
Intervju med Miljana Ivanovic: ”Jag vet att de inte kan ta bollen från mig”
På bara några månader har Miljana Ivanovic hittat hem i Malmö, i en längre intervju berättar hon om den nya förkärleken till att cykla, den starka sammanhållningen i laget och möjligheten att till helgen gå upp i serieledning och på riktigt in i guldstriden.
— Om vi har en chans, varför inte bara ta den och köra?
Miljana Ivanovic
Född: 17 maj 2000
Position: Anfallare
Nationalitet: Serbien

Den serbiske landslagsanfallaren Miljana Ivanovic kom till föreningen i somras när hon värvades från London City Lionesses. På kort tid har hon redan hittat sin plats såväl på som utanför planen.
— Direkt när jag kom hit kändes det som jag redan hade varit här länge. Även nu känns det inte som tre–fyra månader utan betydligt längre. Jag har verkligen smält in i gruppen direkt och kommer överens med alla. Det känns så bra.
Hon beskriver sig själv som en person som gärna ger mycket av sig själv både på och utanför planen.
— Jag är en glad person, jag känner att varje gång jag kommer hit vill jag bara ge all min energi in i träningen, i att knyta kontakter med andra människor. Jag är ganska omtänksam och ibland kan jag vara lite vass också men i slutändan spelar vi ju fotboll. Jag tror att om jag inte ger, så får jag inget tillbaka. Så jag gillar att ge mycket, och då får man automatiskt tillbaka den positiva energin.
Även om intresse fanns från andra klubbar var det ett enkelt val att komma till Malmö berättar hon.
— Jag älskar det verkligen här och innan jag kom hade jag några alternativ, men från den stunden då jag började prata med Maxim [Khalil] ville jag inte ens prata med någon annan klubb. Det här var något jag kände direkt: jag ville hit.
Att anpassa sig till livet i Malmö har gått smärtfritt både vad gäller fotbollen och utanför den.
— Malmö är verkligen fint. Nu har det varit superbra väder så vi får väl se hur det blir när det börjar regna. Innan jag kom hit cyklade jag nästan aldrig, nu cyklar jag hela tiden och älskar det. Jag kan cykla runt hela dagen och bara tänka på allt möjligt.
— Sen känns det inte riktigt som jag flyttat till ett annat land. Då det finns så många serber här, de är verkligen överallt. Varje gång jag går till affären hör jag någon som pratar serbiska. Det är väldigt fint och jag känner att Sverige i allmänhet är väldigt accepterande. Det är verkligen fint att vara här.

Miljana är uppvuxen i den lilla staden Prokuplje i sydöstra Serbien och även om det för henne alltid var självklart att hon skulle spela fotboll, var möjligheterna långt ifrån det.
— Jag sprang alltid runt och spelade fotboll med min bror. Men där i Prokuplje fanns inte så många som spelade fotboll, speciellt inte tjejer. När jag var åtta år och min bror, som är elva månader äldre, började spela i ett lag frågade jag min mamma om jag också kunde göra det. Hon funderade och sen sa hon att om det fanns minst en annan tjej i laget så fick jag vara med.
Turligt nog var det just en tjej med i laget och Miljana fick vara med, men det krävdes även en generös tränare.
— Jag hade en tränare som verkligen la ner mycket energi på att jag skulle bli den bästa spelaren jag kunde bli. Eftersom mina föräldrar var skilda och mamma var ensam med oss, ville tränaren inte ens ta betalt för att jag skulle spela, så jag fick vara med gratis. Det var verkligen snällt av honom. Fram tills det att jag var 12–13 år spelade jag för honom i pojklaget innan jag gick vidare till ett damlag i en lite större stad.
Som spelare beskriver hon sig själv som skarp och orädd.
— Jag vågar göra saker och jag är inte rädd för misstag. Jag vill alltid göra det bästa för laget och jag älskar att dribbla. Jag verkligen njuter av att spela fotboll.
Men det är framför allt snabbheten med boll som sticker ut, och hur snabb hon verkligen är insåg hon först när hon började spela professionellt.
— Jag visste inte ens att jag var så snabb förrän jag började spela på högre nivå. När jag kom till Norge märkte jag att jag faktiskt var snabbare än de andra med bollen. Det är min största fördel, speciellt mot försvarare, för jag vet att de inte kan ta bollen från mig.

