1 - 0

Uddamålsseger och smakbitar

Med ett lag i varje halvlek fick hela det tillgängliga MFF, 22 spelare, chansen att visa upp sig för den tappra Heleneholmspubliken i årets första träningsmatch. Som vanligt så här års stod resultatet inte i fokus, och tur var väl det med endast 1-0 och därtill två brända straffar mot Stadslaget. Glimtar av och prov på individuell skicklighet från många spelare, och en del sekvenser av fint spel från båda uppställningarna. Sören Åkeby var mest nöjd med den första.

MFF i första halvlek:

Jonas Sandqvist - Ulrich Vinzents, Jimmy Dixon, Gabriel, Christian Järdler - Joakim Nilsson, Anders Andersson, Robin "T" Nilsson/Joakim Persson - Ola Toivonen - Jonatan Johansson, Junior.

Sören Åkeby:
- Första halvlek var spelmässigt bäst, med en del fina kombinationer mellan mittfältare och forwards. Vi rullade runt dem bra och kunde ofta komma rättvända. Ola Toivonen kom in bra i sina positioner - hans väggning in från kanten med Junior är ju fantastisk - och de tre centrala mittfältarna spelade loss varandra och skiftades om att gå i djupled.

MFF i andra halvlek:

Håkan Svensson - Philip Milenkovic, Raoul Kouakou, Daniel Theorin, Christian Järdler - Daniel Andersson, Yksel Osmanovski, Daniel Sliper - Marcus Pode, Edward Ofere, Behrang Safari.

Sören Åkeby:
- I andra halvlek blev det lite längre mellan lagdelarna, men vi skapade målchanser då också, även om vi inte riktigt hittade passningsspelet. Ja tyckte det var roligt att se Edward Ofere i andra halvlek: han är stark, han löper, han vågar, han skapar, och han är bättre med bollen. Yksel är också bra i andra halvlek.


Smörgåsbordet MFF

Vad får sig så den utsvultna fotbollspubliken till livs i årets första träningsmatch, i årets första möte med favoriterna? Inte är det någon välkomponerad elegans från det franska köket, med varje ingrediens perfekt balanserad i smaksymfonin. Inte heller något mustigt långkok av rustika råvaror som efter timmar över sakta eld växt sig starka tillsammans. Nej, årets första anrättning blir med nödvändighet smörgåsbordet: en snabbt framdukad mängd smakbitar att plocka ifrån.

Eller "det store koldebord", som dansken säger - så har vi både bildligt och bokstavligt landat på Heleneholms idrottsplats. Det stora intrycket av dagens träningsmatch är att det måste vara ett smörgåsbord utöver det vanliga som MFF ligger inne med 2007. När 22 spelare visar upp sig och åtminstone två olika formationer är det det rika persongalleriet som imponerar, mer än de egentliga prestationerna (som ju inte är mycket att detaljgranska i detta tidiga skede); så många karaktärer, spelartyper, egenskaper, olika sorters potential och kombinationsmöjligheter här finns!

Sören Åkeby valde att matcha ett gäng spelare i ett slags 4-3-1-2 och ett annat gäng i ett 4-3-3, men kunde lika gärna provat en hel del spelare i andra positioner. "Mest siffror på ett papper" brukar tränarna avfärda närgångna frågor om uppställningar, men nog spelade de två elvorna rätt olika, båda med tydliga noteringar på plus- och minuskontona. Balansräkningen får däremot vänta; Sören antydde efter matchen att han tänker fortsätta köra varianterna parallellt tills en av dem "sätter sig" och blir förstavalet. Fler matcher med två olika lag blir det dock inte...

I första halvlekens 4-3-1-2 hamnade naturligt nog Ola Toivonen i blickpunkten; som spektakulärt nyförvärv i en attraktiv, spännande trequartista-"upphöjd tia"-roll framför dynamiska duon Junior-Jonatan. Han såg bra ut. Mycket aktiv i ytorna mellan mittplan och straffområdet, ofta genom vägvinnande löpningar och fin kontroll att ta emot en pass, hålla i lite och så spela loss en forward. Rörlig, lätt och snabb i sina rörelser och pigg på att ta avslut - även om han inte fick till dem just idag. Den centrala mittfältstrion bakom Toivonen var intressant att se, om än intrycket förblir blandat. Helt klart är att "formatet" kräver tre spelare med riktigt stor såväl aptit på löpningar och positionsbyten som blick för spelet och rapphet i tanken. När trion Anders Andersson-Joakim Nilsson-Robin "T" Nilsson lyckades balansera varann, smidigt växla positioner, ta öppnande löp och snabbt släppa bollen såg det riktigt bra ut - men när inneboende tröghet och passningsoskärpa visade sig istället grumligt och sårbart.
Starkast intryck i första: Robin "T. Vilken energi, vilken aggressivitet, vilket engagemang! En sann mittfältsterrier, härlig att se.

I andra halvlek matchades ett 4-3-3 av samma snitt som i fjolårets första allsvenska matcher, med Daniel och Yksel i balans bakom Daniel Sliper som tia, Pode och Safari yttrar och Ofere center. Denna upplaga skapade inte lika mycket, men kändes inte mindre farlig när den väl kom fram. Särskilt Edward Ofere imponerade; efter ett skadefyllt 2006 ser han nu ut att vara tillbaka, och han ser dessutom både snabbare och mer vältajmad ut. Han var inblandad i det mesta framåt, visade kvalitet såväl i bollmottagandet som i några starka losslöpningar på högerkanten, och lättade också inspelet från Pode vidare - trots att han själv var i avslutsläge - till Daniel Sliper, som därmed med en rökare i krysset kunde göra MFF:s första mål 2007 i 51:a minuten. Plusintryck också för Yksel i en mer spelande balansroll bredvid Daniel Andersson; det kan vara så att de kompletterar varann rätt bra som speluppläggare. Christian Järdler var den enda som spelade hela matchen, och han gjorde det bättre och bättre; ett par fina raider från sin vänsterkant i andra halvlek lovade gott.

Allt som allt ett trevligt, småmysigt första möte med MFF 2007 på Helenholm. Inga stora utropstecken, men en hel del bra vibbar. Nog ser det lite lättare, lite piggare ut än ifjol? Trots kylan, trots den tidiga stunden. Nya smakbitar - och ledtrådar - serveras om en vecka.

/Tobias Christoffersson