Starten
På hösten 1970, närmare bestämt den 7 september, fattade Malmö FF:s styrelse det epokgörande beslutet att inrätta en sektion för damfotboll. Uppdraget att leda sektionen och verksamheten gick till Ulla Grewin, Ulla Rosén och Gunilla Rosenkvist. För att rekrytera spelare satte föreningen in en annons i tidningen som fick stort gensvar. Cirka 100 kvinnor i åldern 14–30 år hörsammade kallelsen och mötte upp till den första träningen. Av dessa bildades den första damtruppen. Årsmötet i januari 1971 bekräftade beslutet att införliva damfotboll i föreningens verksamhet.
1971
Säsongen 1971 deltog det nya damlaget i seriespel för första gången. Vid den här tiden fanns inget nationellt svenskt mästerskap och inte heller damserier i Skånes Fotbollförbunds regi. Däremot organiserade tidningen Arbetet sedan 1969 lokala serier för damlag. Malmö FF deltog i den västra gruppen som bestod av sju lag och slutade på tredje plats. I truppen fanns fem spelare som under sin tid i Malmö FF skulle komma att göra 100 matcher eller fler i A-laget: Ann-Christin Nilsson (bytte efternamn till Persson under spelarkarriären), Anette Svensson, Lene Andersen, Jane Simonsson och Birgitta Magnusson. Ann-Christin Nilsson (Persson) nådde sammanlagt 222 matcher och Annette Svensson 212 matcher.
1972
Antalet spelare ökade och Malmö FF ställde upp med både ett A-lag och ett B-lag i Arbetets serier. A-laget spelade i division 2 västra och kom på andra plats. Gerd Johansson, som skulle göra totalt 219 matcher i laget, debuterade. Under året utsågs Krister Hedin till tränare. Han förblev tränare för damlaget till säsongen 1977 och verkade därefter i diverse ledarroller i damverksamheten ända in på 2000-talet.
1973
Ett nationellt svenskt mästerskap för damer inrättades i form av en cupturnering mellan mästarlagen i de olika distrikten. Arbetets lokala serier togs över av Skånes Fotbollförbund. Malmö FF vann division 2 västra Skåne och flyttades därigenom upp i den högsta serien i distriktet. Camilla Andersson gjorde debut i A-laget som elvaåring. Hon spelade sin sista match i Malmö FF 1989 och är med sina 438 matcher den som har gjort flest matcher för Malmö FF:s första damlag. Även Caterina Takacs, Eva Bernstrup och Monica Malmlöf inledde sina MFF-karriärer. De skulle alla tre spela mer än 100 matcher.
1974
Malmö FF spelade i högsta Skåneserien för första gången. Laget placerade sig på sjunde plats i division 1 Skåne som bestod av nio lag. Under ledning av Eva Bernstrup och Gerd Johansson startades ungdomsfotboll för flickor. Det ledde till att Malmö FF året därefter hade ett 14-årslag för flickor i seriespel. De följande åren växte antalet ungdomslag på flicksidan steg för steg.
1975
Malmö FF spelade i högsta Skåneserien, division 1 Skåne, och kom på sjätte plats av tio lag. Lis Lydahl, som skulle spela i Malmö FF under en tioårsperiod, debuterade.
1976
Året före hade regionala fotbollsserier börjat skapas som ett steg på vägen mot ett nationellt seriesystem. Någon nationell serie fanns ännu inte. De bästa skånska lagen deltog i Sydsvenska Damserien tillsammans med lag från Halland och Småland. Serien benämndes division 3 trots att det var den högsta serien i regionen. Malmö FF slutade på sjunde plats av tio lag.
1977
Inför säsongen 1977 gjordes det regionala seriesystemet om. Antalet serier på den högsta nivån i Götaland och Svealand minskades till tre och benämndes division 1. Samtidigt infördes regionala division 2-serier. Malmö FF placerades i division 2 sydsvenska serien och kom på fjärde plats.
1978
Malmö FF blir tvåa i division 2 södra. Anette Hansson, Eva Holmström och Malin Karlsson gjorde sina första matcher i laget. Alla tre spelade under i stort sett samma tidsperiod, mellan sex och nio år, och alla nådde en bit över 150 matcher i A-laget. Anette Hansson gjorde hela 269 mål på 190 matcher under sin tid i Malmö FF.
1979
Eva Bernstrup avslutade spelarkarriären efter säsongen 1978 och tog över som tränare för damlaget inför det nya året. Fyra spelare som skulle bli tongivande under den kommande tioårsperioden inledde sin A-lagsbana: Madeleine Lagerstedt (sammanlagt 357 matcher), Jeanette Jacobson (297 matcher), Tina Nilsson (270 matcher) och Isa Striner (191 matcher). Dessutom debuterade Juno Sjöberg och Mariette Jacobson som både kom att göra över 100 matcher. Seriespelet slutade med tredje plats i samma serie som året före men som det här året benämndes division 2 södra Götaland.
1980
Samma säsong som damlaget firade tioårsjubileum togs ett stort och viktigt steg. Laget var obesegrat i division 2 södra Götaland och vann serien med tio poängs marginal (med två poäng för vinst) efter 14 vinster, fyra oavgjorda och målskillnaden 64–14. Serien avgjordes slutligt i femtonde omgången (av arton) med en 4–0-seger på bortaplan mot IFK Hässleholm. Som brukligt är innebar seriesegern uppflyttning till den högsta serien i landet för första gången.
