En legendar kommer hem: Tore Cervin om Bob
Till hemmamatchen mot Shakhtar Donetsk kommer den legendariske MFF-tränaren Bob Houghton på besök. Det uppmärksammar vi på MFF.se med en rad intervjuer med spelare som hade förmånen att spela under honom. Tore Cervin hade honom som tränare under de framgångsrika åren på 70-talet.
Tore Cervin, 258 A-lagsmatcher och 110 mål i MFF 1972-1980. Fem cuptitlar, tre SM-guld, finalist i Europacupen.
Bob Houghton, MFF:s huvudtränare 1974-1980 & 1990-1992 . Fyra cuptitlar, tre SM-guld, finalist i Europacupen.
Många som inte sett honom spela känner säkert igen Tore Cervin från det klassiska fotot över målfirandet i snödrivorna på Malmö Stadion när det i princip stod klart att MFF besegrat Wisla Krakow i Europacupen 78/79. Den med svenska mått oöverträffat framgångsrika europakampanjen det året var resultatet av ett starkt kollektiv och en tränare som omformade svensk fotboll med sitt nytänkande spelsätt. Tore Cervin minns hur det var när Bob Houghton kom till Malmö.
– Mitt första intryck var att det kändes spännande. Jag såg honom och tyckte att han hade en fantastisk utstrålning. Och sen när vi väl kom ut på planen så såg man att han arbetade på ett annat sätt och med en annan spelidé.
Bob Houghton tog den engelska modellen till Sverige och införde numera självklara begrepp som press och understöd i den svenska fotbollsvokabulären.
– Hans tänkande och engagemang har jag aldrig upplevt förr eller senare. Det var fight varje träning. Han införde något som många tog efter och hade framgångar med, säger Tore Cervin.
– Även jag som tränare och spelare har allt att tacka Bob för. Jag har lärt mig mycket om hur man ska tänka, organisera och behandla folk. Det är mycket psykologi och Bob har varit en fin mentor.
Det sägs att Bob var förtjust i dig – både som spelare och tränare. Varför det, tror du?
– Det ska du fråga honom om. Men han gillade nog mitt spelsätt. Jag gjorde vad jag blev ombedd att göra och var något av en måltjuv.
– Sen blev det så att vi började spela tennis tillsammans. Då pratade vi aldrig om fotboll – varken om mitt eller lagets spel. Jag brukade vinna de flesta matcherna. Det han var bäst på var att skrika ”out”. Även på bollar som var klart inne – ”out” – haha!
Var han en dålig förlorare?
– Det var vi nog hela laget. Men det var roliga stunder både på tennisbanan och på fotbollsplanen. Han sprang inte mycket med oss utan organiserade oss hur vi skulle stå på planen. Det var inget spring i Pildammsparken. Vi gjorde allt på planen – löpte, alla övningar. Det var han först i Sverige med att göra. Både Roy Hodgson och Sven-Göran Eriksson gjorde samma sak senare.
Tack vare organisationen slog ni ut motståndare efter motståndare i Europacupen 1979 och finalen kom allt närmare. Hur hanterade han det rent psykologiskt med er?
– Han var en mästare på att ge oss energi och självförtroende. Det är precis vad jag försöker förmedla idag. Att man kan slå alla lag om man tror på det och är organiserade. Han var fantastiskt på att få med hela laget och visste precis hur han skulle göra. Han förberedde oss väldigt bra och planerade in många träningsmatcher och mot rätt lag. Jag tror aldrig vi spelat så många träningsmatcher som vi gjorde då.
Bob Houghton och Tore Cervin efter tränarens sista MFF-match i den första sejouren 1980.
Ni gick skilda vägar 1980. Han började träna ett grekiskt lag och du spelade för Toronto Blizzard. Ett par år senare kom Bob också till Toronto strax efter att du hade lämnat klubben. Hade du något med det att göra?
– Nej, han fick erbjudandet i sista stund och då hade jag redan bestämt mig för att lämna. Men jag pratade med honom om vilka spelare som jag tyckte att klubben behövde. Han tog också in rätt spelare, bland annat Janne Möller i målet och Conny Karlsson som mittback. Han hade två framgångsrika år där.
Hade du stannat kvar om du känt till att han var på väg?
– Utan tvekan. Det har jag sagt till honom också. Han svarade att han ändå inte hade velat ha mig. ”Dina ben var slut”, sa han. Det är typiskt honom, haha.
Vilken kontakt hade ni sen?
– Det var inte ofta. Jag kunde ringa när jag var på semester och så. När han kom tillbaka till MFF 1990 hörde han av sig och frågade om jag ville komma in som massör och få igång massagerummet. Där är mycket psykologi och skitsnack. Sen coachade jag även B-laget. Det var kul år med Bob.
Förutsättningarna var annorlunda under 90-talsåren med många viktiga spelare som lämnat. Märktes det någon skillnad på honom?
– Han var samma människa. Han har alltid gått hundra procent in. Men det var inte lätt för det var ett sargat lag. Han kom i en konstig tid.
Bob Houghton och ledarteamet med bland andra Tore Cervin år 1990.
Vad har han lärt dig ledarmässigt?
– Organisation, att få ut hundra procent av alla spelare, vara bestämd och skydda sina spelare. Mycket av hans tankegångar har speglat min tränarkarriär. Som sagt, jag kan bara snacka för mig själv, men utan Bob hade jag aldrig haft de framgångarna jag har haft som spelare och tränare.
Bob Houghton hyllas i halvtidspausen i matchen mellan Malmö FF och Shakhtar Donetsk.
huvudpartners
officiella partners
