Malmö FF
Syrianska FC
Solklar seger och fint spel
Matchstatistiken säger det mesta, sågottsom allt. 64-36 i procentuellt bollövertag. 23-4 i avslut. 12-1 i avslut på mål. Men genom 89 minuter och 56 sekunder av matchen 1-0 i mål. Bara 1-0. Närmast obegripligt, sett till alla klara målchanser MFF skapade, sett till det allt överskuggande spelövertaget för hemmalaget.
Inte bara obegripligt, framför allt kanske obehagligt. För den är ju så skör, så sårbar, den där uddamålsledningen. Nej, Syrianska hotade aldrig på allvar; tog aldrig över nån period av matchen, kom inte med giftiga kontringar gång på gång. Men det behövs ju inte; det räcker ju med en halvchans och knappt det; en förlupen boll, ett motlägg som blir lite fel, ett enskilt misstag nånstans. Så är det 1-1 – och ett resultat närmast absurt främmande som beskrivning av den match som spelades.
Det är här kvällens enda bekymrade rynka i pannan finns. Så många lägen, så få mål. Och de mål som kom skott från distans, från utanför straffområdet. Wiltons underbart insmekta frispark. Jimmy Durmaz makalöst indundrade kanon. MFF måste bli vassare på avslut boxen. Inte bara är det synd på så rara målchansärtor, det kan bli ett rent livsfarligt slöseri mot ett lag med bara lite bättre förmåga att straffa ineffektiviteten än Syrianskas, närmast obefintliga. Syrianska är ett lag som i sina bästa stunder spelar riktigt bra fotboll, men på Swedbank Stadion såg de ut att tappa all tro på sin förmåga efter bara tio femton minuter. Vilket verkligen –det också – säger något om hur bra MFF var ute på plan.
OK då, en riktigt farlig kontring hade Syrianska, i ärlighetens namn, vilket tränaren Özcan Melkemichel påminde om på presskonferensen eter matchen:
– Matchen lever för oss så länge det är 1-0, och vi får ett gyllene läge med en jättebra chans. Hade vi gjort mål där kanske vi hade kunnat få med oss poäng.
Han hymlade dock inte på något sätt om resultatets riktighet och vilket lag som var bäst
– Segern är inget att snacka om, den är hur rättvis som helst. Malmö gör en jättebra match idag tycker jag, det är inte lätt att komma hit och spela när de är så här bra.
Rikard Norling hade inga problem att hålla med:
– Vi spelade jättebra tycker jag. Vi kom fram till chanser i första halvlek som vi borde ha gjort fler mål på. Men precis som Özcan säger, så länge vi inte gör tvåan kan de pilla in ett mål. Fast vi fortsatte jobba och skapa chanser, inte lika bra i andra halvlek som i första. Men även då kom vi fram till ganska många hundraprocentiga chanser. Som helhet, när vi vinner till slut med 2-0, kan jag inte säga annat än att vi gör en bra match.
MFF-tränaren hade gjort två förändringar i startelvan jämfört med förra matchen, Djurgården borta (seger 3-2): Ivo Pekalski och Miiko Albornoz från start, den senare som högerback istället för en skadad Ulrich Vinzenst. Båda spelade hela matchen och det mycket väl. Ivo Pekalski fick inte en lika framträdande roll som i sin andra halvlek mot Kalmar, då hans insats starkt bidrog till att vända matchen till seger, men det är inte i enskilda, lysande situationerna Ivo har sin styrka utan i sin förmåga attmed sitt spel skapa en grundtrygghet i laget framför backlinjen och knyta ihop dess delar med sin blick, sina rörsler och sitt passningsspel.
Utpräglade vänsterspelaren Miiko Albornoz säger sig aldrig ha spelat högerback innan han testades på positionen under försäsongen. Men försöken då slog väl ut och man får ju helt enkelt ta chansen till speltid där den bjuds – inte minst när man har Ricardinho och Jimmy Durmaz att konkurrera med på förstapositionerna – och efter ett fint inhopp i andra halvlek mot Djurgården var det nu dags för helt skarpt läge: spel från start i allsvensk hemmamatch. Resultat: Miiko Alobornoz utsågs till matchens bäste spelare i MFF. Man behöver inte ta hjälp av det faktum att han egentligen spelar på fel kant för att hylla Miiko Albornoz prestation, den var alldeles utmärkt i sig.
Det ska sägas att Syrianska inte ställde försvarsspelet på alltför hårda prov, men i ett par enskilda situationer såg Miiko Albornoz riktigt stark ut också bakåt. Det var emellertid framför allt i det konstruktiva spelet som MFF med Albornoz på plan tillfördes en kombination av snabbhet, teknik och fint passningsspel som fick samspelet till höger att lyftas en nivå. Ricardinho och Jimmy Durmaz är alltmer ett radarpar i kombinationsspelet på västerkanten, och till höger såg Miiko Albornoz och Jiloan Hamad ut att trivas utmärkt tillsammans; inte minst när en av centrala mittfältarna gav dem understöd riktigt glimrade det om framfarterna till höger.