1981
När Malmö FF:s första damlag för första gången deltog i högsta serien bestod division 1 av fem regionala serier. Det svenska mästerskapet avgjordes genom slutspel dit det vinnande laget i respektive serie kvalificerade sig. Malmö FF spelade i den södra gruppen. Laget inledde serien något trevande med tre förluster och en oavgjord men avslutade desto bättre med fem segrar på de sex sista matcherna och slutade på en respektabel fjärde plats.
De spelare som medverkade i division 1 södra under det historiska första året i högsta serien var (i ordning efter antal spelade matcher under året) Camilla Andersson, Anette Hansson, Malin Karlsson, Madeleine Lagerstedt, Jeanette Jacobson, Lis Lydahl, Juno Sjöberg, Mariette Jacobson, Åsa Sigalit, Lena Svensson, Marie Engström och Eva Holmström. Tränare var Eva Bernstrup.
1982
Det andra året brukar betraktas som svårt för ett nyuppflyttat lag. För Malmö FF:s del innebar det en sjätteplats i division 1 södra som nu var en av fyra division 1-serier. På grund av en serieomläggning där antalet division 1-serier skulle minskas till två krävdes kvalspel för att stanna kvar i division 1. I första kvalomgången besegrades Skabersjö IF både borta och hemma. I andra och avgörande kvalomgången blev det förlust med 1–2 på bortaplan mot Kronängs IF men seger med 2–0 på hemmaplan och därmed en sammanlagd seger. Camilla Andersson nådde som första damspelare över 300 matcher. Samtidigt bestämde hon sig av privata skäl för att lämna Malmö FF för spel i Sunnanå SK från och med 1983.
1983
De två nya division 1-serier som bildades genom serieomläggningen bestod av tolv lag vardera. Med tabellraden tio vinster, två oavgjorda och tio förluster slutade Malmö FF på sjunde plats. I början av året debuterade Annelie Gustafsson (senare Carjemo) som skulle spela en viktig roll under i första hand resten av 1980-talet. Totalt kom hon upp i 275 matcher och 182 mål för Malmö FF.
1984
Den tidigare assisterande tränaren Kenneth Lagerstedt tog över som huvudtränare. Med ett i huvudsak ungt lag blev Malmö FF:s placering i division 1 södra åter i mitten av tabellen, närmare bestämt en sjätteplats. Ann-Christin Johansson och Anna Ahlström, som båda skulle spela en bit över 100 matcher, inledde sin bana i Malmö FF:s A-lag.
1985
Några betydelsefulla spelare lämnade Malmö FF inför säsongen. Flera unga spelare började göra sig bemärkta, men som lag visade sig bristen på erfarenhet. Efter fyra vinster och hela elva förluster slutade laget på sjunde plats och var endast två poäng över nedflyttningsplats (med två poäng för vinst). Lars Eiswohld kompletterade Kenneth Lagerstedt på tränarsidan, varvid den senare fick en mer övergripande roll. Några spelare som på olika sätt skulle bli tongivande debuterade i A-laget. Therese Bergkvist spelade i laget under 14 år och gjorde totalt 336 matcher. Ing-Marie Olsson skulle göra 275 matcher under en sjuårsperiod. Kerstin Höglund och Ingela Gayner spelade under fyra år och kom båda upp i över 100 matcher.
1986
Malmö FF:s första damlag blev svenska mästare för första gången. Det svenska mästerskapet avgjordes i ett slutspel dit de två bästa lagen i respektive division 1-serie kvalificerade sig.
Inför säsongen återvände Camilla Andersson från Sunnanå SK och även Anette Palm anslöt. Lars Eiswohld var ensam tränare. Säsongen inleddes med lite blandade resultat men laget stabiliserades efterhand och genomförde sin bästa säsong hittills i den högsta serien. Efter fem raka segrar i de avslutande matcherna slutade laget på andra plats, två poäng efter seriesegrarna Öxabäcks IF. Ingela Gayner vann skytteligan i division 1 södra. I slutspelet besegrades Hammarby IF i semifinalen efter 3–0 på hemmaplan och 1–1 på bortaplan. I finalen stod Sunnanå SK för motståndet. Hemmamatchen på Malmö Stadion slutade 3–0 efter två mål av Ingela Gayner och ett mål av Therese Bergkvist. Bortamatchen i Skellefteå slutade mållös och därmed var det svenska mästerskapet bärgat.
De spelare som fick medalj vid detta historiska tillfälle var Ing-Marie Olsson, Kerstin Höglund, Tina Nilsson, Anette Palm, Ann-Christin Johansson, Camilla Andersson, Madeleine Lagerstedt, Jeanette Jacobson, Isa Striner, Ingela Gayner, Annelie Gustafsson, Anna Ahlström, Therese Bergkvist och Helena Kihlberg. (Formellt fick Therese Bergkvist endast medalj för slutspelet och Helena Kihlberg endast för serien eftersom maximalt tretton medaljer delades ut för respektive del.)
