Värdig och stark hemmaavslutning

De nästan åtta tusen som funnit för gott att ta sig till Swedbank Stadion för årets sista hemmamatch fick se MFF sätta en värdig slutpunkt på en lång och brokig säsong.

Två tankar ringlade sig kring varann på cykeln hem genom sistanovemberkvällens mörker. 1) Tänk om detta varit den första Europa League-matchen. 2) Så vansinnigt synd att det inte blir Europaspel 2012. Båda tankarna sprungna ur samma källa: MFF:s fina hemmamatch mot AZ Alkmaar. Matchen som visade att nu – nu har laget nått upp till en stabil europanivå. Att få ta avstamp härifrån! Istället blir det avrundning i Wien veckan innan jul; därefter ny, lång ansats.

De nästan åtta tusen som funnit för gott att ta sig till Swedbank Stadion för årets sista hemmamatch fick se MFF sätta en värdig slutpunkt på en lång och brokig säsong. MFF missade att försvara guldet, missade cupen, missade Champions League, missade topp tre, missade avancemang i Europa League. Men MFF stod för några enastående prestationer – kvalsegern över Rangers, tre allsvenska segrar på fem dagar – och fick till slut också nå fram till en inte bara hedervärd utan även stark, stabil och inte minst poänggivande insats i Europa League.

En poäng kunde ha varit tre. Borde, rentav? När MFF lyfte försvarsspelet – såväl i plan som i kvalitet – och nästan helt upphörde med alla de misstag som sårat laget så svårt i de första matcherna, när MFF hittade skärpan, hittade aggressiviteten och tvärtom var de som stressade motståndarna till misstag – då var det udden i anfallsspelet som saknades. Redan efter 20 minuter hade MFF både fått och slitit till sig 4-5 ypperliga kontringslägen, men förmådde inte ta något av dem tillvara.

När de riktiga målchanserna väl kom, de var inte många för något av lagen, gjorde MFF 3-4 riktigt bra avslut. Då var det bara rent oflyt och ett par svettiga ingripanden från Alkmaar-målvakten som gav det paradoxala utfallet att MFF:s hittills klart bästa Europa League-match samtidigt är den enda i vilken man inte lyckats göra mål.

Det var ett vasst taggat MFF som gav sig in i matchen, och redan de första minuterna visade att den här gången skulle ingen få något gratis. MFF lyckades till skillnad från flera av de tidiga matcherna kombinera att hålla och behålla en hög press mot Alkmaar - som blev tydligt besvärade och stressades till misstag på egen planhalva – med strama tyglar i egna försvarslinjen, där flera potentiellt farlig djupledsbollar på centerforwarden Altidore stoppades väl av Andersson/Jansson.

Som sagt, första tjugo en handfull fina kontringslägen av vilka inget blev. Ett exempel, i tredje minuten: Jimmy Durmaz snappade upp en missad Alkmaarboll, spelade Ranégie som höll i fint och spelade fram Ricardinho till inläggsläge, men inlägget förhastat i tom box.

Redan tidigt i första halvlek visade Ulrich Vinzents fina takter, när han gång på gång attackerade en bit upp i plan, vann bollen och avancerade – bara för att i nästa sekvens vara tillbaka i straffområdet och undanvärja ett farligt läge för Altidore. Ulrich fick till och med briljera med en läcker tunnel.

Första 25 minuterna visade en tät och jämn match där Alkmaar var närmast ett grepp, men där MFF höll emot starkt och hela tiden hade den där farliga kontringen inom räckhåll. I den 20:e minuten första riktiga farligheten: ett tungt skott utanför av Mathias Ranégie. Första halvleks andra halva lyckades MFF först någon gång, sedan fler, flytta upp positionerna och etablera lite spel kring AZ-straffområdet. I 24:e bröt Jimmy Durmaz in från vänster och sköt ett skott som täcktes till hörna.

MFF:s första målchans, i den 34:e minuten började och slutade med Pontus Jansson. Först bröt han resolut ett AZ-uppspel och fullföljde med att ta ett par steg upp med boll och slå en lång, fin passning till Daniel Larsson. Daniel pressade mittbacken med sköna namnet Ragnar Klavan riktigt bra utåt och högerkanten och tvingade fram en frispark. Den slog Ricardinho med fin inåtskruv, och vid bortre stolpen kastade sig Pontus fram och nickade alldeles utanför.

I 42:a nästa fina MFF-avslut, nu Daniel Larsson – efter lysande brytning och spelvändning av Daniel Andersson - som på distans avlossade ett riktigt bra skott mot vänstra stolproten, men AZ-målvakten förmådde tippa till hörna.

