2 - 2

En bra match i Lomma

Man skulle kunna bara fortsätta på vårens tema och sucka vidare över hur svårt MFF har att göra mål och att ingen ljusning syns på den fronten heller efter träningsmatchen mot Elfsborg, då en handfull utmärkta chanser till ett segermål i andra halvlek brändes. Men nu är det sommar och sommarträningsmatch och de facto två veckor (lite mindre) till dess att målen måste trilla in, i allsvenska omstarten mot Kalmar hemma. Så för stunden finns större anledning att glädjas åt en stark insats mot ett starkt lag, och något av en spelmässig triumf i andra halvlek.

Liksom när lagen mötte på Borås Arena (1-0) i femte omgången är det svårt att komma ifrån intrycket att det måste vara landets två spelskickligaste som ställdes mot varandra. Låt vara att förutsättningarna var mycket annorlunda på Lomma IP två månader senare. Första matchen efter ledighet innebar lite ringrost på många fötter och hög felprocent över lag, särskilt i första halvlek, och understundom även böljande öppen matchbild med inslag av semesterlir. Vilket faktiskt är hur mysigt som helst att titta på ute i en småklubbsidyll - även om tabelläget i division 2 inte är så idylliskt för GIF Nike just nu – mitt i sommarvärmen, utan poäng på spel. De få sommarträningsmatcherna känns lite som belöningen för försäsongens alla vindpinade fryspass.

Första halvlek blev spelmässigt jämn med viss fördel Elfsborg, men framför allt präglades den av böljande spel och enkla misstag. MFF tog ledningen redan i den sjunde minuten, och det var Agon Mehmeti som visade prov på sitt fina målsinne. Efter ett bra genombrott och skott av Jiloan hamad högg Agon på returen och tryckte dit bollen. Giftighet i box – sällsynt och efterlängtat i MFF i år. Därefter hann Jonas Sandqvist göra en utmärkt utrusning och parad när James Keene kom loss den första av alldeles för många gånger i första halvlek. MFF-försvaret hade stora problem med elfsborgforwarden, som dock aldrig fick göra mål. Det fick däremot Anders Svensson, bara sex minuter efter ledningsmålet, när han förgörande lätt tog sig in från höger och avslutade säkert förbi och utan chans för ”Sankan”.

MFF mönstrade ett efter omständigheterna – skador och U21EM - ordinarie lag i vilket man tittade särskilt nyfiket på Wilton – hur skulle han fungera som ”tia”? – Agon – hur skulle han fungera som toppforward? - och Jiloan – hade han behållit formen? I perspektivet att Wilton just är tillbaka i full träning gjorde han en bra insats; rörlig och initiativrik visade han att han kan bli ett offensivt nav med bred repertoar: han tog uppöppnande löpningar mot kanterna, han höll i och fördelade boll, han utmanade framgångsrikt. Men fastnade också, hamnade också ur position och ”dog” efter paus – och inskjutningen tycks fortfarande pågå. Agon såg riktigt bra ut på topp. Kom inte fram i några helt öppna lägen men hade ett par bra kombinationer främst med Daniel Larsson som såg mycket lovande ut, och han jobbade stenhårt på ett Elfsborgsförsvar som såg rejält stressat ut emellanåt.

Två mål i början av första halvlek – och två mål i slutet av densamma. I 38:e minuten hörna till Elfsborg, och på den kunde Daniel Mobaeck ostörd gå till väders och nicka in bollen, som studsade lite turligt och med knapp styrfart tog sig över mållinjen. Ingen vacker sekvens, men med tävlingsmatchens skärpa påskruvad ska nåt sånt i princip inte hända. I princip… I 40:e minuten slog Wilton Figueiredo från mittplan en ljuvlig genomskärare till Daniel Larsson, som rundande målvakten och lade in 2-2 – ett riktigt snyggt, snabbt och effektivt mål. Mer sånt!

Andra halvlek såg en ur MFF-perspektiv mycket intressant scenförändring. Nog är Wilton vid sidan av Labinot den självklare kandidaten till att spela tia och nog är Agon en utpräglad toppforward – men att denna rollfördelning och formering inte är given blev tydligt efter ett intressant byte. Wilton gick ut, Ofere kom in som toppforward, Agon tog steget ner som tia – och MFF tog över matchen. Vilket förstås inte enkom berodde på denna förändring, men nog var det påfallande hur rörligt och hungrigt MFF attackerade och hur segslitna Elfsborg i allt högre grad framstod. Eddie kom in och levererade tyngd på topp; okuvligt framgångsrik i targetspelet och med ett par giftiga avslut – kanske är han på g igen efter en tung vår? Agon glänste som släpande anfallare, styrde upp flera farliga anfall, bistod i kombinationer och växelspel och fick sånär kröna verket med ett mål, men hans tunga skott gick utanför i 67:e minuten.

Daniel Larsson gjorde en bra första halvlek där han utöver målet tog sig förbi på sin kant ofta och kom fram i flera bra attacker och kombinationer. Med knappa halvtimmen kvar ersattes han av Jimmy Durmaz, som stod för ett piggt inhopp och bland annat stod för ett totalt sologenombrott
Med skott strax utanför bortre stolpen. Men av kantspelarna var det icke desto mindre Jiloan Hamad som imponerade mest, 67 minuter till vänster och 23 minuter plus stopptid till höger. Jille gjorde en stabil insats i första halvlek kryddad med några lyckade framstötar, men det var i den andra han växte till planens bäste spelare, framför allt efter att han bytt kant. Under MFF:s spelövertag matchens sista fjärdedel kompletterade han sitt alltid kloka och följsamma spel med lyckade utmaningar och framspelningar – en ren fröjd att se.

Allt som allt en bra match av MFF, som den här gången inte bara höll spelet uppe mot Elfsborg utan även tog över och borde ha avgjort matchen. Nästa station Ålborg, och en minst lika attraktiv kraftmätning med danska exmästarna, på söndag.

Tobias Christoffersson