1987
Efter guldet året före var förväntningarna stora inför säsongen. Bland annat på grund av skador blev våren emellertid svagare än väntat och laget låg i mitten av tabellen efter halva säsongen. Efter sommaruppehållet blev spelet mer vägvinnande och säsongen avslutades med tio vinster, en oavgjord och en förlust som kom i sista omgången borta mot Mallbackens IF. Sammantaget innebar det att Malmö FF hamnade på tredje plats, två poäng efter Jitex BK, och därmed gick laget inte till slutspel. Anette Winnow tillkom i truppen och skulle under fyra år göra strax över 100 matcher.
1988
De tidigare två division 1-grupperna slogs ihop till en och för första gången spelades högsta serien på damsidan som en nationell serie, Damallsvenskan. Avsikten var att en nationell serie med alla de bästa lagen skulle innebära högre kvalitet och utveckla damfotbollen vidare. Det svenska mästerskapet avgjordes dock fortfarande i ett slutspel mellan de fyra bästa lagen i serien.
Den interna organisationen av damfotbollen i Malmö FF genomgick en förändring. Dittills hade arbetet letts av en damkommitté som nu ombildades till en särskild styrelse för damsektionen. Kenneth Lagerstedt som tidigare hade varit ordförande i damkommittén blev ordförande i damsektionens styrelse.
Truppen förstärktes med två spelare som skulle få en central roll i Malmö FF under lång tid. Malin Lundgren skulle under tio år spela hela 372 matcher och Eva Zeikfalvy spelade 280 matcher i en MFF-karriär som med ett par års uppehåll varade till och med säsongen 2001. Även Cecilia Nilsson var ny i truppen och skulle göra över 100 matcher under de närmaste åren.
Malmö FF räknades till favoriterna i den nya Damallsvenskan. Efter en fin vårsäsong låg laget i delad serieledning. Hösten blev inte fullt lika lyckosam men totalt 15 vinster på 22 matcher var inget dåligt facit. Dessvärre räckte det bara till en tredjeplats. I det efterföljande slutspelet blev det förlust i båda semifinalmatcherna mot Jitex BK, 0–4 hemma och 1–5 borta.
1989
Året innebar en del förändringar i och runt laget. Bo Andersson blev ny ordförande för damsektionen och skulle inneha denna roll under elva år. Den meriterade tränaren Ulf Bergquist hämtades från Borås som ersättare för Lars Eiswohld som valde att sluta efter förra säsongen. Malmö Stadion blev ny huvudarena för hemmamatcherna. Tidigare hade merparten av matcherna spelats på Malmö IP.
Några av de spelare som hade utgjort bärande delar av laget under ett antal år slutade, men även nyförvärven höll hög klass. Bland annat hämtades tre spelare från regerande mästarna Öxabäcks IF: Lena Videkull, Anette Borgvall och Anneli Anderson. Av dessa skulle Lena Videkull bli den mest tongivande med 349 matcher och 338 mål under de kommande tio åren. Seriespelet blev en framgång men laget slutade på andra plats, en poäng efter Jitex BK. I semifinalen i slutspelet besegrades Öxabäcks IF med 2–1 på bortaplan, varefter hemmamötet slutade oavgjort 2–2 efter underläge i andra halvlek. I finalen blev Jitex BK för svåra. Hemmamatchen slutade med förlust 1–2 och även bortamatchen i Mölndal blev en förlust med 0–1.
1990
Säsongen 1990 blev ett stort år för Malmö FF:s första damlag. Laget vann Allsvenskan, SM-slutspelet och Svenska cupen, en trippel som endast ett lag tidigare hade lyckats med. Flera nya spelare införlivades i truppen. Angelica Persson skulle göra 218 matcher under åtta år. För första gången rekryterades spelare från Danmark i form av landslagsmeriterade Karina Sefron och Bonny Madsen. Veronica Persson och Anna Wällersten, som kom under sommaren, skulle göra över 100 matcher under de kommande åren.
Vårsäsongen i Damallsvenskan var inte exceptionell. Malmö FF låg en bit efter toppen och i början av augusti var avståndet till serieledande Jitex BK stort. Hösten blev däremot ett långt segertåg. Serien avslutades med nio raka segrar och om alla tävlingsmatcher räknas in avslutades säsongen med 18 raka segrar. Den allsvenska skytteligan vanns av Lena Videkull. I SM-slutspelet besegrades Jitex BK i semifinal med 2–1 borta och 4–0 hemma och i finalen blev det en klar seger mot Öxabäcks IF med 2–1 borta och 2–0 hemma. Under samma period spelades finalen i Svenska cupen. Finalen gick på Ryavallen i Borås och motståndare var även där Öxabäcks IF. Segern var lika odiskutabel som i SM-finalen. Matchen slutade 3–0.
De spelare som gjorde mer än tio matcher i Damallsvenskan under guldåret var Anette Palm, Bonny Madsen, Pernilla Petersson, Eva Zeikfalvy, Ing-Marie Olsson, Lena Videkull, Malin Lundgren, Karina Sefron, Anette Winnow, Anneli Andersson, Veronica Persson, Annelie Burman, Anna Wällersten, Therese Bergkvist, Janet Asp, Angelica Persson och Cecilia Nilsson.
