Enastående trefald

Mot Syrianska tog MFF sin tredje 1-0-seger i den tredje matchen på fem dagar. Starkt imponerande.

MFF kontrade trippel enfald med enastående trefald. Så skulle man putslustigt kunna rubricera föreliggande himmelsblå triumf. Det vill säga följande:

Torsdag: 1-0 över Häcken. Lördag: 1-0 över Djurgården. Måndag: 1-0 över Syrianska. Tre segrar. På fem dagar. Nio poäng. På fem dagar. MFF kom ur den overkligt täta allsvenska matchningen som det påtvingade omspelet mot Djurgården framtvingade med full pott – och intar med en omgång kvar att spela tabellens fjärdeplats.

– Nej nej, absolut inte!
Rikard Norlings svar på frågan om han inte kunde pusta ut bara lite nu innan torsdagens match mot Metalist ger tydligt besked om vilket perspektiv det är som gäller: det här handlar inte om tre matcher på fem dagar utan om fem på elva. Och nu är laget lite mer än halvvägs.

Men Norling får ursäkta – det finns nämligen inga alternativ till att ”redan nu” vara starkt imponerad och mycket stolt över vad laget åstadkommit under den nu lidna förlängda helgen. I sanning ett bestått kraftprov för spelartruppen och ledarstaben. Ett kraftprov inget lag borde ha utsatts för men som MFF tog sig an och klarade med glans. Inte med glansen från bländande spel och målfest, utan från svetten av tre gånger nittio minuters hårt arbete och obändig vilja.

Efter denna långa, hackiga och ojämna säsong måste det vara en perfekt mental ”återuppbyggnad” att komma med fyra raka segrar till en av dess absolut viktigaste matcher. Fyra raka har MFF inte haft sedan den fina allsvenska inledningen. Det är bara att hoppas att hårt prövade spelarkroppar kan hinna alstra ny energi också. Detsamma gäller för övrigt publiken. Den trogna kärnan har gett magnifikt stöd under de här tre hemmamatcherna, men till nyckelmatchen i Europa League-gruppspelet mot Charkov borde många många fler ”återvända” till Swedbank Stadion. Laget verkligen förtjänar det – och behöver det.

Matchen då? För alla tre matchinsatserna gäller att de bleknar lite inför helhetens prestation. Det har sett lite segt och motigt ut spelmässigt såväl mot Häcken och Djurgården som mot Syrianska, man har onekligen suckat en del på läktaren. Det snabba, vägvinnande passningsspelet på ett tillslag, rörligheten för att ge varandra alternativ och som en konsekvens genombrottskraften – har långa stunder lyst med sin frånvaro. Det kan man däremot inte säga om viljan. MFF har kämpat hårt, slitit ont, fört matcherna från början till slut. Haft lite tur med att motståndarna inte lyckats ta tillvara på de lägen bakåt som tillsläppts, men annars hållit bra kontroll.
 
Första halvlek mot Syrianska var kanske den svagaste av de sex som spelats på så kort tid. Samtidigt var Syrianska svårspelade, verkade ha bestämt sig för att inte gå bort sig och släppa till bakåt och höll sig ofta kompakt. Stort spelövertag men inte en enda ordentlig målchans för MFF. Närmast mål innan paus var Syrianska med två halvchanser där Johan Dahlin var med bra på avsluten.

Andra halvlek började genast betydligt bättre. Daniel Andersson satte en lång pass till Miiko Albornoz som utmanade fräckt genom att slå bollen på ena sidan och springa på andra om Syrianskas högerback i 46:e minuten. I 47:e äntligen lite spel på ett tillslag och det blev farligt direkt: Miljan Mutavdzic till Miiko Alborno från vänster till Dardan Rexhepi till Agon Mehmeti till Ivo Pekalski som öppnade upp en tom högerkant.

I 51:a Miljan till Miiko igen, som nu slog ett långt och mycket fint inlägg mot Alex Nilsson i straffområdet, men bollen seglade över både honom och hans bevakning – till Agon Mehmeti, listigt inlöpt på den tomma ytan i bortre delen. Öppet läge, och Agon gjorde det han gör allra bäst: hugger direkt. Inlägget studsade och på uppstudsen drog han till med sträckt vrist. Stenhårt skott i mål – 1-0 till MFF!

Efter målet öppnade matchen upp sig och det såg ut som att MFF-spelet nu skulle lossna – och kanske också målskyttet med det. Syrianska försökte flytta upp och MFF låg hela tiden och fiskade på misstag när det så väl samlade motståndet tvingades luckra upp sig självt (så att säga).

Fram emot 65 minuter tappade dock MFF farten igen, och Norling gjorde ett dubbelbyte. Ut med Dardan och Miiko Albornoz, in med Daniel Larsson och Jiloan Hamad. Under en period sökte MFF nu ett kontrollerande spel, spela av matchen liksom, och lyckades ganska bra med det en stund. Syrianska å sin sida satsade på att mata längre bollar, och lyckades allt bättre med det som tiden gick.

Alex Nilsson spelade sin första match från start för i år, på en för honom mycket ovan högerytterposition. Han hade det kämpigt i första halvlek men kom betydligt mer till sin rätt i andra, då han bland annat hade tre riktigt bra lägen att göra mål. Först med en fin löpning in i straffområdet som Jiloan Hamad matchade med en fin passning, men tyvärr blev det några centimeter luft mellan boll och fot framför mål. Sedan, i 78:e minuten, avslutade Alex ett fint anfall med ett riktigt bra skott på mål som ”borde” gått in, men Syrianskamålvakten gjorde en riktigt vass räddning. Och alldeles därefter hade han ett skott i burgaveln. I slutminuterna låg Alex helt orörlig med kramp och fick bäras ut på bår… säger en del om hans arbetsinsats. Roligt att se Alex; man vill gärna se mer.

Sista fem hade sanningen att säga Syrianska en handfull farliga lägen, där bland annat Johan Dahlin räddade de tre poängen med en grym trippelräddning i läge efter en farlig frispark. Men MFF höll undan.

Så länge han spelade stod Miiko Albornoz för en riktigt bra insats. Han var riktigt bra mot Häcken också, men nu snäppet bättre. Fin teknik, bra passningsspel, hårt arbetande, bra inläggsfot – och med allt fler initiativ i matcherna. En nyttig och skicklig spelare med mycket att ge.

Alex Nilsson blev spelare 24 MFF använde i de här tre matcherna. Nummer 25 blev Filip Helander, 18. Allsvensk debut med 90 minuter – 90 säkra, stabila och ytterst talangfulla mittbacksminuter bredvid Daniel Andersson. Imponerande. Det med.

/Tobias Christoffersson