2 - 1

Vindpinad seger på Rosengård

Den var den hårda ostvinden som först som sist dikterade svåra, emellanåt hopplösa, matchvillkor på Rosengårds IP. Men det var MFF som dominerade på plan och var överlägset Lyn såväl i med- som motvind, så när Yksel skruvade en hörna direkt i mål på övertid var det resultatmässig rättvisa som till slut skipades.

Det hade kunnat vara så mysigt. Tio grader varmt, strålande vårsol. En sett till årstiden riktigt fin plan, och med blott två veckor kvar till den allsvenska premiären en mycket intressant lägeskoll på MFF:s status. Men så var det ju de där sjutton sekundmetrarna ostlig vind också. Tyvärr kom matchen att starkt präglas av den hårda blåsten, och det är först med dess inverkan som förbehåll man kan försöka göra sig ett intryck av hur MFF egentligen såg ut idag.

I första halvlek var vinden med norrmännen, och i andra med MFF. "Med" och med förresten; det såg ungefär lika svårt ut att ha tokblåsten i ryggen som i ansiktet, vilket visades med önskvärd tydlighet direkt i matchens inledning, när först en långboll rann iväg snabbt snabbt och långt långt från sin adress för Lyn och sedan Jonas Sandqvist kämpade hårt för att få upp en utspark mot halva plan.

- Det blev lite parodi på fotboll emellanåt, men för spelarna på plan var det nog ännu svårare än vi som står bredvid kan tänka oss, sa Sören Åkeby efter matchen.
Och visst hade han rätt; långa stunder gick det varken att prestera eller begära något mer ordnat eller genomtänkt spel, och spelarna ska ha all heder av att de verkligen försökte hela matchen igenom. Inga uppgivna miner alls, utan pang pu och bra energi från början till slut. Särskilt från MFF. Och Sören var nöjd med sitt manskap.
- Vi tar med oss en jättebra match med mycket positivt. Vi förde spelet och matchen och vann helt rättvist. Vi hade ett passningsspel med fart och flera fina kombinationer. Spelet var bättre i första halvlek; i andra försökte vi dra nytta av medvinden och spelade för mycket långt.

Det ser ut som om en startelva börjar sätta sig till allt fler elftedelar. En av de mest självklara är Ulrich Vinzents, som på nytt imponerade med en helgjuten, stundom mästerlig insats. På vänsterbacken övertygade Christian Järdler; låt vara att Lyn inte satte backlinjen på alltför svåra prov, men Christian var också högst delaktig i MFF:s 1-0-mål. På mittfältet gjorde Joakim Nilsson bra ifrån sig, det var kanske en match som passade honom om någon, för han fick bra betalt för sin energiska spelstil och var den som tryckte MFF framåt ju längre första halvlek led. Yksels insats idag framstod med hans ypperliga insatser på Heleneholm tidigare i "vår" som referensram som lite blekare.

Med Daniel Andersson och Jonatan Johansson borta på landslagsuppdrag fanns emellertid två luckor att fylla - och Sören Åkeby var nöjd med hur det skedde.
- Marcus Pode gjorde en fantastiskt bra första halvlek och var bra en bit in i andra. Han visade mycket och gick in bra i närkampsspelet bra också - det kanske är lättare för honom som forward än som mittfältare. Anders Andersson är också bra i första halvlek och en bit in i andra, men tröttnar kanske lite sedan.

Pode och Junior kompletterar varann bra, och visade i matchen att samarbetsmöjligheterna tillsammans på topp är goda. Det första exemplet var kanske det allra tydligaste, för det resulterade i 1-0 till MFF redan i fjortonde minuten. Som sagt var det Christian Järdler som startade anfallet med en brytning och en knivskarp passning uppför vänsterkanten till den - liksom ofta - föredömligt löpande Pode. Pode spelade fram Junior löpande in i straffområdet, och Junior avslutade säkert genom att vända bort målvakten och trycka in bollen. Med knappa halvtimmen spelad var rollerna ombytta; Junior snappade upp en förlupen boll från Lyn-försvaret och spelade fram Pode som löpte in från vänster men inte fick till avslutet. Fast Marcus Podes klart bästa målchans kom en kvart in i andra halvlek, när han efter snyggt inlägg av Yksel sköt ett skott som gick stolpe, ribba och damp ner bakom Eddie Gustafsson i Lyn-målet. Löjligt nära.

Om det i det läget var svårt att begripa hur bollen inte kunde gå i mål, var det inte lättare att förstå hur Lyn dessförinnan - i 36:e minuten - fick in ett kvitteringsmål och dessutom fick det godkänt. En finns crossboll till en losslöpande Lynspelare på vänsterkanten såg ut att ställa MFF-försvaret på efterkälken - eller var det i själva verket MFF-försvaret som fullt medvetet ställde Lyn-spelaren offside? Hursomhelst fann denne för gott att vidröra bollen med armen innan han sköt bollen i mål, så... minus och minus kanske blir plus, eller nåt?

MFF jagade ett segermål hela andra halvlek, och det syntes att laget efter två förluster verkligen ville vinna - fin inställning i en träningsmatch under småabsurda förhållanden. Med vinden i ryggen tryckte de himmelsblå tillbaka de besynnerligtröjade (märkligt komponerad matchdräkt som förstås inte heller vann på att ha blå byxor och röd tröja som grundkomponenter) som oftast fick nöja sig med viste och verkan på den egna planhalvan. Spelövertag och dominans - och dessbättre också ganska många bra målchanser producerade. Anfallarna hade ett par var, Ulrich Vinzents hade ett bra skott, Behrang Safari som kom in till vänster på mittfältet med kvarten kvar serverades en läcker, halvt cyklad framspelning av Yksel och slutligen drog Edward Ofere - inbytt sista åtta - avslutet på ett rent friläge på målvakten.

Men - och detta var alltså i andra övertidsminuten - på det läget blev det en hörna, och den hörnan slog Yksel - med benäget bistånd av vinden, får väl tilläggas - bollen direkt i mål. MFF fick till slut seger som välförtjänt lön för vindpinad kamp och en väl genomförd match.

Tobias Christoffersson