1991
Spelartruppen var till största delen intakt. Några spelare som var med i guldlaget året före lämnade. Annika Nessvold, som skulle göra 225 matcher i laget, tillkom. En större tilltänkt förändring var att tränare Ulf Bergquist avsåg att dra sig tillbaka. Som ersättare på tränarposten utsågs Stefan Engblom, men efter endast ett par månader tvingades han lämna uppdraget av personliga skäl och Ulf Bergquist återinträdde i rollen.
Damallsvenskan blev en stor framgång där Malmö FF dominerade från början till slut. Av de 22 matcherna slutade 18 med seger. Den allsvenska skytteligan vanns av Lena Videkull. För andra året i rad blev det seger även i slutspelet. I semifinal besegrades Gideonsbergs IF med 2–0 både på hemma- och bortaplan. I finalen väntade Jitex BK. Malmö FF vann bortamatchen med 1–0. Jitex tog ledningen i returmötet i Malmö men Malmö FF vände efter mål av Angelica Persson och Eva Zeikfalvy. Jitex kvitterade innan matchen var slut, men det oavgjorda resultatet innebar att Malmö FF:s första damlag var svenska mästare för tredje gången.
De spelare som gjorde mer än tio matcher i Damallsvenskan under säsongen var Cecilia Nilsson, Malin Lundgren, Anna Wällersten, Bonny Madsen, Karina Sefron, Janet Asp, Lena Videkull, Ing-Marie Olsson, Veronica Persson, Angelica Persson, Anneli Burman, Eva Zeikfalvy, Annika Nessvold och Anneli Andersson.
Året bjöd även på spel i Nordiska mästerskapet som i avsaknad av Europaturneringar var den mest prestigefyllda internationella tävlingen som svenska lag kunde delta i. Turneringen avgjordes i Moss i Norge. Malmö FF:s första damlag stod som segrare efter vinster mot norska Asker IF, danska Hjortshöj Egå IF och norska SK Sprint-Jelöy.
1992
Ytterligare några spelare från 1990 års guldlag lämnade Malmö FF. In i stället för dem kom bland annat Elisabeth Leidinge som skulle spela en viktig roll under de kommande fem åren. Tina Lindqvist, som debuterade året före, började på allvar vara med i laget. Hon skulle komma upp i 199 matcher. Även Maria Ivarsson, som under några år hade gjort enstaka matcher i A-laget, började spela regelbundet. Även hon kom att göra över 100 matcher i A-laget.
Säsongen som helhet var bra, men laget räckte inte till i den absoluta toppen utan slutade trea i Damallsvenskan. I SM-slutspelet blev det en knapp och förarglig sorti i semifinalen mot seriesegrarna Öxabäck/Mark IF. Den inledande hemmamatchen slutade med förlust 2–3. I den efterföljande bortamatchen tog Malmö FF ledningen med 2–0 och höll den ledningen in i slutkvarten, men Öxabäck/Mark IF reducerade med elva minuter kvar att spela och hann dessutom med en kvittering när Malmö FF satsade framåt. Årets sportsliga höjdpunkt var det nordiska mästerskapet som Malmö FF:s första damlag erövrade för andra året i rad. I danska Aarhus besegrades i tur och ordning finska HJK Helsingfors, norska Asker IF och danska Hjortshöj Egå IF.
1993
Efter fyra framgångsrika år som tränare i Malmö FF och en ännu längre karriär som framgångsrik tränare inom damfotbollen övergick Ulf Bergquist till rollen som kanslichef för Malmö FF. Hans ersättare på tränarposten blev Deval Eminovski. Även spelartruppen genomgick några förändringar. Ny i laget var bland annat Sara Lindberg som skulle göra 149 matcher för laget under 1990-talet.
Slutspelet hade tagits bort. Det lag som vann Damallsvenskan blev svenska mästare. Efter fjorårets tredjeplats var Malmö FF inte segertippade av utomstående men det egna förhållningssättet var att målet var att bli mästare. Laget visade sig vara svårslaget och förlorade bara en match i serien under hela säsongen. Dock gjorde antalet oavgjorda att serien levde in i det sista. I näst sista omgången mötte laget andraplacerade Jitex/JG-93 på bortaplan och matchen slutade oavgjort. Det innebar att det krävdes vinst i sista omgången hemma mot Tyresö för att säkra guldet. Första halvlek slutade mållös men i andra halvlek kom två förlösande mål av Helen Ellingsen och Lena Videkull. Malmö FF:s första damlag tog därmed sitt fjärde SM-guld.
De spelare som fick guldmedalj var Elisabeth Leidinge, Cecilia Nilsson, Malin Lundgren, Anna Wällersten, Angelica Persson, Lena Videkull, Annika Nessvold, Helen Ellingsen, Monica Gäfvert, Sara Lindberg, Maria Sjöbäck, Karina Sefron och Therese Bergkvist.
1994
Deval Eminovski lämnade tränarrollen efter ett år. Tanken var att Vladimir Marica skulle ta över, men redan i mars avbröts samarbetet. Den tidigare spelaren Anneli Andersson tog över och ledde laget under tre säsonger. På spelarsidan kom under säsongen Eva Zeikfalvy tillbaka efter två år i Älvsjö AIK och Annelie Carjemo (tidigare Gustafsson) kunde spela på nytt efter en flera år lång skadeperiod. Nya i laget var Sofia Johansson och Anika Bozicevic som båda gjorde över 100 matcher för Malmö FF under fyra år.