Tävlingsdebuten för Malmö FF i OBOS Damallsvenskan kunde inte ha fått en bättre inramning än derbyt mot FC Rosengård.
— Jag älskar press och jag älskar att spela sådana matcher. Min första match i Allsvenskan var derbyt, och att vinna den var en fantastisk känsla. Våra fans var otroliga, de sjöng hela tiden. Min bror var på läktaren och njöt verkligen av stämningen.
Första målet kom borta mot Brommapojkarna, och förra helgen blev hon utnämnd till matchens spelare borta mot Alingsås.
— Jag spelade och hörde att jag blev matchens spelare, och jag tänkte wow, jag måste ha varit riktigt bra. Men det var en av de matcherna där jag bara njöt. Jag sprang, dribblade och hade kul. Jag tycker det var min bästa match hittills.
Till helgen väntar bortamatch mot Kristianstads DFF och efter att Hammarby tappat poäng i toppen, skulle en vinst innebära att Malmö FF på nytt går upp i serieledning.
— Att vi har chansen att gå upp i tabelltoppen betyder så mycket. Dessutom spelar min vän, Emma Petrovic, där så jag ska säga till henne att vi måste vinna. Bara det att vi har en chans igen att vara i toppen. Sen som jag sa på träningen i ringen så ska vi såklart alltid bli bättre men vi måste också uppskatta hur bra vi faktiskt är. Jag tycker vi förtjänar det här och jag hoppas vi tar chansen på lördag.

Det ska inte glömmas att det som Miljana och hennes lagkamrater håller på att göra är historiskt. Från division 4 år 2020 har Malmö FF konsekvent under de senaste fem åren vunnit varje division, och nu är de på väg in i en guldstrid i den svenska högsta divisionen.
— Hur sjukt hade inte det varit om vi bara gick och vann, vann, vann, vann en liga, sen nästa, sen nästa och sen Damallsvenskan?
Att vinna titlar var en av anledningarna till att Miljana ville komma till Malmö FF, men att man redan i år, som nykomlingar, skulle vara med i toppstriden, var inte självklart.
— Jag vill alltid kämpa om titlar och även spel i Champions League. Och till hundra procent så trodde jag att vi skulle kunna vinna SM-guld när jag gick hit. Det var så som Maxim [Khalil] och Jonas [Valfridsson] pratade, det var ett tydligt mål. Men det var kanske inte direkt den här säsongen vi pratade om, jag vet inte ens om de trodde på det själva inför den här säsongen. Men om vi har en chans att göra det redan nu, varför inte bara ta den och köra?
Nyckeln bakom lagets framgångsrika debutsäsong i högsta divisionen är solklar för Miljana.
— Jag tycker att vi som lag klickar. Vi kompletterar varandra så bra, vissa är bättre på något, andra på annat. Exempelvis så är jag så glad att jag har Mia [Persson] bredvid mig hela tiden, för hon skriker på mig när jag inte springer och ger mig ett otroligt stöd. Det är den typen av spelare du behöver. Jag bara njuter av allt, vi har helt ärligt en så stark grupp.

Några snabba med Miljana Ivanovic
Hade du någon fotbollsförebild när du växte upp?
Lionel Messi.
Vad är ditt bästa fotbollsminne?
När vi mötte Finland med landslaget. Jag är oftast inhoppare och kommer in för att förändra matchen. Mot Finland kom jag in i 60:e minuten. Kort efter släppte vi in ett mål, men sedan gjorde jag en löpning och sköt mot mål. Det blev självmål, men egentligen var det mitt mål. Känslan av att bidra med något till sitt land var otrolig.
Och som fotbollssupporter?
När Lionel Messi vann VM. Det var det bästa någonsin.
Vad gör du helst på en ledig dag?
Jag gillar att ta en kaffe, shoppa och bara slappa. Om jag kan vakna, äta frukost, ta en kaffe, shoppa lite och sedan komma hem och vila, det är min perfekta lediga dag.
Vem är roligast i laget?
Det finns många roliga, men jag tycker Mia [Persson] är ganska rolig. Tuva [Skoog] också, och även Karro [Olesen] och Courtney [Nevin].
Har du någon rutin innan match?
Dagen innan går jag i isbad och jacuzzi. När jag kommer hem använder jag recovery boots, vilar och äter en bra middag. På matchdagen försöker jag att inte tänka för mycket på matchen, men jag måste alltid äta pannkakor med blåbär, jordgubbar och sirap.
Vad lyssnar du på för musik innan match?
Jag lyssnar på allt, men jag gillar mer lugn musik. Jag skulle inte sätta på något jättehypad. Jag kan till exempel lyssna på Adele, det får mig i rätt stämning och gör att jag inte blir överladdad.
Om du inte spelade fotboll, vad skulle du göra istället?
Jag skulle nog vara styrkecoach. Jag älskar gymmet.