Fall framåt

Uttrycket är måhända slitet, men passar verkligen för MFF:s insats i bortamatchen mot Metalist Kharkiv.

”Hedervärd förlust” är ett annat slitet – och trött(samt) - uttryck, även det med bäring på MFF:s fjärde förlustmatch i detta resultatmässigt jämmerliga Europa League-gruppspel. I vilket noll poäng med två matcher kvar suddar ut också alla hypotetiska hopp om avancemang. Det kan på sätt och vis, såhär långt, också vara strunt samma. Det har efterhand visat sig att MFF den här gången inte var med för att vinna utan för att delta och lära. Och med den ytterst motvilliga insikten väl gjord finns det efter Metalist-MFF utrymme för viss optimism.

Redan efter fem tio minuters spel såg man att det här var ett helt annat MFF än i hemmamötet lagen emellan för två veckor sedan. Tänk så mycket piggare i huvud, ben och fötter ett lag kan vara som inte spelat tre matcher de senaste sju dagarna. Tänk kanske också tanken vad ett lika piggt lag kanske hade kunnat åstadkomma på sin hemmaplan när det faktiskt länge höll och inom räckhåll hade åtminstone oavgjort borta. Tänk va, SvFF! Fast vi får förstås sansa oss och grötmyndigt konstatera att Metalist är ett bättre lag än MFF och högst sannolikt hade besegrat ett aldrig så utvilat och formstarkt MFF sju dar i veckan. Ja ungefär som dom där skottarna för ett par månader sen. Fast dom var ju på dekis förstås, visade det sig. A det är inte lätt det här med internationell fotboll.

Nå. Redan efter fem tio, som sagt. I en tät inledning av matchen låg MFF på bra och tvekade inte att sätta till ordentligt och vid tillfälle skava lite grann i närkamperna; härligt att se. Ett explosivare MFF helt enkelt, också i spelet. Rappa löpningar vid de rätta tillfällena och fler kombinationer på ett tillslag gav en rad fina omställningslägen De flesta blev aldrig till farligheter eller chanser, men intentionerna var goda. Som halstis fina cross till Jimmy Durmaz som slog inlägg, som Daniel Larssons stenhårda krigande mot Metalists två bjässemittbackar, båda klart störda av Daniels ettrighet i första halvlek.

I 9:e minuten tvingade Larsson en av bjässarna att släppa till en hörna – långboll av Daniel Andersson – och den gav matchens och MFF:s första målchans: Mathias Ranégie lyfte elegant och nickskarvade skickligt mot bortre stolpen där Halsti stod helt fri, men inte nådde bollen. MFF kom rätt in i matchen, och stannade kvar i den väl hela första halvlek. Mellan minuterna 5 och 25 var det MFF som hade bollen mest och som sökte och hittade en del vägar framåt, medan Metalist såg ut att förhålla sig lite mer avvaktande. MFF vann flera hörnor och ett apr intressanta frisparkslägen, men om det var något som skämde den himmelsblå förstahalvleken så var det det undermåliga utförandet av dessa. Måste göras bättre på den här nivån, ja även för all del på allsvensk.

I 27:e minuten började emellertid Metalist försöka ta tag i sakerna, och det såg sådär otäckt ut som i matchen på Stadion, att ”nä nu skruvar i upp tempot lite här”. Snabbt passningspel farm över MFF:s planhalva, en man frispelad till höger när MFF överbelastade mot vänster, inlägg mot fri spelare vid bortre stolpen - men istället för ledningsmål så var det den här gången MFF och Daniel Andersson som lyckades värja undan, om än precis. MFF hamnade i trångomål, och förblev där ett par minuter, men lyckades freda sig igen, nu genom Ulrich Vinzents som till slut fick undan bollen. I 35:e minuten kom Devic helt fri efter att ha passerat Halsti fräckt och snyggt, men Johan Dahlin gick ut och täckte av perfekt och räddade avslutet – ett fenomenalt ingripande!

I 38:e och 44:e två bra frisparkslägen för MFF, som alltså inte föll tillbaka helt under den ukrainska pressen – men, som sagt… Och första halvlek avslutade med en farlighet slash målchans för MFF, när Jiloan Hamad från stillastående i svårt läge till bollen ändå sköt ett bra skott tätt över ribban, serverad av Daniel Larsson. Där det varit misstagen bakåt som straffat MFF så hårt i de tidigare EL-matcherna, var det nu snarast den höga felprocenten i de sista passarna kring offensivt straffområde som stod i vägen för ett ledningsmål. Försvarsspelet var däremot mycket, mycket bättre.

Ja, det vill säga fram till en knapp minut in i andra halvlek. Suck. Svårt att lasta någon enskild för det som hände, svårt säga vad man kunde gjort annorlunda – men så lätt som Taison från mittlinjen exakt avancerade över MFF:s planhalva, gled mellan Vinzents och Halsti och yttersidade in 1-0 till Metalist… så lätt kan det bara inte bara se ut att vara.

Och MFF låg under, igen. Men var inte långt ifrån en mycket snabb replik. I minuten efter målet tog sig Jimmy Durmaz vackert förbi på vänsterkanten och passade Daniel Larsson in i straffområdet, men Daniels rappa skott blockerades tyvärr. Så minut 56 och Ivo Pekalski – strålande såhär långt i matchen – tvingades till en ojustehet på högerkanten. Varning, Frispark Metalist. Frisparken av Taison, in i straffområdet, två Metalisthuvuden framkastade, inget av dem med bollkontakt. Bollen vidare, studs och – orörd i mål… 2-0.

Två oerhört förargliga mål. Och nu var det naturligt att förbereda sig på ett nytt ras. Men det kom inte – tvärtom. Tvärtom kom i minut 61 en målchans för MFF när Mathias Ranéige med känsla spelade fram Daniel Larsson i djupet, målvakten dock först  - och i minut 66 2-1-reducering för MFF! Ivo slog en mycket påpasslig djupledsboll till Ranégie, som tog ett par steg in från höger vid straffområdeslinjen ungefär och lika avigt som iskallt la in en bollen i ”fel” hörn. Ett underbart mål!

I 71:a dubbelbyte från Norling: Larsson och Pekalski ut, Agon och Aubynn in. MFF jagade kvittering; inte så att Metalist fick värja sig för glatta livet, men det var MFF som hade hetast vilja framåt. I 81:a tredje bytet; Durmaz ut, Malm in. Och Malm tog för sig fint, var delaktig i flera bra kombinationer och visade bra aggressivitet. I 89:e minuten hann MFF och Wilton slå ännu en mindre lyckad frispark i bra läge – och den skulle visa sig bli matchens sista MFF-möjlighet.

Men matchen var inte slut – tyvärr… 90:e minuten. Taison förbi på högerkanten, snabbt inlägg, Fininho fri framför mål – 3-1. Och nu var matchen slut…

Bäste MFF:are utan tvekan Ivo Pekalski och Mathias Ranégie. Wilton gjorde en stark andra, Ulrich och Daniel Andersson bra i mycket.

Som sagt, ett fall framåt. Två chanser kvar nu att rädda lite ära och ta nån poäng i gruppspelet: Alkmaar hemma den 30:e och Wien borta tio dagar innan jul. Två intressanta matcher i vilket fall som helst.

Tobias Christoffersson