J-laget förlorade finalen
***Uppdaterad med matchfakta och kommentarer*** Det blev dessvärre ett ordentligt antiklimax för juniorlaget i SM-finalen mot BP: förlust med hela 0-4 efter en blek insats men också ett lite oturligt matchförlopp.
– Vi hade bra inställning hela matchen, men jag är förvånad över att vi inte kunde spela bättre. Dagsformen avgjorde, sa Leif Engqvist efter matchen.
Brommapojkarna tog ledningen efter kvarten, sedan missade MFF en straff och tre målchanser innan 0-2 kom turligt i 43:e. 0ch efter ett tredje baklängesmål tio minuter in i andra tappade de himmelsblå sugen.
Final i Junior-SM Malmö Stadion 28 oktober
Malmö FF – Brommapojkarna 0 – 4 (0-2)
0-1 16 min Sinan Ayranci
0-2 44 min Axel Johansson
0-3 55 min Axel Johansson
0-4 76 min Rickard Malm
Laget:
Festim Bytyqi
Andreas Freij(60), Marcus Westerlund, Anes Mravac, Philip Milenkovic
André Jönsson(88), Robin ”T” Nilsson, Robin Andersson, Agon Mehmeti
Guillermo Molins, Robin ”M” Nilsson(69).
Bänk: Niklas Hammer, Christoffer Lundin(60), Mak Dzonlagic, Elvir Biberic(88), Leutrim Jasiqi(69).
Det var nog en hel del av de församlade 718 som sökt upp Stadion och Junior-SM-finalen som en årets sista (?) chans att släcka den länge ansamlade framgångstörsten – vilket naturligtvis är en orättvis förväntning för MFF:s juniorlag att leva upp till. J-laget, som från vårens internationella vänskapsmatcher över den överlägsna segern i juniorallsvenskans södra elitserie till starka insatser i slutspelet gjort mycket bra ifrån sig under hela året. Och nu framme vid den efterlängtade, avgörande match om SM-guldet som varit lagets uttalande målsättning hela vägen fanns chansen att på hemmaplan sätta pricken över i.
Laget skadefritt och komplett, formen och stämningen på topp. Men det gick inte vägen – alls. Brommapojkarna vann matchen med 4-0 och var de som fick ta emot JSM-pokalen av Bengt Madsen vid en enklare prisceremoni efter matchen. Efter en match och ett förlopp som känns lite konstigt när man försöker summera det efteråt. Det var ju så upplagt, på alla sätt och vis.
Och det var dessutom MFF som tog initiativet direkt i matchen. Några frisparkar och bra spelsekvenser och i 13:e minuten en första målchans efter ett bra anfall: Tian Robin Andersson – den offensivare centrale spelaren på ett rakt mittfält – fördelade boll bra till högerbacken Andreas Freij, som spelade upp längs kanten till André Jönsson. Han bröt in i straffområdet, där Robin ”M” Nilsson hann upp bollen framför målvakten, men denne avvärjde.
Men nästa händelse i matchen fyra minuter senare var likväl 0-1-målet, på ett avvaktande BP:s första egentliga möjlighet framåt. Men den blev desto bättre: rappt och skickligt onetouchspel in från högerkanten genom en lite passiv MFF-defensiv och snyggt avslut. Mycket överraskande och en liten kalldusch, förstås. Men MFF fortsatte, och en bjudning av den annars framstående BP-målvakten var nära att ge kvittering i 23:e minuten. Han missbedömde helt plocken av en lyrad frispark från mittplan, och Guillermo Molins gick upp och nickade bollen mot övergivet mål… nästan – en BP-spelare nickade undan på mållinjen.
Med halvtimmen spelad verkade dock 1-1 vara ett faktum i omedelbart vardande, då MFF fick straff. Efteråt var väl de flesta överens om att det kanske inte var så mycket straff när Robin ”M” gick omkull efter någon slags liten knuff, men dömt är dömt. Tyvärr blev straffen lite okoncentrerat slagen, och det blev om det nu inte framgått tidigare tydligt att de himmelsblå framtidsmännen nog var lite tyngda av stundens allvar ändå.
