Säsongsfinalförlust

Så är den långa, långa säsongen 2011 slut. Den kunde ha slutat roligare än förlust med 2-0 borta mot Austria Wien.

Men den kunde också ha slutat för åtta veckor sedan i Örebro.  Det är det man får komma ihåg: även om Europa League-gruppspelet till stora delar har varit ett hårt och fruktlöst möte med en kärv fotbollsverklighet, så har det ägt rum. Över sex matcher som inget annat svenskt lag spelat i år eller för den delen på flera år.

Det kändes som välgrundat hopp, det som fanns om poäng och varför inte seger inför sista matchen. Mot det Austria Wien som förvisso vann med 2-1 på Swedbank Stadion men utan att imponera och sett till hur målchanserna fördelade sig i den matchen klart turligt. Efter en riktigt bra hemmamatch mot AZ Alkmaar, en bitvis bra bortamatch mot Metalist och två träningsmatchsegrar mot Europa Leaguekollegorna Shamrock och OB kändes det som att MFF skulle kunna hinna visa att laget lärt sig av höstens internationella erfarenheter och ta allra sista chansen till en seger, eller i all falla till ett poäng till.

Efter matchen kan man konstatera att MFF hade kunnat nå oavgjort, men att en seger aldrig var inom räckhåll. Inte med ett så uddlöst och chansfattigt anfallsspel. Jo, MFF åstadkom en del tryck mot Austria-straffområdet under ett par skeden av matchen – men noll och intet inne i det. Jo, en målchans, en: Jiloan Hamads skott i öppet läge som målvakten motade till hörna i 66:e minuten. Detta efter enastående aktion av Jimmy Durmaz, som nere på vänsterkanten klackade bollen bakom ryggen för att sen direkt sätta en perfekt lång passning in bakom Austria-backlinjen ner framför fötterna på Daniel Larsson. Daniel fick ingen perfekt förstatouch men höll i och lyckades klacka bollen bakåt till Hamad. Mycket skickligt, mycket vackert av alla tre – men i en kaliber ensam i sitt slag för MFF i matchen.

Hade det blivit mål där hade det inneburit MFF-kvittering på Austrias 1-0 fyra minuter tidigare, och resten av matchen hade kunnat bli riktigt riktigt spännande – Austria hade ju en liten liten chans att vid seger knipa andraplatsen i gruppen. Det är för övrigt med den utgångspunkten man ska betygsätta MFF:s första halvlek som väl godkänd. MFF höll ett Austria Wien som verkligen ville vinna matchen i strama tyglar; lät inte hemmalaget spela sig till vare sig övertag eller en mängd målchanser (två riktigt heta lägen dock). MFF låg rätt i försvarspositionerna över hela plan hela tiden och hämmade effektivt Austria Wien, men tyvärr gick det ut över de egna anfallsmöjligheterna. Det blev mest långbollar halvt på chans och några misslyckade kontringsförsök. Men kändes helt ok för en första halvlek.

Knappa kvarten in i andra började emellertid en hetare vilja i Wienlaget få sitt utlopp på plan; hemmalaget kom igång ordentligt med ett par snabba anfall och genomspelningar där MFF plötsligt såg betydligt mer passivt och ofokuserat ut. I 60:e minuten gjorde en Wien-spelare ett ryck och inlägg i högra delen av straffområdet, och plötsligt stod Linz fri framför mål – mellan Vinzents och Jansson – med öppet nickläge, men Johan Dahlin gjorde en makalös räddning. Två minuter senare en stickare till Barazite i straffområdet, men en ny grym räddning av Johan Dahlin gav hörna istället för 1-0. Men på hörnan… Den slogs bakåt i plan, följdes av en lyftning in som Johan Dahlin boxade ut, men bollen hamnade hos Liendl som sköt från halvdistans. Ett svårt studsande skott, men Johan Dahlin hade koll på det – fram tills att bollen touchade Mathias Ranégie i straffområdet, ändrade riktning helt och lämnade Dahlin utan rätt balans och någon som helst chans att rädda.

Ett oerhört surt mål att släppa in, särskilt bittert förstås för Johan Dahlin som storspelat så och som var rätt i den här situationen också egentligen. Och MFF låg långt om länge under igen i Europa League. Men reagerade bra på baklängesmålet. Nu satsade MFF lite mer framåt och fick till kortare perioder av tryck mot Austria. Målchansen är nämnd, några halv- och nästanlägen blev det också. Men tyvärr inte mer.

Med kvarten kvar en underbar och patenterad genomskärare av Jeffrey Aubynn till Daniel Larsson som provade skott direkt. Oj, vad man kommer att sakna dom passningarna och den passningsfoten. Jeffrey Aubynn fick avsluta sin tid i MFF med 90 minuter och det kändes verkligen bra. Tack för många fina insatser och många läckerheter under din tid i blå tröja Jeff – och lycka till framöver!

Att säga tack och farväl till Daniel Andersson låter sig dessbättre inte göras, men då han nu skiftar fokus från spelandet till hjälptränandet finns det anledning att dröja vid hans sista match som ”bara spelare”. Även om det sena ”karriärsbytet” att ta steget ner som mittback varit välgrundat och oerhört väl genomfört, värmde det i ett blått hjärta att se honom (på något sätt) avsluta och sluta cirkeln med en klassisk Daniel Andersson-insats på mittfältet, lika solid som frustande, lika obändig som välspelad – lika jäkla bra som så många gånger tidigare.

En säsong är slut, en mycket lång och mycket händelserik säsong. Mer än de flesta fylld av njutningar och slitningar, glädjor och besvikelser. Ännu en vecka innan jul är det helt omöjligt att smälta den eller riktigt förstå den – inte minst dess inverkan på framtiden. Frön är sådda och groddar spirar, ömsom lösa ömsom trasslade ligga trådarna, frågorna hänger i samma luft där utropen ekar kvar och så vidare… samtidigt som vi ivrigt inväntar rasslet, det oemotståndliga rasslet av räkneverk som nollställs.
2012.

Tobias Christoffersson