Glimten av ett mirakel

MFF gjorde en helt fantastisk andra halvlek mot Dinamo Zagreb och var tillslut baraen hårsmån ifrån att ta sig till drömmarnas mål Champions League.

Det sades att ett mirakel skulle krävas. Vi fick se glimten av det miraklet på Stadion tisdag kväll. Samtidigt är rubriken missvisande. Ett mirakel är ju något overkligt, övernaturligt. Det här var något högst verkligt, högst påtagligt. Det var MFF som med eftertryck visade att laget kan åstadkomma saker på hög internationell nivå. Eller, med Rikard Norlings ord, förmedla ”känslan av att vi spela skiten ur riktigt bra lag här”.

”Här” är det kanske viktigaste ordet i det citatet. Det var genomklappningen i Zagreb som kostade MFF en plats i Champions League. På hemmaplan är MFF starkt och svårt för vilken motståndare som helst, det r nu slutgiltigt bevisat. Läktarstödet var oerhört, otroligt med tanke på att det ”bara” var femton tusen på plats. Hela norra sidan med ståplats, Roys och Bobs manade fram en elektrisk stämning redan en god stund innan avspark, och trycket under matchens inledning och avslutning var bland det absolut starkaste som åstadkommits.

Det är grymt. Till och med en halv genomklappning i Zagreb hade MFF haft råd med. Förlust med 3-1 i första matchen? Inga problem, klart för gruppspel. Men det var det där fjärde insläppta. MFF 2011 har gjort flera mycket viktiga mål i flera mycket pressade lägen - men många mål gör inte MFF 2011. Nu krävdes just det, nu krävdes tre mål i en och samma match. I 69 minuter såg det omöjligt ut.

Så långt gjorde MFF en bra match, ja en riktigt bra match. Tog tag i taktpinnen direkt och förde matchen fint mot ett Dinamo som förstås var nöjda med at avvakta och hålla koll bakåt. MFF provade alla möjliga sätt att anfalla och gjorde en rad bra försök med kombinationsspel, inlägg och olika sorters lång och halvlånga uppspel – men den sista kvaliteten saknades för att hota på allvar. Dinamo spelade skickligt och satte precis lagom press för att MFF:arna skulle få lite för lite tid att få till de viktiga passningarna och tajma de avgörande kombinationerna, samtidigt som kroaterna inte på något sätt gick bort sig.

Tiden tickade på, och den fina känslan av att föra matchen och åstadkomma möjligheter ersattes allt mer av farhågan att det MFF som inte varit tillräckligt målfarligt i Allsvenskan förstås skulle förbli alltför ineffektivt också nu. Ett intryck som förstärktes av att det var Dinamo som åstadkom första halvleks enda riktigt vassa målchans, när Rukavina kom loss på en av flera farliga kontringar och sköt strax utanför.

Paus, och andra halvlek hann sedan börja på samma sätt – fram tills en nyckelhändelse i den 49:e minuten. Efter en kamp om bollen mellan Ricardinho och en Dinamospelar blev den senare liggande; Ricardinho tvekade, bestämde sig sedan för att spela ut bollen, till publikens missnöje. Men Jimmy Durmaz stoppade bollen från att gå ut, tog sats för att gå framåt – och mejades fullständigt ner av en Dinamospelare för det. Solklart rött för Vrsaljko, och en klar möjlighet för MFF imatchen!

Och hemmalaget förstärkte tydligt sitt initiativ, och man kunde se skymten av ett ordentligt övertag. Inom loppet av ett par minuter sköt Jiloan Hamad ett läckert volleyskott i burgaveln, spelade Jimmy Durmaz Agon fri, men tyvärr genom en ur offside kommande Daniel Larsson, slog Wilton en öppnande pas i djupled till Larsson, bara något lite för hård.

Men sen: två gånger målchans för Dinamo, vars kontringar kom till lite för lätt och rann igenom MFF-defensiven lite för lätt. En av anfallarna loss till vänster i straffområdet, Dusan Melicharek gick ut och räddade men släppte retur och var då överspelad. Öppet mål och här såg 0-1 oundvikligt ut, men Pontus Jansson kastade sig fram och lyckades mirakulöst täcka målet.

I det här skedet av matchen fungerade MFF:s vänsterkant riktigt fint. Det syntes hur samspelta Ricardinho och Jimmy Durmaz är, och de spelade gång på gång fram till MFF-möjligheter i straffområdet, men liksom tidigare blev det bara inte ordentligt farligt. Matchuret passerade 60 minuter, och MFF.s övertag till trots började de sista, redan från början rätt fåfänga, förhoppningarna så smått packa ihop sina saker och ta sikte på utgången.