Serien började bra och efter våren var facit åtta vinster, en oavgjord och två förluster. Hösten blev ännu starkare. Laget gick genom höstsäsongen helt obesegrade med tio vinster och en oavgjord. Seriesegern och därmed det femte SM-guldet säkrades i näst sista omgången mot Öxabäck/Mark IF på Malmö Stadion. Bortalaget tog ledningen i matchen men Malmö FF vände och vann med 7–1, bland annat efter hattrick av Lena Videkull.
De spelare som fick guldmedalj var Therese Bergkvist, Elisabeth Leidinge, Annika Nessvold, Malin Lundgren, Sofia Johansson, Lena Videkull, Anika Bozicevic, Sara Lindberg, Angelica Persson, Maria Ivarsson, Monica Gäfvert, Annelie Carjemo och Eva Zeikfalvy. Det kan även noteras att Anneli Andersson blev den första kvinnliga tränaren som vann SM-guld.
Efter guldet 1993 var Malmö FF även kvalificerade för spel i Nordiska mästerskapet. Spelplatsen var den här gången Malmö Stadion. Malmö FF besegrade först norska SK Sprint-Jelöy och finska FC Kontu i gruppspel, varefter SK Sprint-Jelöy besegrades en gång till i finalen med 4–1 efter två mål av Malin Lundgren och ett vardera av Sofia Johansson och Lena Videkull.
1995
Två spelare som skulle bli stora profiler under en lång följd av år blev ordinarie i laget. Karolina Westberg kom till Malmö FF som nyförvärv under vintern och skulle göra över 300 matcher under en tioårsperiod. Jenny Engwall debuterade året före men började under det här året konkurrera på allvar. Hon gjorde 392 matcher under 13 år i Malmö FF.
Laget gjorde ingen dålig säsong men slutade på tredje plats utan att vara nära guldet. Det berodde framför allt på en svag månad från mitten av augusti där det på fem allsvenska matcher endast blev en poäng. Under resterande delar av säsongen vann laget 14 matcher av 17 möjliga. Inte heller Nordiska mästerskapet blev någon framgång den här gången. Finska Malmin PS och isländska Breidablik UBK besegrades men det blev förlust mot danska DBK Fortuna Hjörring och norska SK Trondheims-Örn.
1996
Den allsvenska säsongen började lite trögt med endast ett mål och en poäng på de första tre matcherna. Därefter kom laget i gång och under resten av vårsäsongen blev det sju vinster, en oavgjord och en knapp förlust, mot serieledande Älvsjö AIK. Våravslutningen bjöd på vinst med hela 13–0 borta mot Öxabäck/Mark IF. Höstsäsongen var stark med nio segrar, en oavgjord och endast en förlust. Olyckligtvis kom förlusten i seriefinalen mot Älvsjö AIK i augusti. Efter 1–1 i paus inledde Älvsjö andra halvlek med två snabba mål och matchen slutade till sist 2–5. Säsongen slutade med en andraplats och SM-silver. Silvret säkrades på hemmaplan i näst sista omgången i en strålande 5–0-match mot Jitex/JG-93. För tredje gången under tiden i Malmö FF vann Lena Videkull den allsvenska skytteligan.
På spelarsidan tillkom två spelare som skulle spela en stor roll under många år. Amerikanska Denise Reddy gjorde sitt första år i Malmö FF. Det skulle bli sammanlagt tio år och 336 matcher. Under sommaren anslöt polska Luiza Pendyk. Hon ingick i laget under sex år innan hon slutade för att fokusera på sina studier. Hennes facit skulle bli 161 matcher och 163 mål.
1997
Efter säsongen 1996 valde Anneli Andersson att lämna tränarposten. Hennes ersättare blev Ulf Larsson som tog över med målet att nå förstaplatsen i Damallsvenskan. Bland spelarna övergick rollen som målvakt till Caroline Jönsson. Hon tillkom i truppen året före och tog det här året över som ordinarie målvakt. Hon skulle stanna i tolv år och komma upp i 324 matcher, varav merparten under MFF-perioden. Även Maria Nilsson tillkom i laget och skulle bli kvar under sju år.
Den allsvenska säsongen genomfördes på en stabilt hög nivå. Med sju segrar både under våren och under hösten och vardera fyra oavgjorda matcher och fyra förluster slutade Malmö FF på andra plats för andra året i rad. Laget gjorde klart flest mål av alla i serien. Lena Videkull blev delad allsvensk skytteligavinnare. Under hösten blev det vinst borta mot Älvsjö AIK, som vann serien för tredje året i rad, men hade motsvarande hemmamatch förlorats under våren.
Året bjöd även på en titel i form av den andra vinsten i Svenska cupen. I semifinalen togs en meriterande seger mot Älvsjö AIK på bortaplan. Cupfinalen spelades på Tunavallen i Eskilstuna och finalmotståndare var Sunnanå SK. Efter en jämn match och oavgjort 1–1 vid full tid efter mål av Luiza Pendyk gick matchen till förlängning. Vid den här tiden tillämpades i förlängningen principen första målet vinner (”golden goal” enligt internationell terminologi). I 112:e minuten kunde Sofia Johansson göra det avgörande 2–1-målet och Malmö FF var cupmästare.
