Viktig, viktig seger
Det var en match inför vilken inte matchen i sig så mycket som de matcher som nyligen spelats men framför allt de matcher som komma skall stod i fokus. MFF kom till den, årets fjärde hemmamatch, med två dystra bortaresultat i bagaget: 2-3-förlust mot Norrköping och 2-2 mot Mjällby, den senare efter tappad 2-0-ledning. Och MFF kom till den med tre glödande röda ringar i almanackan: HIF hemma, Göteborg borta och Elfsborg hemma på åtta dagar kommande två veckor.
Allt annat än en seger hemma mot nykomlingen Åtvidaberg vore småkatastrofalt. Tre poäng högst nödvändiga för att inte tappa för mycket mark upp till ruggiga Elfsborg, men en seger i sig, så att säga, i detta läge – hitta vinnarkänslan och harmonin igen inför tungviktsmötena - viktigare än tre poäng för tabellen. Några mål, några bra besked, liksom.
De kom, men de lät vänta på sig. Till att börja med en hel första halvlek. Som inte var direkt dålig från MFF:s sida; spelövertag, flera goda intentioner och ett par bra försök, men i vilken det heller inte stämde riktigt för hemmalaget. Ovanligt många ”tekniska fel” – felpassar, bolltapp, små misstag – anfallen alltför sällan snabba och rakt mot mål. Resultat: få om några målchanser första fyrtio.
– I paus pratade vi om att vi hade för dålig rörelse i djupled. Simon Thern löpte mycket, men annars var vi för stillastående. Nästan alla spelare ville ha bollen på kroppen, och då blir det inget flyt, ingen frenesi i vårt spel. Speciellt inte om vi har Wilton tillbakadragen och Mathias halvt om halvt isolerad på topp, då blir det fel. Bra rörelse är en förutsättning för att det ska fungera, sa Rikard Norling efter matchen.
För så var det. MFF-tränaren hade gjort två förändringar jämfört med 4-4-2-startelvan mot Mjällby: Daniel Larsson tillbaka på bänken, Ranégie ensam på topp med Wilton ner mot mitten till; Ivo Pekalski på bänken och Simon Thern in.
En tuff petning av Daniel Larsson?
– Den bänkningen var tuff, och den förtjänade han egentligen inte eftersom han var en av de bästa senast. Men det var ett försök att hitta rätt balans i laget, kommenterade Norling förändringen.
En mållös och ganska misslyckad första MFF-halvlek, men den kunde ha slutat 2-0 – eller 3-1. Det var Åtvidaberg som klarade av att skapa matchens första ordentliga målchans, och det efter 27 minuters spel. En snabb boll från vänsterkanten in bakom MFF:s backlinje, blixtsnabbt inspel och en ÅFF:are helt ren alldeles framför mål – men nådde dessbättre inte bollen. Först en kvart senare kom MFF:s första, i 42:a och lite av en skänk: Åtvidabergmålvakten slog långt ute i straffområdet halvdesperat bort en misslyckad blockering, men inte bättre än till Jimmy Durmaz, som lobbade läckert men i burgaveln till det öppna målet.
Och på tal om öppet mål… på stopptid i första halvlek fick Mathias Ranégie två lägen som inte gärna kan bli öppnare. Först var det Simon Thern som stod för ett riktigt fint förarbete, när han först väntade inte en kort djupledsboll i straffområdet så att han kom på rätt sida, och sedan slog ett inlägg som frispelade Ranégie helt vid bortre stolpen – men istället för att sätta dit en lös nick rakt in bara skallade han undan bollen nästan 90 grader så den gick utanför andra stolpen. Sedan var det Wilton Figueiredo som till vänster i straffområdet ryckte och drämde in bollen och där vid bortre fanns Ranégie igen helt ren, men nådde inte riktigt att få till ett ordentligt avslut.
Två brända frilägen kändes inte riktigt som just vad Mathias Ranégie behövde… ett mål på sju matcher är förstås en bit under förväntningarna på fjolårets överlägsna skyttekung, som varit mycket viktig för laget och riktigt bra i de flesta matcher han spelat, men som inte hittat målet mer än en gång… och inte heller nu.
Andra halvlek. Och ett byte av Rikard Norling. Jiloan Hamad ut, Daniel Larsson in. Thern till höger, Wilton ner på mitten, 4-4-2. Och det djupledsspel som saknats kom till stånd tämligen omedelbart. I 46:e minuten vann Erik Friberg boll för MFFoch slog en snabb, fin djupledsboll till Daniel Larsson i löpning. Daniel bröt in från vänster och sköt – inga problem för målvakten men en mycket god intention. Erik Friberg fortsatte hitta Daniel Larsson med djupledsbollar, och MFF tog alla chanser att få upp matchtempot och hitta ytorna med längre bollar. De som inte nådde Daniel Larsson direkt skarvade Mathias Ranégie fram, och även om de inte ledde till några riktigt vassa chanser så gav de Daniel möjlighet att slita hårt på Åtvid-försvaret. Närmast var ett dundrande skott över av honom, efter fin kombination med Ranégie.
