nu, tror jag vi har nytta av det på sikt.
Cupmatchen mot Husqvarna – det blev en rysare igen.
– Ja, liksom mot både Friska Viljor och Myresjö ifjol hade vi svårt att avgöra. Den här matchen såg lite bättre ut, vi spelade hyfsat i första halvlek men kom in i deras tempo efter hand. Efter paus spelade de på den bra sidan av planen medan vi blev trötta i moraset på andra, och när vi släppte in målet var vi illa ute en stund. Sedan satte vi in Markus och gick över till att spela med tre forwards, och då skapade vi en hel del bra lägen, men de hade ändå en bra möjlighet med en glödhet frispark i förlängningen där Jeppe räddade på mållinjen – så det kunde gått åt andra hållet också.
Vilken känsla dominerar efter en sån match? Stärks ni av segern oavsett hur den tillkom eller värker ett frågetecken efter insatsen – att inte ha vunnit klarare över ett lag från betydligt lägre nivå?
– Tittar man på resultaten ser man att alla allsvenska lag – med några undantag – har fått slita för att vinna, och då får vi ändå vara nöjda. Det var viktigt för oss att vinna en match, det känns som om vi har svårt att avgöra för närvarande. Detta var tredje raka oavgjorda [under ordinarie speltid], och vi hade alla de här danskmatcherna som också slutade oavgjorda. Vi får jobba väldigt mycket för att göra målen. Det positiva här var ändå att vi gjorde mål efter spelsituationer, inte bara fasta, det var lite glädjande. Vi har tydligen svårt för att sätta pricken över ”i”.
Efter matchen mot Örebro var Prahl missnöjd med det låga antalet målchanser. I andra omgångens bottennapp mot Göteborg uteblev de helt, men sedan har laget skapat mer och mer. Fast målen har inte kommit – inte ett spelmål på tre allsvenska matcher, sex halvlekar eller 297 minuter, för att vara exakt.
– Både mot Sundsvall och Landskrona skapade vi så mycket att vi borde ha kunnat gjort mål på spelsituationer, även så mot Husqvarna. Vi blev lite bortskämda av Ijeh ifjol, för han satte dit bollen så fort det osade målchans, han skapade mycket också och brände en hel del – men han avgjorde ofta och drog med sig andra också.
Tom Prahl pekar på vikten av att våga utmana och att med anfallarna i spetsen öka trycket på planens sista tredjedel.
– Nu möter vi väldigt mycket med våra forwards, vi tycker att Niklas har hamnat för djupt ner i banan under april månad. Det är i och för sig en del av hans spelstil, men när vi inte har haft någon annan – förutom kanske en ensam forward – som löpt i djupled, då blir det rätt svårt att komma till avslut. Därför är det viktigt att våra kantspelare ger sig iväg på löpningar, det var ett av skälen till att vi under april bytte Kristian Bergström och Lolo Chanko mot Erik Johansson och Andreas Yngvesson. Erik och Ante kom in som en frisk fläkt, de tog initiativ och var rörliga – utmanade istället för att bara flytta boll och söka sig inåt. Man måste utmana, det måste hända något på sista tredjedelen för att det ska bli mål. Så – det är väl där vi är just nu.
Bakåt är de enkla, onödiga målen fortfarande en källa till frustration.
– Vi har tyvärr släppt in för mycket mål, även om vi tjatat om att försöka hålla det nere. Det har inte varit så många organisationsmål som ramlat in, utan mer dumma misstag, och de är svårare att gardera sig mot.
MFF-tränaren tycker att spelet har blivit bättre efter göteborgsmatchen – och bättre än ifjol. Således kan resultat av försäsongens fokus på att utveckla passningsspelet skönjas: spelet inom laget är bättre, problemet är att det kanske varit till priset av fjolårets effektiva omställningsspel.
– Det var många hemmamatcher ifjol som var rätt krampaktiga och vi fick slita mycket. Vi klagade då på dåligt passningsspel, men i år tycker jag vi är bättre på att hålla i och flytta bollen. Vi är däremot inte så direkta och vi får ofta spela mot ett samlat lag, vi ställer inte om så snabbt längre. Det kan vara en följd av att vi tränat det dom på fotbollsspråk kallas ”possession”, alltså att hålla bollen inom laget. Det är en balansgång mellan att hålla i bollen och se tillfällena till snabba omställningar. Ifjol ställde vi om snabbt och var bra i djupled, i år tar vi oftast lite för lång tid i de situationer där vi har omställningsläge. Samtidigt måste vi också kunna vårda bollen. Det gäller dels för backlinjen att ha överblicken att kunna sätta fram bollen tidigt när man vinner den, sedan är det mittfältarna som styr och så handlar det om forwardarnas löpningar.