Efter två raka segrar var det ett MFF till synes fast beslutet att bärga den tredje som tog tag i matchen på bästa sätt. Fick nästan direkt från avspark ett markant övertag och hittade en fin rytm i spelet med varierade anfall: ibland kortare och rakare uppspel för snabba öppningar i djupled, ibland längre uppbyggnad, båda kanterna öppna och ytterst livaktiga. Hot i bredd, hot i djup, hot med fint kombinationsspel, hot med hungriga löpningar, hot med eleganta öppnande passningar – och så vidare… MFF visade upp hela sitt stora fotbollsregister och spelade stundtals rasande vacker fotboll.
I åttonde minuten första målchansen, när Mathias Ranégie förlängde en boll i straffområdet till Jiloan Hamad, som i princip blev fri med målvakten. Syrianska-keepern lyckades rädda skottet till hörna och gjorde därmed med det första av en rad framstående ingripanden i matchen. Fem minuter senare nästa chans när Simon Thern i andraläget efter en fin aktion och skott av Wilton Figueiredo sköt riktigt bra på mål, men igen motade målvakten.
MFF var aggressivt över hela planen, och det var en fröjd att se alla spelare slåss om varje boll i varje situation. Efter nitton minuters spel resulteradepressen i en frispark strax utanför Syrianskas straffområde till vänster – och frisparken i sig resulterade i 1-0 till MFF. Målvakten var på den lite, men utan chans, Wilton hade upptäckt luckan mot hörnet till och smekte in bollen på ett riktigt läckert sätt!
Efter en försäsong och serieinledning till stora delar utanför startelvan gav Rikard Norling Wilton chansen mot Djurgården i förra matchen. Han tog den med eftertryck då med framstående spel och inte minst genom att göra 1-0, och mot Syrianska fortsatte han på den inslagna vägen. Wilton lyser nu av spelglädje och skicklighet, mittfältet lyser av balans med honom, Ivo och Thern tillsammans – och poängen de trillar in.
MFF matade på med anfall på anfall fram till halvtimmen spelad ungefär, då tempot gick ner lite. Under ett kortare spelavbrott passade tränarna på att kasta in lite instruktioner, och strax därpå var farten tillbaka i spelet. I 37:e minuten fick Jiloan Hamad ett nytt öppet läge att göra mål, läckert framklackad i straffområdet av Jimmy Durmaz efter ett underbart anfall, och avslutet var bra men alldeles utanför. Två minuter innan paus var Wilton nära ett riktigt drömmål när han i utkanten av straffområdet vände på en femöring och drog iväg bollen mot vänstra krysset – men strax över. Bra förarbete till den situationen av Mathias Ranégie, Hamad och Simon Thern.
45 bra tryck av mff igen
1-0 i paus borde, skulle ha varit 2-0 minst, gärna 3-0. Och direkt efter paus fortsatte MFF jakten på fler mål. I 51:e minuten spelade Ranégie fram Simon Thern som hade bra läge själv med frispelade Durmaz till vänster, skottet täcktes till hörna. 61:a minuten: Hamad på nytt frispelad i straffområdet, nu smet hans väl avvägda markskott alldeles utanför bortre stolpen. 65:e: Wilton-inlägg, Ranégie upp perfekt men nickade i öppet läge utanför. Jakten fortsatte som sagt, men förblev otroligt nog resultatlös.
Så, framåt 75 minuter började MFF sacka lite. Bytet Wilton-Daniel Larsson i 66:e hade inte riktigt satt sig, spelet stannade upp. Daniel Andersson manade intensivt på laget, som hittade ny energi och radade upp ett nytt pärlband av fina anfall och målchanser. Miiko Albornoz sköt ett riktigt bra skott från höger, Mathias Ranégie spelade fram Daniel Larsson som vände bort sin back och fick fritt läge men målvakten räddade även det avslutet. Däremellan hade Syrianska en halvkontring som sig inte var så farlig, men öppenheten bakåt hos det ständigt anfallande MFF ingav en liten rysning… 1-0, så otäckt, så otäckt…
Det dröjde, oj vad det dröjde, men det kom. Med fyra sekunder kvar av ordinarie speltid! Efter väggspel med Mathias Ranégie fick Jimmy Durmaz skottläge strax utanför straffområdet till höger. Han drog till direkt och fick en sån där fantastisk, klockren träff – och bollen borrade sig – verkligen! – upp i nätmaskorna i vänstra krysset. Så förlöstes äntligen MFF:s tredje raka trepoängare. Så satte Jimmy Durmaz för andra hemmamatchen i rad ett lyckligt leende på publikes läppar med ett 2-0-mål i slutet av matchen.
En riktigt, riktigt bra match av MFF; av hela laget, som lag. Två namn utöver de nämnda lockar lite extra att lyfta fram. Ricardinho; enastående i sitt spel, imponerande också i sin aggressivitet och nära ett solomål efter att ha dribblat två och skjutit. Mathias Ranégie; inga nya mål för skyttekungen och fortsatt oflyt i de avgörande lägena framför mål – men så rätt och så viktig i precis allt annat. Tyvärr drog Ranégie på sig sin tredje varning och är avstängd mot Norrköping borta på söndag.
Tre raka och fina segrar har suddat bort den skakiga allsvenska inledningen och visat att vägen framåt ligger öppen för det här laget. Den känslan var viktig att uppnå innan majs synnerligen täta matchande tar vid, strax om hörnet efter besöket i Norrköping på söndag.
Tobias Christoffersson