Samtidigt – började det upp emot 60 minuter känns som att MFF:s fina inledning av andra började komma av sig. Några oskarpa sekvenser på egen planhalva och ett eller två inte oävna Åtvidabergsanfall och så kanske lite frustration började synas över att försöken så långt inte resulterat.
Då hände det. I 67:e minuten. Efter att MFF belägrat Åtvidabergs övre tredjedel en stund lyfte erik Friberg mycket vackert in en boll i straffområdet, och Mathias Ranégies avslut var inte mindre vackert: med ryggen mot mål nickskarvade han bollen över den utrusande målvakten och in i mål. Äntligen ledning! Och äntligen mål av Ranégie!
Kvarten efter ledningsmålet dominerade MFF stort och kom fram i en handfull anfall som kunde och i en del fall borde gett fler mål. Närmast var det när Wilton sköt i ribban, efter lysande framspelning av Erik Friberg, som lagt en boll in från höger direkt i djupet till Mathias i straffområdet. Men från minut 82 förändrades machbilden något. Åtvidaberg stack emellan med ett par kontringar, ej ofarliga. 1-0-uddamålssegern ger en alldeles särskild njutning när matchen väl är slut, men 1-0-ledningen orsakar alldeles särskilt lidande medan matchen ännu pågår…
…och med tre minuter kvar övergick lidandet i ren smärta. För då skar en långt åtvidabergsboll rakt igenom MFF:s bakre linjer till höger, och givetvis hade Oscar Möller sprungit in perfekt, och fullbordade chocken med ett kliniskt avslut förbi Johan Dahlin, som dittills inte haft ett smack att göra. Första insläppta målet på hemmaplan 2012. 1-1. Helt overkligt. Och i den kollektiva tystnaden efter målet kunde den klentrogne och kanske fler med denne höra ett par stilla vingslag från säsongen 2012 som lyfte, drog vidare och lämnade kvar.
Men det var inte slut. Ty de klentrogna (och kanske fler med dem) ska i alla lägen trädas på spett och grillas över sakta eld. Efter en minut och 51 sekunder av stopptiden på tre minuter nickade Mathias Ranégie in 2-1 till MFF! Om ettan var skickligt och vackert så var nog tvåan ännu skickligare och vackrare. Miiko Albornoz slog ett mycket fint inlägg långt nerifrån höger in i straffområdet, och Mathias Ranégie såg medan bollen var på väg in ut att vara för långt ifrån för att kunna komma rätt på den. Men Ranégie gick upp, fick ett underbart häng i luften och nickskarvade ännu en gång in bollen framför näsan på målvakten.
- Jag trodde inte han skulle nå den, det är en jäkla tajming han har. Mathias hade totalt sett 5 hundraprocentiga chanser, varav två mål – det är jättebra, precis det han behöver för att gå vidare stärkt, sa Rikard Norling efter matchen.
Och summerade:
– Det var på vippen att vi... vi höll på att gå på… vi hade lite tur helt enkelt idag. Som helhet jättebra att vi får tre poäng. Det känns bra att kunna lägga den här matchen åt sidan och gå in med full kraft för derbyt på torsdag.
Mathias Ranégie stor matchhjälte. Liksom övriga laget hade han det lite svårt i första halvlek, men lyfte till riktigt höga höjder spelmässigt i andra – inte minst i samspelet med Daniel Larsson. Jämte Mathias stod Erik Friberg för den mest tongivande insatsen. Efter en fin försäsong har det varit mer eller mindre motigt för honom den första allsvenska tiden i blå tröja, men mot Åtvidaberg visade han en gång för alla sina kvaliteter. I första halvlek viktig i balansspelet och försvarsarbetet, i andra också av största vikt för anfallsspelet med sina fina djupledsbollar. Härligt att se. Framstående var också Jimmy Durmaz, länge lagets enda riktigt vassa hot, Simon Thern och Miiko Albornoz.
Det är fortfarande svårt att säga riktigt var MFF står inför kommande tungviktsmötestrippel, men det känns som att den här segern verkligen var viktig. För den nära framtiden, avgjort, kanske också för hela året. Tre dagar att vila och ladda om nu. Sen: derby.
Tobias Christoffersson