Långt borta

Långt borta, men inte utom synhåll. Det kan man säga om såväl MFF:s chanser till avancemang som avståndet till den europeiska toppnivå som heter Champions Leauge efter otvetydiga 4-1 till Dinamo Zagreb i första play off-matchen.

En bleknad dröm?
Ett fåfängt hopp?
En pinsam insats?
Svar: Nej, ja, nej.
Om drömmen är att Malmö FF som klubb och lag inom överskådlig framtid ska svinga sig upp till europeisk toppnivå så lever den i högsta grad, även efter fyra mål i baken på Maksimirstadion onsdag kväll. Europaspelet fortsätter i tre månader till, och det på en nivå som kanske när allt kommer omkring är den bästa under rådande förutsättningar: Europa League.
Om hoppet är att vända på det här, om hoppet var att MFF var redo för Champions League med nuvarande spelarmaterial och i den fas i sin utveckling man befinner sig i tillsammans med sin tränare.
Om insatsen betraktas utifrån ansatsen. Då är den inte alls pinsam. Ett brutalt uppvaknande var det utan all tvekan för MFF. Men – och det är det som gör den här insatsen så långt ifrån pinsam – inte på grund av att spelidén inte höll, utan på grund av att laget straffades för sina misstag som aldrig någonsin förr. Det var där det inte höll. Och så i den mentala och kanske även fysiska uthålligheten när 1-1 blev 3-1 på ett par minuter i andra halvlek. Samt i viss mån också i truppens bredd.

Den här matchen kommer att spela en nyckelroll för lagets fortsatta utveckling och i förlängningen för möjligheterna att närma sig den nivå som med 4-1 fastbränt på näthinnan känns så avlägsen. Detta är bara början. Fast… för att detta livsbejakande resonemang ska hålla måste laget börja leverera i serien nu; är det nödvändigt att MFF landar en Europaplats även för 2012. Därför ekar en av de första tankarna efter domarens slutsignal kvar: hur oerhört viktig lördagens hemmamatch mot Gais blir. Sexpoängsmatch; minst…  

67-33 i bollinnehav och 13-1 i avslut – eller hur det var – är förstås siffror med en mycket oönskvärd tydlighet, och det måste nånstans vara så att det lag som har dem emot sig på något sätt blivit utspelat. På det Dinamo Zagreb var bra var de ruggigt bra, och det var till stor del saker som MFF också brukar vara bra på eller vilja vara bra på: skickligt, varierat passningsspel, hård press, vassa omställningar, sylvassa kantattacker. Det såg stundtals ut som om MFF mötte en bättre version av sig själv, såväl i helheten som i delarna.

Men, det såg matchstatistiken till trots, inte ut så hela matchen. Under såväl de 16 minuter av första halvlek som förflöt mellan Dinamos chockartade 1-0 i tredje och Agon Mehmetis underbara kvittering i den 19:e som en kvart som följde var MFF varken utspelat eller underlägset. Visst satt kroaterna i förarsätet, men med tanke på mardörmsstarten arbetade sig MFF in i matchen väl, störde Zagreb i uppspelsfasen på ett inte oävet sätt och hade bud på ett par fina omställningslägen.

Sista tio av första kan man däremot inte snacka bort. Då stod Dinamo för en veritabel anstormning och föll allt djupare in i MFF:s straffområde. När Daniel Andersson tvingades lämna plan efter en kollision i 40:e minuten hängde 2-1 verkligen i luften, fram tills den 45:e minuten, då det rungade i stolpen! …efter plansuveräna brassen Sammirs skott. Från att ha lyckats hålla spelet upp ganska väl handlade nu bara oom ”ounnan” och om att hålla halvleken ut för MFF. Och det lyckades.

När andra halvlek började hade alltså MFF lyckats med att hämta in en mardrömsstart och lyckats göra ett så viktigt bortamål, lyckats delta i matchen på ett någorlunda jämböridgt sett genom att praktisera sin spelidé samt även förmått stå emot och hålla undan en period av ytterligt hård press. Det fanns alltså anledning att gå in i andra halvlek (av fyra) med tillförsikt, och det såg heller inte så tokigt ut första tio.

Men sedan åkte alltså rullgardinen ner, och det med en smäll. I 56:e minuten gjorde Dinamo Zagreb 2-1. Det finns anledning att fokusera på MFF-misstag vid alla fyra insläppa målen – men 2-1 till Dinamo var i första hand frukten av två skickliga spelares samarbete. Vänsterbacken Ibanez tunnlade Markus Halsti och slog ett perfekt inlägg som Vukavina med perfekt tajming sköt direkt in vid första stolpen. Och så, i 60:e tilldömdes Zagreb straff. Inte mycket att säga om det: Sammir bröt på egen hand in och tvingade fram en felbedömning och ojustehet av Dusan Melicharek. Straffen skoningslöst välplacerad. 

Efter två mål i baken så snabbt såg MFF naturligt nog både skakat och tröttkört ut, och fem minuter efter 3-1 gjorde Rikard Norling det enda rätta: ett dubbelbyte för att få in ny energi. Jeffrey Aubynn och Dardan Rexhepi ersatte Miljan Mutavdzic och Wilton Figueiredo. Tyvärr förmådde inte förändringen sätta någon prägel på den matchbild som nu tog gestalt: en av ett MFF som inte rasade ihop utan höll uppe matchen hyfsat, men sominte längre klarade av att få ihop till ett eget spel. Zagreb kontrollerade och pressade och kom fram i attacker med jämna mellanrum.

Likväl: en sån matchbild innebar ingen katastrof. Klart att all känsla sa gå för ett mål till nu, det skulle ju betyda så oerhört mycket. Men förnuftsmässigt sett: 3-1, alls inget omöjligt resultat att spela på i hemmamatchen, och rentav ett att förlika sig med under rådande förhållanden. Och minuterna tickade på, snart bara fem kvar.

Men i 84:e minuten hände det som liksom inte fick hända: en obehärskad passning från Jeffrey Aubynn mot Daniel Larsson och Dinamo kunde kasta sig fram i en kontring och prestera ännu ett ypperligt avslut. 4-1 och gunatt. Så vansinnigt synd.

Förutsättningarna för matchen och MFF:s möjligheter har varit så givna så pass länge nu att man faktiskt glömt hur svåra de egentligen var: 1) hela laget måste prestera på sin absoluta toppförmåga och 2) inte göra några avgörande misstag samt 3) sannolikt också ha en del tur. Ingen av dessa förutsättningar fann sin motsvarighet i matchen. Ett par nyckelspelare lyckades inte sätta spetsen av sitt kunnande i spel så som mot Rangers, samtidigt som de sårande misstagen kom, och de var handen på hjärtat många fler än de baklängesmål de resulterade i. Tur var det aldrig aktuellt att fundera över…

En liten men naggande god uppvisning i fotboll på europeisk toppnivå presterade MFF i denna match, och det känns bra att avsluta med den: 1-1-målet. Wiltons korta pass till Halsti på väg framåt, Halsti som ser Agons luriga löpning på insidan om sin back, Halstis fantastiska öppnande passning in framförfötterna på Agon; Agons enastående uppfattning i situationen, inväntande bollen bara den rätta tiondelen, en lätt touch för att få den med sig, full koll på målvakten och rappt, knivskarpt avslut invid första stolpen.

Fortsättning följer.

Tobias Cristoffersson