Förutom långtidsskadade Tomas Olsson fick Hasse Mattisson åter problem med sina vader, Jörgen Ohlsson blev korsbandsskadad och Lolo Chanko, Matias Concha, Jon Jönsson har hunnit insjukna och tillfriskna. Under skadefyllda april har Prahl alltså haft en del huvudbry att formera laget. Men nu har de de flesta tillfrisknat, och Tomas Olsson är på väg tillbaka, kan vara aktuell för spel inom två veckor.
Så, vad händer nu? Kommer Olof Persson att ta tillbaka sin mittbacksplats utan diskussion, eller har konkurrensen skärpts när Jussi Nuorela ”tagit chansen”? Har någon av de unga – Jon Jönsson eller Joakim Nilsson – något att sätta emot nyförvärvet Tomas Olsson. Vem tar mittfältets kantplatser? Högerbacksplatsen?
– Det är nackdelen med skador – man får spela in nytt folk, och så är man på sätt och vis tillbaka på ruta ett igen… det blir lite rörigt.
Tom Prahl har alltså en del att fundera på även fortsättningsvis, och det är vägvalet för det centrala mittfältet som verkar bry honom mest.
– Olof har varit bra både på bägge positionerna, det visar att han är en tongivande spelare. Han var väldigt bra på mittfältet i Sundsvall. Tomas Olsson borde kunna vara i spelbart skick om fjorton dagar, samtidigt så… kan ju Olof Persson fortsätta övertyga, liksom Jon och Joakim Nilsson.
– Joakim Nilssons inhopp nästan från ingenstans både mot Landskrona och i cupmatchen ger ändå funderingen: ska man satsa på honom direkt och ger honom ett halvår då han kanske inte kommer att vara så fantastiskt bra men ändå få spela in sig, eller ska man matcha honom lite försiktigare? Han känns som ett väldigt stort sparkapital.
Jon Jönsson fick ”ett litet genombrott”, tyckte du efter örebromatchen.
– Jon har tagit steg framåt och har utvecklats på många sätt, både i positionsspelet och försvarsspelet. Han har blivit mer uthållig och maler på mer under hela matchen. Men han är fortfarande är lite för het på gröten och blir skadad i nästan varje match. Om han lugnar sig ner lite, så kan han spela fem-sex matcher i följd och få lite kontinuitet.
Och yttermittfältplatserna?
– Sedan får kantspelarna fortsätta och försöka övertyga, både Erik, Chanko, Ante och Bergström, så får vi hoppas att någon av dem gör en par tre matcher i följd som är bra. Vi kan också ändra spelsätt under maj månad, och agera med ännu mer folk där framme i och med att Niklas spelar så tillbakadraget, stoppa in en forward till.
Högerbacken – Concha fick förtroendet i början, blev sjuk och så kom Höiland in och övertygade?
– Vi har två spelare på varje plats. Höiland och Concha var också möjliga kandidater som vänsterbackar från början, men eftersom Joseph gått in bra ha de fått konkurrera om högerbacksplatsen. Det är två olika spelartyper, men båda vill framåt och är duktiga offensivt. Concha lever på sin snabbhet och sin sparkteknik, Höiland rullar på och trycker sig förbi och är bra i huvudspelet och på fasta situationer. Och så har han ju gjort mål – så han har tagit sin chans.
Prahl sammanfattar bemanningssistuationen och prioriteringen:
– Vi har många duktiga spelare, många jämna. Nu gäller det att vi får fram spetsarna. Vi måste ha ett mittbackspar som stänger till – vi har hållit nollan en gång, och det är för lite – vi måste ha fram ett centralt mittfältspar som också är stabilt. Hasse är väldigt viktig för oss. Sedan måste vi få fram en målskytt därframme, som gör mål ungefär var tredje match, då landar man på åtta-tio mål… men det är egentligen för lite det också!
Vad tycker du om årets allsvenska så här långt?
– Djurgården började som fantomer, sedan fick de en välbehövlig knäpp på näsan som gjorde dem gott… AIK har startat lite bättre än de brukar, ÖIS sliter, Öster är en fenomenal överraskning med sin poängutdelning – annars är det ihoptryckt. Sundsvall tror jag kommer att bli rätt bra på sikt. HIF kommer nog inte att vinna allsvenskan med sin ekonomiska situation och Santos skada, annars trodde jag rätt mycket på dem från början.
I maj månad väntar Hammarby borta, ÖIS och Enköping hemma och AIK borta. Tom Prahl hoppas på en trendvändning av samma slag som ifjol, då laget exploderade i maj månad (4-0 mot Kalmar hemma, bortaseger mot HIF och AIK, bortaseger mot HIF igen i cupen).
– Det är något liknande som får hända i år – en islossning. Det kan vara att ta en oväntad seger, som vi gjorde mot Helsingborg borta ifjol. Hammarbymatchen är ett perfekt läge för något sådant; det var Sundsvallsmatchen också och vi var nära där. Det kan vara ett ganska bra läge att möta Hammarby nu, efter deras fina inledning och serieledning kan de vara lite smånöjda samtidigt som inte så många tror att vi ska vinna. Sedan får vi damma på hemma!
Intervju: Tobias Christoffersson