1998
Spelartruppen genomgick en del förändringar inför säsongen. Flera unga spelare som skulle utgöra bärande delar av laget framöver debuterade under året. Therese Jönsson och Therese Lundin gjorde båda sin första av sammanlagt elva säsonger. De skulle göra 326 respektive 287 matcher, varav merparten under MFF-perioden. Christina Papp inledde en MFF-karriär som varade i sex år. Sara Larsson kom under sommaren och inledde sex och ett halvt års spel i Malmö FF.
I fråga om antalet erövrade poäng gjorde Malmö FF en framträdande insats i Damallsvenskan. Av de 22 matcherna slutade 16 med vinst. Det räckte emellertid bara till en ny andraplats, sex poäng efter Älvsjö AIK. Extra förarglig var förlusten i seriefinalen mot Älvsjö AIK på hemmaplan. Med 13 minuter kvar ledde Malmö FF med 2–0 efter mål av Luiza Pendyk och Jenny Engwall men Älvsjö tilläts vända matchen och vinna med 3–2.
Svenska Fotbollförbundet hade beslutat att återinföra slutspel för att avgöra vilket lag som skulle bli svenska mästare. I semifinal besegrades Hammarby IF med 2–1 på bortaplan och 3–2 på hemmaplan med samtliga MFF-mål gjorda av Luiza Pendyk. Finalen avgjordes i en match och det lag som placerade sig bäst i serien fick fördel av hemmaplan. På Älvsjö IP vann Älvsjö AIK med 3–2. Malmö FF:s båda mål gjordes av Lena Videkull.
1999
Ulf Larsson valde att sluta som tränare i Malmö FF. Lena Videkull tillfrågades om hon ville efterträda honom och avslutade då spelarkarriären för att i stället påbörja en ny bana som tränare. Då spelartruppen var ung var förväntningarna något mer begränsade än vanligt men laget levererade genomgående stabila prestationer och slutade på tredje plats i Damallsvenskan. Luiza Pendyk vann den allsvenska skytteligan.
Återigen skulle det svenska mästerskapet avgöras genom slutspel. Malmö FF mötte Umeå IK i semifinal och avancerade till final genom 3–2 i hemmamatchen och oavgjort 3–3 i bortamatchen. I finalen väntade för andra året i rad seriesegrarna Älvsjö AIK på Älvsjö IP. Olyckligtvis blev utfallet detsamma som året före. Älvsjö AIK vann med 2–0.
2000
Bo Andersson hade avsagt sig rollen som ordförande i damsektionen och efterträddes av Birgitta Haglund. En annan förändring var att laget återgick till att spela hemmamatcherna på Malmö IP i stället för Malmö Stadion. Bedömningen var att Malmö IP som hade nyöppnats året före med nya läktare på alla sidor erbjöd en större närhet och trevligare miljö för matcherna.
Malmö FF gjorde en stark säsong i Damallsvenskan med 16 vinster, fyra oavgjorda och två förluster. Dessvärre kom fyra av poängförlusterna mot Umeå IK och Älvsjö AIK som var de två andra lagen som konkurrerade om seriesegern. I sluttabellen kom Malmö FF på andra plats, endast en poäng efter segrande Umeå IK. SM-slutspelet hade återigen avskaffats, så andraplatsen i serien innebar silver. Luiza Pendyk vann den allsvenska skytteligan för andra året i rad. Maria Westerblad inledde sin bana i A-laget och skulle bli kvar under sju år.
2001
Upptakten på säsongen blev utmanande till följd av att flera spelare drabbades av långtidsskador. Laget anpassade sig dock snabbt och vårsäsongen inbringade 24 poäng på elva matcher. Andra halvan av serien blev ännu bättre med 28 poäng på elva matcher. Därmed uppnåddes lika många poäng som året före och även samma placering, d.v.s. andra plats. Marginalen till serievinnande Umeå IK var åtta poäng.
Ett antal nya spelare gjorde sig bemärkta. Therese Sjögran inledde en lång association med laget som skulle sträcka sig långt efter MFF-perioden. Bortsett från ett år i USA var hon en central spelare i hela 15 år. Samtidigt anslöt den erfarna Malin Andersson som spelade under en femårsperiod. Även Josefine Ovesson debuterade under året och skulle förbli i laget i fyra år.
2002
Gert Sparr blev ny ordförande i damsektionen. Under säsongen byggde laget vidare på fjorårets prestationer och gick obesegrade genom den allsvenska säsongen. Arton vinster och fyra oavgjorda innebar det högsta antal poäng Malmö FF hade uppnått i serien. Försvarsspelet var så starkt att laget endast släppte in nio mål under hela serien. Höjdpunkten var vinsten hemma mot Umeå IK. Matchen slutade 1–0 efter frisparksmål av Kristin Bengtsson. Trots den fantastiska säsongen blev det emellertid bara en andraplats och silver på nytt. Umeå IK lyckades med prestationen att vinna alla matcher utom de två mot Malmö FF och vann serien med tre poängs marginal. Ny för året i spelartruppen var Frida Nordin som skulle bli en bärande del i laget i elva år.
