2 - 3

Orosmoln och ljusglimtar i genrepet

MFF genomförde ett genrep med mycket övrigt att önska, men också med ett par fina besked från Daniel Andersson-vikarien Robin Nilsson, Gische på topp samt tvåmålsskytten Niklas Skoog. Med en vecka till premiären känns lagets status fortfarande mycket oviss.

Visst blir man lite orolig. Premiärmotståndarna och mästarna Göteborg har mött Liverpool (låt vara reservlaget) och Torpedo Moskva, slagit Elfsborg och så spöat Kalmar i den (töntiga) supercupfinal som blev deras genrep. MFF har kryssat mot TFF och Lyn, mäktat uddamålsbesegra Mjällby och nu även tappat en match mot Häcken i det allsvenska genrepet. Nej visst, resultaten i träningsmatcherna saknar betydelse. Det är först nästa måndag det är på allvar och siffrorna i målprotokollet plitas in med beständig bläck istället för flyktig blyerts. Men visst blir man lite orolig.

En oro som kanske triggas lika mycket av en slags generell ovisshet över var laget står som över vad man de facto såg laget utan en till två nyckelspelare prestera på plan i genrepet mot Häcken. Med det i sanning infernaliska spelprogram MFF har allsvenskans tre första veckor ligger begrepp som "överlevnad" och "näsan över vattnet" sannolikt närmare verkligheten än uttryck som "krossa" och "visa var skåpet ska stå". Redan sansade förväntningar bör sansas lite till. Med detta sagt ska det naturligtvis bli oerhört spännande och roligt att se vad Roland Nilssons och Hans Grens tre månader gamla MFF kan stå upp och visa i fyra av säsongens allra svåraste matcher. För är det något som inte saknats under försäsongen så är det just inställningen och kämpaglöden.

Förutom då i dagens genrep mot Häcken. för första gången uttryckte Roland Nilsson tydlig och ganska skarp kritik mot lagets inställning och aggressivitet (efter TFF-matchen var den bara mild). Andra delen av andra halvlek var direkt usel, det får man nog säga, motståndet beaktat och i synnerhet efter att MFF i första efter en trög start fått igång spelet, tagit över matchen och tryckt tillbaka Häcken till en liten (men rätt tät) buxbom kring eget straffområde. Att spela sig genom ett tiomannaförsvar är aldrig lätt och även under den goda perioden hade MFF svårt att vaska fram ordentliga chanser, men greppet om matchen var i alla fall fast och laget prövade sig fram med full kontroll. I andra halvlek gav man bit för bit bort initiativet till Häcken, som utan att nånsin dominera blev det lag som hade bäst kontroll på händelserna. Självklart försvårade fyra byten på en kvart till för MFF, men samtidigt var det ingen av de inbytta spelarna som gjorde bort sig.

MFF-försvaret agerade genom större delen av matchen med klarhet, men gjorde sig också skyldigt till en handfull ordentliga misstag - och på två av dem gjorde Häcken mål. Lite matchovana syntes onekligen hos Anders Andersson idag, till skillnad från i förra helgens match mot Lyn. Framåt fick varken Ulrich Vinzents eller Behrang Safari till det i någon större utsträckning, vilket torde vara symptomatiskt för en mindre bra match av dagens MFF: ytterbackarna har en viktig funktion såväl i uppspelsfasen från "nedre mittplan" som i kombinationsspelet högre upp i banan.

På mittfältet var ett särskilt intresse riktat på den centrala duo som fått chansen med tränarnas förstahandsval Daniel Andersson och Ola Toivonen iväg på landslagsuppdrag. På den offensiva platsen gav Labinot Harbuzi inget besked om att han i dagsläget är redo för startelvan; han jobbade på så gott han kunde, men hans stora kvalitet passningsspelet hade alldeles för hög felprocent och den bländande tekniken i det "lilla" spelet lyste helt med sin frånvaro. Bakom Labbe fanns dock en av matchens tre stora ljusglimtar: Robin Nilsson. "Tomelilla" gjorde så länge han orkade - kroknade ordentligt på slutet - ett fullgott vikariat för Daniel Andersson vilket verkligen inte är dåligt; han kombinerade defensiv dammsug, lugn och säkerhet med rörlighet och även ett lyckat passningsspel såväl i blick för öppningar som i tillgänglighet för kombinationer framåt. Starkt!

Mittfältets kantspelare var ingen av dem tongivande. Babis Stefanidis jobbade på men fick inte mycket uträttat, medan Jeffrey Aubynns knivar inte var lika vasst slipade som i flera andra av försäsongens matcher. Jeffrey hamnade ofta bökande en bit in i plan där det är trängre, vilket var fel utgångspunkt för hans utmaningar till genombrott samt naturligtvis för de vassa inläggen. Ickedestomindre var det ett av dem som serverade Niklas Skoog möjligheten att trycka in 2-2 - så Jeff levererade poäng i matchen och är därmed fullt godkänd. Matchens två övriga ljusglimtar bland spelarprestationerna fanns bägge i anfallet. Niklas Skoog var på rätt plats vid rätt tillfälle två gånger och visade att målkrutet är torrt, vilket är ett bra besked från vilken anfallare som helst när som helst - men Niklas såg också betydligt bättre ut i spelet än senast mot Lyn och lär vara en man för den allsvenska startelvan.

Det var dock hans anfallskollega som utmärkte sig mest: Guillermo Molins gjorde en riktigt bra match - framför allt första halvlek - och visade kanske rentav - trots en bra vår med mycket speltid som yttermittfältare - att det är på topp han är bäst. Två fina genomlöpningar och två lägen där han skickligt utmanade och dribblade sig förbi sin back in i straffområdet gav fyra bra lägen - det var bara den sista avslutsskärpan som saknades. Gische såg verkligen spännande ut som forward, och tränarna bör ha fått några myror i huvudet. Provspelade brassen André Nascimento fick däremot ingen som helst chans att visa om det var värt att plocka hit honom; han kom in i matchen just när MFF gick ner sig och hade bara ett par bollkontakter - en bra löpning på fin pass från Jiloan Hamad följdes av ett misslyckat inspel, det var allt.

Så var försäsongen slut och nedräkningen kan börja. Det känns klart overkligt att årets MFF inom en vecka ska anträda det allsvenska gatloppet Göteborg hemma, Djurgården borta, Elfsborg hemma och TFF borta. Förväntningarna bör som sagt hållas sansade - men ovissheten rymmer också möjligheter och hoppet och tilltron finns alltid där. Så kom igen blått, det är nu det börjar och vi är många som står bakom er!

/Tobias Christoffersson