3 - 1

Stabil seger i premiären

Ett gott första intryck. Verkligen. Och fattas bara: i vänlig vårvintersol gjorde MFF tre mål, vann komfortabelt och stod sammantaget för en stabil insats mot danska bottenlaget Lyngby.

Det blir förstås aldrig ett blankt papper, det börjar aldrig riktigt från noll. Det finns alltid en förförståelse. Men när laget springer in för årets första match och denna också är första matchen under ett nytt tränarteam är det så nära man kommer - och det är alldeles, alldeles underbart. På sitt sätt blir kärleken till laget och till fotbollen aldrig så ren, så kravlös och okomplicerad. De ekon av en tredje misslyckad säsong som ännu hörs klinga av dränks i välkomstapplåderna när hjältarna återuppstår framför ögonen på de trognaste anhängarna.

Nå. Första träningsmatchen med Roland Nilsson och Hans Gren som tränare. En startelva som med en handfull etablerade spelare borta kändes som den starkast möjliga - med utropstecken för Molins till höger och Mehmeti på topp. Matchen igång, och första fem ser det ut precis som det brukar de första matcherna: trubbigt, lite trögt, hög felprocent och tydligt två månaders försäsongsförsprång för aktuellt dansklag.

Men denna tendens får aldrig sätta sig som en ofördelaktig matchbild, för MFF varvar strax upp, anförda av två av planens mest erfarna spelare: Daniel Andersson och Jeffrey Aubynn. Lagkaptenen tar sitt ansvar, agerar med hög intensitet, vinner några starka bollar och visar vägen för mer hårt arbete i laget. Nyförvärvet tvekar inte att ta initiativ, såväl genom att utmana och söka framspelningar som genom att röra sig generöst in i plan och söka spelmöjligheter. Vid ett sådant tillfälle kommer så utdelningen, redan i matchens tionde minut. Aubynn drar upp bollen centralt, spelar ut till Agon Mehmeti till vänster. Strax utanför straffområdet driver Agon några steg inåt, fintar skott mot bortre stolpen - och skjuter in bollen vid närmsta! Målvakten är helt bortgjord och A-truppens senaste tillskott från Juniorlaget har presenterat sig med ett riktigt klassmål!

Efter ledningsmålet kopplar MFF ett stadigt grepp om matchen. Några bra anfall och kombinationer, men knappast något storartat och inga direkta farligheter. Istället är det själva jobbet som värmer. Det är ett MFF som ligger på och inte lämnar danskarna någon ro alls på plan, som arbetar hårt över hela linjen och lite försäsongsmisstag och skavanker här och där till trots ser det hela tiden lugnt och fint ut.

Konsekvens är alltid trevligt, och i 37:e minuten slutar det som började minuten innan i ett långt, bra MFF-anfall med att Daniel Andersson sätter 2-0 på straff. En kombination mellan Guillermo Molins och Agon Mehmeti går vidare till Jeffrey Aubynn, som lägger bollen elegant förbi sin dansk bara för att kapas rakt av. Solklar frispark i intressant läge ute till vänster en bit från straffområdet. Labinot Harbuzi lyfter in en välavvägd boll som är på väg mot bortre krysset, Lyngby-keepern motar och i situationen som följer i straffområdet hålls Edward Ofere tydligt fast (vilket kräver viss ansträngning av vilken motståndare som helst) och domaren tvekar inte. Daniel placerar elvametersskottet säkert invid vänster stolpe.

Minuterna efter 2-0 har MFF två fina lägen. Först slår Labinot Harbuzi en lång vacker crossboll till ständigt löpande Ofere, men Lyngby-målvakten hinner precis före ut och petar bollen till inkast. Sedan snor Agon Mehmeti bollen när det högt stående danska försvaret schabblar och är plötsligt på väg ensam mot målvakten. Avslutet kommer lite för tidigt och blir lite för lamt - men Agon har ju å andra sidan redan med eftertryck visat vad han går för. Innan paus har Lyngby sin enda målchans när MFF-försvaret markerar lite tveksamt och den påföljande hörnan ger ett dubbelläge.

MFF gör fyra byten i paus: Labinot går ut och Molins tar lite oväntat steget in som offensiv central mittfältare och Stefanidis kommer in till höger, Safari ersätter Järdler och Niklas Hansson Anders Andersson.