2003
Lena Videkull valde att kliva av uppdraget som tränare. Hennes ersättare blev Anders Johansson. Några nya spelare som skulle spela en betydelsefull roll tillkom också. Finska Heidi Kackur spelade bara i två säsonger men gjorde nästan ett mål per match i snitt. I slutet av säsongen anslöt även en annan målskytt, isländska Asthildur Helgadottir. Hon skulle bli kvar i ytterligare tre år. Nilla Fischer debuterade och började mer och mer göra sig gällande efterhand som säsongen gick. Hon skulle bli en central spelare under nio år. Emma Stålhammar, som hade gjort sin första match i A-laget två år tidigare, började också få en större roll. Hon fortsatte i laget i ytterligare fem år.
Efter den förnämliga tabellraden året före var både ambitionerna och förväntningarna höga inför seriestarten. Det blev ett nytt bra år med 17 vinster och en oavgjord på de 22 omgångarna. Dessvärre räckte det den här gången bara till en tredjeplats, sex poäng efter vinnarna som var den för året nya sammanslagningen Djurgården/Älvsjö.
I Svenska cupen nådde laget final för första gången sedan cupvinsten sex år tidigare. I både kvarts- och semifinal besegrades allsvenskt motstånd på bortaplan. I kvartsfinalen blev det 5–0 mot Stattena IF och i semifinalen 3–1 mot Kopparbergs/Landvetter IF. Finalen spelades på Råsunda i Solna mot Umeå IK. Det bjöds inte på några mål under ordinarie speltid utan matchen gick till förlängning där principen var första målet vinner (”golden goal” enligt internationell terminologi). Dessvärre blev det Umeå som avgjorde genom att göra matchens enda mål.
År 2001 hade UEFA startat en internationell turnering för damlag, UEFA Women’s Cup (som senare har bytt namn till UEFA Women’s Champions League). Eftersom Umeå IK var regerande mästare i turneringen hade Sverige två platser säsongen 2003/04 och i kraft av andraplatsen i Damallsvenskan 2002 tilldelades Malmö FF den andra platsen. Laget gick in i andra kvalomgången som spelades i form av en miniturnering mellan fyra lag. Spelplats var Tjernihiv i Ukraina. Malmö FF besegrade först finska FC United och israeliska Maccabi Holon FC och därefter besegrades i den sista och avgörande matchen ukrainska Lehenda Tjeksil. Därmed gick laget vidare till kvartsfinal som spelades i slutet av november. Motståndare var norska Kolbotn. I den första matchen på hemmaplan blev det vinst med 2–0 efter två mål av Heidi Kackur. Returen på bortaplan spelades i en inomhusarena i Oslo och slutade med förlust 0–1, vilket innebar en sammanlagd seger och avancemang till semifinal. Semifinalen skulle emellertid inte spelas förrän i mars 2004.
Bildandet av Malmö FF DFF
År 2002 uppvisade Malmö FF ett starkt negativt ekonomiskt resultat och likviditeten var låg. Det föranledde årsmötet 2003 att uttrycka oro över föreningens ekonomiska bärkraft och ställa krav på en handlingsplan. Styrelsen beslutade i maj 2003 att införa tydligare ekonomisk styrning och tydligare kostnadsansvar för föreningens olika delar samt att betydande kostnadsminskningar var nödvändiga i alla föreningens verksamhetsområden. Dessutom skulle bordtennis- och bowlingsektionen avskiljas från huvudföreningen och bli egna föreningar. Malmö FF skulle därmed bli en renodlad fotbollsförening.
Ett par månader senare, under sommaren 2003, lade damsektionens ordförande Gert Sparr å damsektionens vägnar fram ett förslag till styrelsen om att även damsektionen skulle bli en egen förening. Grundtanken var att damfotbollen skulle kunna profileras bättre och därmed skapa större intäkter om den inte var en mindre del av en större förening med ett herrlag som överskuggar damlaget. En egen organisation med marknadsföring enbart fokuserad på damfotboll och ett starkare och tydligare eget ansvar för föreningens långsiktiga utveckling skulle ge större möjligheter på sikt. Inspiration hämtades bland annat från Umeå IK, dåtidens ledande kraft inom svensk damfotboll, som uttryckligen angav att förhållandet att de var en renodlad damförening var en avgörande faktor bakom deras ställning. Tidpunkten för förändringen bedömdes även vara rätt eftersom intresset för damfotboll hade ökat väsentligt, inte minst tack vare landslagets framgångar med knappa finalförluster både i EM 2001 och i VM 2003.
Malmö FF:s styrelse instämde i de tankar som framfördes och inledde i linje med förslaget en process med att bilda en egen förening med namnet Malmö FF DFF inför säsongen 2024. För att stärka förutsättningarna för den nya föreningen anställdes en person på marknadssidan som enbart skulle arbeta med intäkter till damsektionen. Den nybildade föreningen fick inledningsvis ett ekonomiskt tillskott från Malmö FF. Inför övergången tecknades ett samarbetsavtal mellan föreningarna som grund för goda relationer och för att samarbetet skulle bevaras och utvecklas framöver. Avtalet behandlade frågor som namnet Malmö FF, klubbmärket och samarbete på marknadssidan och var tänkt att löpa vidare utan någon bortre gräns. Övergången till egen förening bekräftades formellt av ett enigt årsmöte i februari 2004.
