Hyllningarna av 79-laget i Nottingham: ”Pirrar i benen”
46 år efter svensk klubbfotbolls största stund hyllades både Nottingham Forest och Malmö FF:s spelare inför och under torsdagens match på City Ground.
Här får ni följa 79-lagets resa tillsammans – från det hjärtliga återseendet på Sturup till en oförglömlig hyllning på innerplan.
Onsdag, kl 10.00.
Malmö Airport
Ett kallt och fuktigt dis ligger som ett lock över Sturups gula flygplatsbyggnad. Men inne i terminalen är stämningen varmare. Där samlas 13 av MFF-spelarna som deltog i Europacupfinalen 1979. Det är dags för resa till Nottingham.
Trots att det är 46 år sedan finalen spelades är gemenskapen i gruppen stark fortfarande.
– Det första vi gör när vi träffar varandra är att vi kramar om varandra och frågar naturligtvis hur det är med alla. Sammanhållningen sitter verkligen kvar fortfarande.
Det är Anders ”Puskas” Ljungberg som vittnar om den fina stämningen i gänget som slog Europa med häpnad i slutat av 70-talet. Segrar över mästarlagen Monaco, Dynamo Kiev, Wisla Krakow och Austria Wien kvalificerade laget för final i den förnämsta av alla klubbturneringar. Den första, och enda gången, ett svenska lag spelat final i Europacupen, föregångaren till Champions League.
– Vi hade en trupp som var fantastiskt bra och alla ville nå så långt vi bara kunde. Sen tror jag att det gjorde mycket att vi alla var från Malmö med omnejd. Då är det kanske lättare med sammanhållningen än vad det är idag när spelare kommer från världens alla hörn, säger ”Puskas”.
Onsdag, kl 13.36
East Midlands Airport
Ett flygplan lastat med Malmö FF:s A-lag, Malmö FF:s P19-lag och Malmö FF:s finallag från 1979 har landat i East Midlands. Utanför flygplatsen står flera bussar och väntar. En av dem har skyltat med Malmö FF:s emblem och texten ”Team of 1979”.
De gamla spelarna går på en efter en. Flera av dem har med sig sina fruar. Hittills är ”Puskas” väldigt nöjd med arrangemanget.
– Det känns fantastiskt att få åka på den här resan. Malmö FF har alltid ställt upp för oss och fortsätter göra det, säger han.
Bussen rullar in mot Nottinghams centrala delar. Spelarna diskuterar vad som ska hända under besöket. På programmet står bland annat en gemensam middag med motståndarna från finalen 1979.
Jan-Olov Kindvall tror inte någon i finallaget har träffat någon spelare från Nottinghams lag sedan finalen.
– Undrar hur gamla de är egentligen? Vad jag minns var de alla äldre än oss när finalen spelades, säger han.
Onsdag, kl 18.30
Marco Pierre White Restaurant & Steakhouse
Stämningen är hög runt långbordet när det är dags för middag. Alla pratar i mun på varandra. Det finns många historier att återberätta.
– Det är otrolig egentligen, det finns ingen startsträcka när vi ses. Snacket kommer igång direkt, säger Jan-Olov Kindvall.
På menyn står räkcocktail, tournedos rossini och chokladpudding. Gänget skrattar när de inser att den andas lika mycket 70-tal som de själva.
Torsdag, kl 16.00
Garibaldi Lounge
Det är dags att möta motståndarna från finalen 1979. De båda lagen samlas i en festlokal bredvid Nottingham Forests arena City Ground. Champagneglasen fylls och töms i bra takt. Till en början sitter de två lagen i var sin sida av lokalen och ser lite blyga ut.
– Det är ju de som bjudit hit oss, så då får de ta första kontakten tycker jag, säger Janne Möller.
Men ganska snart lossnar det och humöret höjs. För många blir det kära återseenden. Robert Prytz pratar länge och glatt med Viv Anderson.
– Vi kom på att vi träffades i Dubai för många år sedan. Det var en femmanna-turnering som avgjordes där. Han spelade i Manchester United och jag i Rangers FC. Han trodde jag var skotte, så jag minns att han frågade hur tusan jag kunde spela i svenska landslaget.
Torsdag, kl 17.25
VIP-ingången, City Ground
Röda mattan har rullats ut utanför City Grounds VIP-ingång och spelarna anländer en efter en. På en storbildsskärm visas höjdpunkter från Europacupfinalen. Flera tv-bolag intervjuar kvällens huvudpersoner. Bakom staketet står supportrar från båda lagen och ropar efter sina idoler från förr.
Hetast av alla MFF-spelare är Staffan Tapper som var lagpakten för 46 år sedan.
– Det här är en oförglömlig händelse som man nog får suga på ett tag innan man riktigt inser vad det är vi är med om, säger han.
Torsdag, kl 18.15
Boardroom, City Ground
Sorlet är nästan öronbedövande när kvällens förrätter serveras. Svenska och engelska spelare pratar i mun med varandra.
Vid ett av borden sitter målvaktslegendaren Peter Shilton. Med sina 125 landskamper är han det engelska landlagets meste spelare. Han är även den som spelat flest engelska ligamatcher, totalt 1 005 stycken.
– Det är underbart att vi spelare sammanförs efter alla dessa år, säger han.
– Att få träffa Janne (Möller) är fantastiskt. Han är mycket, mycket längre än vad jag minns. Det är också trevligt att se alla mina lagkamrater, det är inte så ofta vi ses.
Han har bara goda minnen från finalen 1979, vilket inte är så konstigt eftersom han gick därifrån som vinnare. Men det var ingen enkel seger, slår han bestämt fast.
– Malmö FF, med Bob Houghton som manager, var väldigt fint organiserat. De var samlade och siktade på kontringar. Det var ett lag som var väldigt svårt att bryta ner.
Hans egen insats vill han inte prata så mycket om.
– Om jag ska vara ärlig hade jag inte så mycket att göra under matchen, haha.
Torsdag, kl 19.47
Innerplanen, City Ground
När spelarna från de båda lagen går genom spelargången och ut på innerplanen ackompanjeras de av ett öronbedövande jubel från både hemma- och bortasupportrar på City Ground.
Spelarna ställer upp sig på rad och vinkar till publiken. Fotograferna flockas framför dem. 46 år efter svensk klubbfotbolls största stund hyllas hjältarna än en gång.
Anders ”Puskas” Ljungberg har nästan svårt att ta in allt som händer kring honom.
– Vilken upplevelse att än gång få gå ut på gräset. Det pirrar rejält i benen. Man vill ut och spela och ta revansch.
