Intervju med Tom Prahl

Skapad 2001-12-31

Intervju med Tom Prahl

Så är han då på plats i Malmö, äntligen. I Malmö FF, äntligen. Tom Prahl. Det är nog mer än en himmelsblå själ som med beundran men också lite avundsjuka följt hans karriär som allsvensk tränare. Under samma decennium som MFF:s väg vacklat och vinglat allt längre bort från ärans fält, har Tom Prahl samlat lagrar på lager.
"- HAN skulle vi hatt."
Nu har vi han. Nu har han flyttat in på kontorsrummet under Stadion. Installerad och i full gång med träningen och planeringen av den ljusblå framtiden, närmast allsvenskan -02. Här svarar han på litta frågor, Malmö FF:s tränare - Tom Prahl.
Under de senaste tio åren har MFF sett sex tränare komma och gå, under samma tid har Tom Prahl har haft två jobb. Ett enkelt konstaterande som säger det mesta - om MFF:s oroliga tid, men också om Tom Prahl och de kvaliteter han oftast förknippas med: lugn, trygghet, stabilitet, gedigenhet, konsekvens - och framgång. Efter sex år i TFF, sex år i HBK och tio år som allsvensk tränare sa Tom Prahl inför årets säsong:
- Är väl inte omöjligt att jag fortsätter. Någon annan allsvensk klubb blir det dock inte tal om. Jag har varit tränare i allsvenskan i tio år och då får det räcka om det inte blir en fortsättning i Halmstad. (Helsingborgs Dagblad)

Man är inte bättre än att man kan ändra sig?
- Nä, men jag hade inte flyttat till någon annan allsvensk klubb än MFF. Malmö lockar starkt, också som stad. Här är många fotbollssupporters, bron har kommit, och det finns en mångkulturell spänning här som är mycket intressant. Och MFF var det naturliga favoritlaget för mig som liten påg, uppväxt i Onslunda på Österlen. Jag kommer ihåg hur jag som nioåring 1958 följde med en släkting in till Malmö för att se MFF på den alldeles nybyggda Malmö Stadion. Det var en stor upplevelse. Som tränare tog jag förstås intryck av MFF med Bob och Roy, och följde dem med spänning.

Hur ser du på att komma till ett nytt lag, ta över? Börja om från början eller bygga vidare?
- Visst bygger man vidare, man fortsätter en process som ständigt pågår i föreningen. Fysträningen till exempel kommer att förbli i stort sett likadan. Men i det här fallet med MFF tror jag det är viktigt med ett blankt papper. Efter en höst som blev... rumphuggen och pressande gäller det att få in positiva krafter igen.

5 april är det allsvensk premiär hemma mot Djurgården. Beskriv kort vägen dit.
- Inledningsvis hade jag individuella samtal med spelarna, där de fick sätta upp egna prestationsmål och hur de skall uppnå dem. Under december tränade vi sju pass i veckan och spelade mycket elva mot elva, ett sätt för mig att bilda mig en uppfattning om spelarna. Mitt önskemål var från början en trupp på 22 spelare plus tre lärlingsplatser, ett sätt att öppna vägen för våra ungdomar. Samtidigt behöver vi få in lite nytt blod, så det var tvunget att några spelare fick lämna. Jag börjar titta på spelmöjligheter och så spikar vi organisationen kring laget. Mellan 19 januari och 30 mars har vi ett antal testmatcher. Då får många chansen, och då utkristalliserar sig allt efter hand. Men det tar minst ett år att hitta rätt balans i spelartruppen.

Vilken relation vill du etablera med spelarna?
- Jag har aldrig varit kompis med spelarna i den meningen att vi tagit en öl och umgåtts på fritiden. En relation bygger på respekt - vi respekterar varandras kunnande. Dörren till mitt rum skall alltid vara öppen, kommunikation är ett nyckelord. Är alla öppna mot varann, undviks missförstånd, och det är de som leder till konflikter.

Men, konflikter kommer ju alltid... och missnöje... när alla inte får spela, t ex.
- När folk inte får spela tänker jag mig att de kommer till mig så att vi kan prata om det. Det skall vara högt i tak. Konflikter skall lösas internt i gruppen. Ömsesidig öppenhet och lojalitet.

När är det bra?
- När människorna runt omkring mig arbetar och tränar med glädje och ingen känner sig hämmad eller obekväm - det är optimalt. Men visst... någon sörgårdsidyll blir det ju aldrig tal om. Att det är gnälligt och grinigt ibland kommer man aldrig ifrån. Som tränare har jag haft lite smekmånad nu, när alla vill göra ett bra intryck, men den grå vardagen kommer snart nog. Jag vill skapa en miljö där folk växer, där vi ställer upp för varann, där spelarna respekterar och gillar sin lagkompisar. En prestigelös miljö. Ja det är stora ord, och lätt att säga, men det är min vision. Spelare som mår bra - det är mitt jobb.

En annan guldtränare, Sören Cratz, har hävdat att tränaren inte har eller behöver ha någon direkt klubbkänsla. Man drar på sig overallen för dagen och gör sitt jobb där man är.
- Så känner jag inte alls. Jag får känslor - inte bara för människorna jag arbetar med, utan också för själva föreningen. Så var det i både Trelleborg och Halmstad, och så hoppas jag förstås att det blir här i MFF också. Jag är så pass naiv att jag fortfarande tror att det krävs ett stort mått av klubbkänsla för att lyckas. Under min tid ska vi jobba med känslan att vi är stolta över tröjan och klubbmärket. Och inte bara drar på oss en overall.

Beskriv din fotbollsfilosofi och spelidé.
- Fotbollsfilosofin har kommit efter hand, och den utvecklas hela tiden genom de intryck man får. Det finns i princip inga likheter idag med den fotboll jag "lärde ut" 1972. De assisterande tränarna har varit viktiga för min utveckling - Claes Malmberg i TFF fem år och Jan Andersson i HBK. Det gäller att hela tiden vara nyfiken, bolla idéer och aldrig slå sig till ro.
Mitt huvudsakliga jobb är att få spelarna att känna trygghet. I varje matchsituation skall spelarna känna igen sig. Det skall sitta ett par alternativ i ryggmärgen, så att spelaren inte känner sig stressad över att ta beslut. Det är viktigt att spelarna utvecklas både individuellt och i laget. Spelaren skall inte gå i flock, utan tänka till själv och ta ansvar.
Både vad gäller försvarsspel och anfallsspel måste vi skapa ett solit

Xsl file could not be processed: /xsl/MFF/NewsPage.xslt