Bengt Madsen
Bengt Madsen är lika engagerad i Malmö FF och fotbollen som någonsin. Samtidigt njuter han av att äntligen ha mer tid med familjen som pensionär - och börjar se slutet på sin tid som ordförande i klubben.
– Ja, dom tänker väl att nu är han igång igen, ”Buffalo”. Men vad fan, så här kan vi inte ha det.
Bengt Madsen skrockar till över temat för sin ledare i den här tidningen, men övergår strax till att med glödande patos argumentera för det alldeles befängda med att till en kostnad av fyra miljarder kronor bygga om svenska fotbollsarenor för att möta UEFA:s krav på arrangemang av ett EM 2016. ”UEFA:s hybriskrav”, förtydligar han.
När Bengt Madsen är engagerad är han engagerad. När Bengt Madsen är övertygad är han övertygad. Och när Bengt Madsen är engagerad och övertygad är han gärna stridbar och ofta impulsivt frispråkig. ”Buffalo Madsen” är ett speciellt smeknamn och samtidigt ett slags koncentrat av den bild av MFF:s ordförande som finns i det allmänna medvetandet.
– Det som skrivs många gånger blir med tiden sanning. ”Buffalo” kom när jag skällde på ”Frisken”, domaren Anders Frisk, vid en match. Då tog jag namnet som positivt. Men när jag får påståenden från obekanta om mig själv kan jag bara fråga dem: ”Vi har ju aldrig setts, hur kan du bilda dig en uppfattning om mig då”?
Tio ordförandeår
Bengt Madsen har varit Malmö FF:s ordförande i tio år, och som sådan klubbens högste ansvarige och talesman. Men nu har ordförandens roll förändrats. MFF har fått en tjänstemannaorganisation ledd av vd Pelle Svensson, ansvarig för det dagliga arbetet.
– Det senaste året har för mig mycket handlat om att successivt släppa över till Pelle Svensson och introducera honom i verksamheten. Pelle har tagit över på ett suveränt sätt, och jag har varit med så pass länge att jag aktar mig väldigt noga för att gå in och lägga mig i det operativa.
MFF har blivit alltmer likt ett företag i sitt sätt att arbeta, men ordföranden betonar att skillnaderna fortfarande är grundläggande.
– Passion. Lidelse. Förälskelse. Sorg. Glädje. Ilska. Kärlek. Alla känslor som idrotten framkallar går aldrig att jämföra med näringslivet. Folk lever med sin klubb, engagemanget sitter långt in i hjärteroten. Vinner vi är allt bra, förlorar vi är allt åt helvete. I ett företag finns ett annat lugn, ett annat sätt att se på hela verksamheten.
Bengt Madsen kan jämföra idrott och näringsliv med mer substans än de flesta, efter en lång och framgångsrik karriär med många ledande poster inom båda. I MFF:s styrelse sedan 25 år tillbaka, varav tio som ordförande, tidigare ordförande för Svensk Elitfotboll och vice ordförande i Svenska Fotbollförbundet. Vd för bland andra byggföretaget Peab, fastighetsbolaget Wihlborgs och transportföretaget Scansped, därtill en lång rad styrelseuppdrag.
Spelade med Bosse L
Redan skolepågen på Sorgenfri-skolan Bengt-Åke Knud Madsen varvade näringslivet med idrotten: som springpåg på Solidar och sedan stallpåg på Jägerso – och som målspottande anfallare i Håkanstorps BK. Bengt Madsen tror sig fortfarande ha målrekordet för juniorer i klubben: 67 mål på 24 matcher.
Ett sådant facit imponerade till och med på stadens storklubb, och den tunge centern blev värvad till MFF:s juniorlag.
– Det var en dröm. Jag hade ju gått med far på Gamla Idrottsplatsen så länge jag kunde minnas, MFF var laget i mitt hjärta. Jag kom med i juniorlag 1 och 2 och har bland annat spelat med Bosse Larsson, Krister Kristensson, Bertil Svensson, Rolf Eriksson och Roland Löwegren vilket jag är mycket stolt över.
Startade pingissektion
Men, då liksom nu är det där sista steget stort, och som överjunior fick dagens ordförande inse att han inte skulle räcka till på A-lagsnivå i klubben. Istället blev det genom bordtennisen Bengt Madsen vann insteg i Malmö FF på allvar 1975, när han som mångårig spelare och ledare i Pallas fick erbjudandet att starta en bordtennissektion i MFF. Utvecklingen blev spikrak.
– Vi gick från division sex rakt upp. Vi sa att inom 10 år ska vi bli svenska mästare, och på det nionde lyckades vi!
Sin yrkesbana bröt sig Bengt Madsen efter studier i Lund inom Malmös då blomstrande rederinäring. Han avancerade under sextiotalet från skeppsklarerare till första sin vd-post, som 32-åring, på ett tranportföretag. Den skulle följas av många fler och allt tyngre de kommande 25 åren. Idag har Bengt Madsen, pensionär sedan några år tillbaka, fått nytt perspektiv på sin intensiva chefskarriär.
Tävlingsdjävulen
– Man hamnar i ett ekorrhjul som är väldigt svårt att komma ur. Dels för att man tycker det är jäkligt kul, dels för att man har den där tävlingsdjävulen – man vill visa att man klarar av det. När det var som mest, under kanske femton års tid, hade jag inte en veckas semester med min familj.
Nu tar han skadan igen. Eller, försöker åtminstone
– När jag lagar frukost till mig och min fru och säger ”du ser att jag ställer upp”, så konstaterar hon att ”Du, du har 40 år att ta igen”. Och det stämmer förstås. Men nu styr jag över min tid på ett annat sätt och ser till att jag alltid har två dagar hemma i veckan.
Ett år i taget
Bengt Madsen fyller 67 i oktober och har varit Malmö FF:s ordförande i tio år. Det första han var med om som högste ansvarig var att åka ner i Superettan, för att sedan leda klubben tillbaka till allsvenskan och så småningom till det första SM-guldet på 16 år 2004. Sedan dess har framgångarna uteblivit, och Bengt Madsen har inte minst den senaste tiden fått finna sig i att få sin gärning och sin framtid på ordförandeposten ifrågasatt.
– Ordföranden väljs ju ett år i taget, och vi har i stadgarna en paragraf där 70 år är maxgränsen.
– Jag har respekt för förenings-demokratin och avvaktar valberedningens arbete – men jag kommer i alla fall inte att kandidera fram tills att jag är 70, säger Bengt Madsen.
Guldet lockar
• Därmed skiljer du dig från dina två företrädare Eric Persson och Hans Cavalli-Björkman. Vad får dig att tänka annorlunda?
– Tiderna förändras. Vi har kunnigt och intresserat folk som är beredda att ställa upp – och det måste vi ta tillvara på. Och så har jag ju fått smak på det här med att vara med familjen! Till exempel att göra ett antal resor om året tillsammans, som vi aldrig kunnat tidigare.
• Om du tar ett djupt andetag och tänker på ditt liv och var du befinner dig nu, hur känns det då?
– Jag befinner mig i en – om vi bortser från fotbollsresultaten – mycket lycklig tillvaro. Jag har en harmonisk relation med min familj, jag har sju underbara barnbarn och är utomordentligt glad att vi har hälsan allesammans. Den största önskan jag har kvar är att få stå här på Swedbank Stadion och se Daniel Andersson lyfta Lennart Johanssons pokal.
AV: TOBIAS CHRISTOFFERSSON