Andra halvlek är bara fyra minuter gammal när MFF målmässigt dödar matchen med 3-0. Det är Agon Mehmeti som står för bra förarbete på högerkanten och fint inspel i straffområdet, det är Babis Stefanidis som där läckert hoppar över bollen - men det är Edward Ofere som äntligen får göra mål! Han tar emot, är kall nog att mitt framför mål lägga bollen till rätta innan han krutar in den i nät.

Efter trean ångar MFF på bra med flera fina anfall mot ett tunt och utströsslat 4-3-3-Lyngby som nog inte är så mycket till motstånd när allt kommer omkring. Fram emot 60:e minuten gör MFF tre byten till - Jiloan Hamad ersätter Jeffrey Aubynn, Daniel Theorin Gabriel, Robin Nilsson Agon Mehmeti (Molins upp på topp) och Dejan Garaca Jonas Sandqvist i mål. Med nu åtta nya spelare - Anes Mravac byter av Ulrich Vinzents en stund senare - jämfört med första halvlek dippar kvaliteten åtskilligt, vilket ju inte är så konstigt, men glädjande nog reser sig MFF igen och får till en bra period mot slutet av matchen. Då är det högerkanten med Mravac och Stefanidis som ser bra ut i det de gör, samtidigt som Robin Nilsson också deltar väl i anfallsspelet. Det sista som händer i matchen är ickedestomindre att Lyngby får ett lite onödigt - och för Dejan Garaca lite oturligt - tröstmål.

Den blev en 4-1-3-2-uppställning och den såg ut att fungera bra, åtminstone mot danska ligans jumbo. Anfallsspelet verkade försöka rikta in sig på spel längs marken men varvades inte sällan med längre bollar, och även om dessa ofta, ännu, var oprecisa så såg det intressant ut med två så hårt arbetande och löpstarka forwards på topp. Ofere imponerade liksom tidigare med sina enastående targetegenskaper och gjorde mycket nytta i matchen, och faktum är att målsituationen var hans enda riktiga läge i matchen - det vill säga: han brände ingen stor chans! Kanske, kanske kan det lossna för honom nu? Agon Mehmeti, nyuppflyttad, har allt att vinna och det syntes på hans agerande: orädd, oförvägen, ser sådär segstark ut i kroppen och är oftast rätt på det i situationerna.

Labinot Harbuzi fick starta som offensiv central mittfältare och syntes inte så mycket inledningsvis, men jobbade sig in i matchen och blev allt mer delaktig. Jeffrey Aubynn visade upp sina spetskvaliteter som onekligen kommer att tillföra mycket, men gav också prov på engagemang och arbetsvilja. Guillermo Molins gjorde en habil insats utan att glänsa, men spelade också 90 minuter på tre olika positioner. Daniel Andersson var riktigt bra. Blott 17-årige Jiloan Hamad fick ett inhopp på vänsterkanten och han glimta till ett par gånger; han ser bra ut med fart och är med på noterna. Försvaret sattes inte på några svårare prov, men Gabriel läste spelet bra vid ett par nickbrytande tillfällen och Niklas Hansson gjorde inte bort sig. Anes Mravac tog för sig och Ulrich Vinzents var som nästan alltid hur bra som helst - dessutom dagens viking som den ende med bara ben och armar!

Det var det första intrycket av MFF 2008, och sammantaget var det gott. Så här i början brukar man ta med sig fragment från matcherna; små sekvenser av skönspel eller kollapser, ögonblick av individuell briljans eller otillräcklighet. Men idag var det mer en allmän känsla från laget, av engagemang, arbete och viss trygghet.

Som sagt, bara ett bar ett första intryck. Men så här får det gärna fortsätta.

/Tobias Christoffersson

P.s. Kulladal? Jo det ska nog gå att trivas här också, om man bara ser till att komma i god tid. Förutsättningarna för publiken att fylkas kring plan är tveklöst mer begränsade än på Heleneholm, men idag fick trots allt mer än 1 800 personer plats och fler kommer sällan. De hemmagjorda kanelbullarna till försäljning får dessutom fyra (slit-)starka konstgrästuvor i betyg. D.s.