Dessvärre skulle första halvleks avslutande fem minuter inte lätta bördan, utan tvärtom spä på den. Mellan minut 40 och 43 tre fina målchanser för MFF med Guillermo Molins fri med målvakten två gånger och Andre Jönsson en, men med keepern segrande ur alla situationerna. Och i minut 44 0-2 för BP genom ett, tja… turligt mål få man nog säga, av flera anledningar. BP kom upp i anfallsläge, matade boll mot MFF-boxen, MFF hade svårt att få undan och lite kalabalik uppstod. Efter några studsar målvakten Festim Bytyqi och BP-spelare i kamp om bollen, bollen i mål. I de flesta fall blåser domaren frispark för målvakten där – låt vara ofta väl lättvindigt – men… inte denna gången.
Det var elva grundligt frustrerade och förbannade MFF:are som kokande gick ut genom spelargången till paus – härligt att se deras kombination av ännu opolerad vildsinthet och starkt engagemang. Men tyvärr fick aldrig känslorna sitt utlopp i andra halvlek. En bra farlighet tre minuter in när Agon Mehmeti drog upp ett anfall på vänsterkanten och Robin Andersson gjorde ett bra inspel. Likförbannat inföll 0-3 för BP efter 55 minuter, när de vände spelet – klar frispark för MFF när Robin ”T” drogs ner på mittfältet tyckte Leif Engqvist efter matchen – och MFF var blottat bakåt.
Och här var ju matchen slut. 0-3 med halvtimmen kvar att spela, det blev en för tuff utmaning att anta för ett MFF som redan fått motgångarna slag i slag genom matchen och inte heller fått till något ordentligt spel. Men MFF fortsatte att försöka, in i det allra sista och ska ha all heder av det – det ville sig bara inte. Lagdelarna förlorade alltmer kontakt med varandra, och istället för kollektiv press blev det frustrerade enmansräder. Och istället blev det till och med 4-0 på en riktig rökare och femman farligt nära innan domaren blåste av matchen.
Anes Mravac och Guillermo Molins ”återvände” till J-laget som utmärkta finalförstärkningar efter att ha tränat och spelat med A-laget senaste tiden. Bägge gjorde godkänt ifrån sig, men fick inte stå för några avgörande insatser. Genom ständiga fasthållningar och stor vaksamhet syntes att motståndarna hade stor respekt för ”Gische”, som dock efter en pigg inledning tappade alltmer fart och stannade upp lite för mycket med bollen.
Ett lite olyckligt matchförlopp i kombination med att ett spänt manskap aldrig fann harmoni på plan – och så var guldchansen borta för i år. För 88:orna i laget kommer den inte tillbaka, medan årgångarna 89 och 90 ännu har möjligheten.
– Vi hade bra inställning hela matchen, men de var ändå hetare än vi i närkamperna, och jag är förvånad över att vi inte kunde spela bättre. Killarna var nog lite tagna av stundens allvar idag. Dagsformen avgjorde. Brommapojkarna är ett bra lag, men inte bättre än Elfsborg som vi vann över i semifinalen, sa Leif Engqvist efter matchen.
– Men jag tycker vi har gjort ett bra jobb i år. Jag är jättebesviken över att vi förlorar finalen, men jag är också jätteglad över att vi vann serien. Och att samtidigt P16 gick till semifinal – det är bra. Man får också tänka på att de av våra spelare som spelat mest har spelat sammanlagt 55 matcher under året, bland annat fyra B-lagsmatcher nu i oktober.
Efter matchen samlades spelare och ledare för att äta en bit och trots allt fira – den starka seriesegern, det förvisso fådda och inte tagna men dock SM-silvret. Och inte minst en fin säsong tillsammans.
Vad händer sedan? Laget tränar fram till och med sista B-matchen 8 november, sedan blir det lite ledighet. Sedan börjar arbetet med att forma om laget inför nästa år. Nya spelare in, medan de ”gamla” får gå vidare på något sätt. Leif tror att en tre-fyra har chans att bli upplockade till A-truppen. Förslaget på en särskild U21-allsvenska ger också nya möjligheter. Leif Engqvist är positiv till idén.
Återstår att säga: tack och grattis till J-laget för en väl genomförd säsong!
/Tobias Christoffersson