2004
På planen var förändringarna små i förhållande till föregående år. Spelartruppen var i princip intakt när semifinalerna i UEFA Women’s Cup inleddes i slutet av mars. Motståndare var tyska 1. FFC Frankfurt. Första matchen på hemmaplan slutade mållös. I bortamatchen tog Malmö FF ledningen i 59:e minuten genom Heidi Kackur men Frankfurt kunde vända till 2–1 och gjorde sedan ytterligare två mål i slutet när Malmö FF jagade ett kvitteringsmål som skulle ha inneburit avancemang.
I Damallsvenskan gjorde laget ännu en bra säsong men kom likväl bara på tredje plats. Med undantag för en kort period i mitten av serien var spelet mycket bra och vägvinnande och det blev till slut hela 15 vinster på 22 matcher. Djurgården/Älvsjö och Umeå IK vann emellertid vardera 19 matcher, så trots den fina säsongen var det en bit upp till serietoppen.
2005
Inför säsongen rådde viss osäkerhet om laget skulle kunna utmana i den absoluta toppen. Tre tongivande spelare hade lämnat för spel i andra allsvenska klubbar. Ett viktigt tillskott var brasilianska Formiga som kom redan i slutet av säsongen 2024. En fördel var att laget fick stor kontinuitet i seriespelet. Sex spelare spelade alla matcherna i serien, ytterligare fyra spelade 21 matcher av 22 och ytterligare tre missade två eller tre matcher.
I premiären stod seriefavoriterna Umeå IK för motståndet. Malmö FF DFF kunde på hemmaplan vända underläge 0–2 till oavgjort 2–2. Därefter radades inte mindre än 13 raka segrar upp med målskillnaden 40–6. Laget ledde serien efter åtta omgångar och låg efter 14 omgångar på samma poäng som Umeå. Efter förlust mot Djurgården/Älvsjö i femtonde omgången blev det fem vinster och en oavgjord innan slutligen Umeå blev för svåra på bortaplan i sista omgången. Tabellraden var 18 vinster, två oavgjorda och två förluster. Tyvärr räckte inte denna fenomenala tabellrad till serieseger eftersom Umeå IK vann alla matcher bortsett från den tappade poängen i Malmö i premiären. Det blev därmed en andraplats. I den allsvenska skytteligan blev det delad vinst för Therese Lundin.
2006
Efter tre år beslutade sig Anders Johansson för att lämna tränarposten. Till ny tränare utsågs Jörgen Petersson. Inför säsongen hade Asthildur Helgadottir valt att flytta tillbaka till Reykjavik för att satsa på sin civila karriär, men med hjälp av sponsorer kunde det ordnas så att hon kom till Malmö och spelade matcherna i alla fall.
Några nya spelare som skulle spela stor roll för laget framåt anslöt eller började göra sig bemärkta. Malin Levenstad hade debuterat redan 2003 men det här var första året då hon fick en större roll. Hon skulle vara kvar till och med säsongen 2015 och återvände även ytterligare en sejour några år senare. Emma Wilhelmsson tillkom och skulle spela i laget under sju år. Lina Nilsson anslöt och skulle bli kvar i hela tolv år. Även isländska Dora Stefansdottir tillkom och spelade i fem år innan hon tvingades sluta på grund av skada.
Resultaten i Damallsvenskan var lite mer blandade än tidigare säsonger. I matcherna som spelades före sommaruppehållet slutade sju av tolv med vinst. Från augusti och framåt var tabellraden något svagare med fyra vinster, fem oavgjorda och en förlust. Den samlade poängskörden i serien uppgick till 40 och det medförde en fjärdeplats.
Övergången till LdB FC Malmö
Förhoppningarna som fanns vid Malmö FF DFF:s bildande om ett uppsving för damfotbollen infriades inte i den utsträckning som eftersträvades. Trots ett gediget arbete i föreningen nådde publik- och marknadsintäkter inte upp till de nivåer som krävdes för att finansiera ett lag i toppen av Damallsvenskan. Ekonomin blev alltmer ansträngd och även om Elitlicensnämndens granskning i slutet av 2006 gav klartecken för spel efterföljande säsong förelåg ett stort behov av fler och större samarbetspartners.
I början av 2007 fick Malmö FF DFF ett erbjudande från företaget Hardford om att ingå ett långsiktigt samarbetsavtal som skulle innebära ett ekonomiskt tillskott av sådan omfattning att det på ett avgörande sätt skulle förändra förutsättningarna för föreningen. Ett villkor var att föreningen bytte namn till LdB FC Malmö. På ett extra årsmöte för medlemmarna i Malmö FF DFF i april 2007 valde föreningen att ingå avtalet och genomföra namnbytet och därigenom säkerställa föreningens ekonomiska bärkraft. Samarbetsavtalet innebar en väsentlig ökning av intäkterna och möjliggjorde en ökad satsning som skulle komma att leda till betydande sportsliga framgångar.
Namnbytet på Malmö FF DFF innebar att samarbetsavtalet mellan Malmö FF och Malmö FF DFF, som i första hand handlade om namn, klubbmärke och marknadsföring, sattes ur spel. Malmö FF:s första damlag var därmed inte längre en del av Malmö FF. Längre fram, i oktober 2013, gick LdB FC Malmö samman med FC Rosengård och laget har sedan 2014 varit en del av FC Rosengård.