Första halvlek avslutades med det enda riktigt stora MFF-misstaget, när Ricardinho efter hörnan och med få om någon blå bakom sig i plan gjorde ett huvudlöst dribblingsförsök som gav AZ ett livsfarligt kontringsläge – men MFF lyckades reda ut situationen.

MFF kunde gå till pausvila med råg i ryggen efter 45 väl genomförda minuter; med Alkmaar hållna i rätt strama tyglar, utan allvarliga misstag och onödiga baklängesmål. En hel värld ifrån 0-3 i baken efter första halvlek nere i Holland för en och en halv månad sedan.

AZ-tränaren påpekade i sina kommentarer efter matchen det låga matchtempot som den viktigaste skillnaden mellan 3-0 på AZ Stadion och 0-0 på Swedbank Stadion efter första halvlek. Nå, efter paus blev det ändring, och det ganska rejält. Spjällen öppnades, kan man säga. AZ drev upp tempot, men med en viktig skillnad från första matchen: MFF hängde med.

Mellan minuterna 50 och 65 böljade spelet starkt. Lagen bytte ideligen anfall med varann, kontrade på varandras kontringar på kontringar på… och det var faktiskt MFF som fick ut mest av denna intensiva och mycket spännande och underhållande period av matchen.

 I 50:e fint samspel mellan Durmaz och Larsson till vänster, inspel till Hamad som sköt metern utanför.
I 52:a Farligt läge i straffområdet för AZ, men Johan Dahlin undanvärjde.
I 55:e fint samspel mellan Miljan Mutavdzic oh Ulrich Vinzents till höger, bollen till Jiloan Hamad, som höll i lite och väntade in Mathias Ranégies djupledslöpning in i straffområdet innan han serverade bollen, men holländare emellan.
I 56:e skott tätt över för AZ.
I 58:e nytt bra MFF-anfall: läckert smekt djupledsboll av Aubynn till Daniel Larsson, MFF med tryck mot AZ-målet.
I 59:e tippade Johan Dahlin ett farligt skott till hörna.
I 62:a läge för Ranégie framför mål efter hörna.
I 66:e livsfarlig AZ-kontring efter MFF-hörna, 4 mot 2och en spelare loss I straffområdet, men Johan Dahlin gjorde ett enastående ingripande när han täckte av friläget.

Pust. Nästa tjugo minuter av högt tempo och hög intensitet, snabba omställningar, långa löpningar. Mot 70-75 spelade framstod det tydligt vilket lag som är mitt i sitt ligaspel och vilket lag som inte spelat tävlingsmatch på en månad. MFF-energin sinade. Först försvann den offensiva skärpan och aggressiviteten, sedan orken att håla positionerna uppe, och sista tio tolv var det Alkmaar för nästan hela slanten. Fullt förståeligt, synd bara att MFF inte fått in ett mål tidigare i matchen. Nu kändes det som om det bara var en tidsfråga innan ett oerhört svidande och förargligt baklängesmål skulle leta sig in – men tack och lov blev det inte så. MFF förmådde inte hota Alkmaar mer, men förmådde hålla emot och undan där bak. Starkt även det.

En riktigt bra möjlighet ytterligare hade MFF, i 81:a minuten, när inbytte Wilton Figueiredo ur högerposition chippade fram Jiloan Hamad i straffområdet, och även Jille hade chippläge på den utrusande målvakten men fick inte till avslutet.

Hela laget stod som sagt för en stark insats. Bland de individuella prestationerna lyser några lite klarare. Anfallsduon Larsson-Ranégie var riktigt jobbig att möta för AZ-defensiven. Ranégie suverän i huvudspelet, Larsson ständigt krigande. Ännu är det oftare lägena då samspelet dem emellan ännu inte sitter som märks, men den som tittar noga ser också flera sånär-sånär-situationer. En försäsong tillsammans för dessa herrar och Allsvenskan – men tyvärr inte Europa – får se upp; ordentligt.

Jeffrey Aubynn gjorde en till stora delar mycket fin match på mitten. Utan den benhårda pressen emot sig fick han utrymme för sitt eleganta spel, som vann mycket väg för laget. Mittbackarna Jansson-Andersson… helt enkelt ruggigt bra båda. Johan Dahlin stod för en handfull viktiga ingripanden, Ulrich Vinzents som sagt stark.

Tre spelare avtackades efter matchen: Yago Fernandez, Dusan Melichárek och – Agon Mehmeti. Två knektar som gjort viktiga insatser för laget och nu rör sig vidare – en son av klubben som
tog farväl med mycket känslor. Stort tack och stort lycka till framöver alla tre!

Tobias Christoffersson