När Dinamo i 68:e minuten kom loss i ännu en bra kontring såg ljuset ut att definitivt släckas, men på nytt gjorde Dusan Melichárek ett lysande ingripande. Och sen – sen hände det. MFF gick till anfall, och Daniel Larsson trycktes ner vid straffområdeslinjen till vänster; domaren pekade för frispark 1-2 tydliga meter från situationen, på tryggt avstånd från fler spekulationer kring om det skulle varit straff. Just då kändes det som ännu en svag bedömning av en mycket-långt-ifrån-hemmadomare, som i första halvlek bland annat friat vad som nog var en frilägesutvisning när Daniel Larsson på väg loss in i straffområdet krokades fast i armen.

Men knorret över domaren lade sig strax. Närmare bestämt omedelbart efter det att Wilton Figueiredo krutat in bollen vid första stolpen!! Frisparken alltså från utanför straffområdets vänstra gavel, och Wilton drog den direkt in och överraskade totalt Dinamo-målvakten. 1-0 till MFF, tjugo minuter kvar – jublet bottenlöst.

”Får dom bara in ett mål till under ordinarie tid så finns verkligen chansen”, så tänkte i alla fall jag.
Mellan minuterna 70 och 80 gjorde MFF en oerhörd kraftansträngning. Det syntes redan efter målet att flera spelare var rejält trötta, men man såg också hur samma spelare gång på gång bara struntade i sin trötthet och kastade sig fram i en löpning till, en brytning till. I 72:a vinkades Daniel Larsson, framspelad av Durmaz av för offside, såg fock väldigt mycket i linje ut, två minuter senare friade domaren en Dinamo-spelare två meter fel…  men Pontus Jansson hann emellan igen och bröt friläget.

Två vassa målchanser i 76:e och 77:e minuten: Wilton speladefri Daniel Larsson medmålvakten, Daniel prövade en chip som åtminstone i 7 fall av 10 hade gått in, men nu gjorde målvakten en storartad räddning – som tyvärr skulle följas av flera. På hörnan därefter fick Jiloan Hamad skottläge och sköt riktigt bra, men målvakten räddade på nytt.

Norling gjorde sina tre byten på två minuter och MFFs press kom av sig lite. Minut för minut tackade för sig. Vi var framme i den 86:e – då hände det. Längre boll in i straffområdet från Ricardinho, någon tog emot, ingen kontroll, men så slet Pontus Jansson, just uppflyttade på topp, den till sig, fick nåt steg med bollen och gjorde det, tryckte in bollen i mål!

2-0! Och fyra minuter kvar plus säkert en 3-4 extraminuter för MFF att få till det där tredje mirakelmålet – från hart när omöjligt till alldeles fullt möjligt här och nu!

Ja, det blev till och mer än så då domaren lade till hela fem minuter som straff till utstuderat osportsligt maskande kroater. Under dessa nio minuter åstadkom MFF ett enormt, i princip oavbrutet tryck mot Dinamos straffområde. Och MFF skapade de där chanserna som borde ha räckt – inte en, inte två utan tre enastående möjligheter att göra mål. 1) ett riktigt bra skott i öppet läge av Ulrich Vinzents, men Dinamomålvakten gör en fantastisk enhandsräddning 2) Daniel Larsson nick över i öppet läge 3) Pontus Jansson nick över i öppet läge…

Från att ha känts stängd, låst och reglad hade MFF bänt på glänt dörren till Champions League. Alla vi som var där fick en glimt av det där påstådda miraklet, och vad mer – ännu ett besked på att det här laget har mer, mycket mer att ge och har alla förutsättningar att göra sig gällande i det kommande internationella spelet i Europa League. Och så fick vi en fotbollsupplevelse och ett MFF-minne för livet.
Några insatser står ut. Pontus Jansson var overkligt bra. 20 år gammal ÄR han laget och visar med sin skicklighet och sin inställning och sitt hjärta att det inte nödvändigtvis behöver finnas några gränser för vad vi kan åstadkomma. Ivo gör en fantastisk match. Ricardinho, Ulrich och Wilton en oerhörd arbetsinsats. Men, förstås, detta var först som sist en extraordinär insats av hela laget. Tack för den.

Tobias Christoffersson