En god erfarenhet

...och en trevlig kväll. Det blev det när MFF mötte Milan i vänskapsmatchen på Swedbank Stadion. Roligast att se: alla unga MFF:are som tog för sig.

Det var förstås i Zlatans ljus alla badade, före och efter matchen – men faktiskt inte under.
Det var inte stjärnglansen från Milan med en handfull världsspelare som lyste upp denna den första höstkvällen, som råkade sammanfalla med vänskapsmatchen mellan MFF och Milan. Det var gnistorna som slog om alla unga, orädda och skickliga MFF-spelare som kastade in sina framfötter i matchen för att visa vad de går för.

Milan såg mest ut så som en del i den här stan kanske känner sig just idag: försovit sig första måndan efter semestern, men man får väl släpa sig iväg till en seg dag på jobbet. Så, klart att det är något av en illusion, att MFF:s U19-spelare för matchen mot ett av världens bästa lag, men just den här kvällen, under de här förutsättningarna, var illusionen faktiskt verklighet en stund i andra halvlek. Jag har sett Simon Kroon snurra upp de Sciglio efter noter både en och två gånger. Jag har sett Tobias Malm och Alex Nilsson straffa Massimo Oddo igen och igen. Jag har sett Filip Stenström ta hand om Cassano. Jag har sett Amin Nazari vända bort Ambrosini först en gång och sen en gång till – nästan, för milankaptenen härsknade till och drog ner Amin i gräset. Här var matchens behållning.

Samt i första halvtimmen av första halvlek, då MFF ställde upp med vad som mycket väl kan vara startelvan på Maksimirstadion på onsdag, och då matchen var rätt mycket… en ordentlig match där Milan bjöd upp till spel och slängde in några skopor vilja emellanåt. Under denna den första halvtimmen uppstod en riktigt skön match i matchen mellan Zlatan och Pontus Jansson, och vete tusan om inte Arlövs store son gick ur den med plusstatistik på Malmös… Pontus lade inte fingrarna emellan utan smällde på i överkanten för vad som får anses lämpligt i en träningsmatch, men både bröt och snodde bollen snyggt flera gånger också. Zlatan verkade ömsom lite irriterad, ömsom le lite i mjugg uppvaktningen. Mycket underhållande.

I första halvlek gav och tog lagen av varandra, spelet böljade fram och tillbaka och tempot kändes ganska högt. Milan hotade oftare framåt, men MFF värjde sig från de rödsvarta attackerna och kunde även flera gånger visa sitt ”adelsmärke” och spela sig ur Milanpress och in en egen attack. Fint att se.
Bästa möjligheterna för Milan var ett sånär friläge för Zlatan, där Ivo Pekalski kastade sig in emellan och bröt, samt två skott tätt utanför av Boateng. Det andra av dem efter ett blixtrande snabbt anfall, där Milan i ett ryck av rörelse högkaratiga passningar visade vilket tempo och vilken skicklighet som finns i laget. Bästa läget för MFF när Wilton Figueiredo lyfte in en boll till Daniel Larsson i straffområdet, men ett milanben precis hann stickas emellan.

Lite anmärkningsvärt är det förstås att det var just MFF:s i särklass mest rutinerade spelare som halvt om halvt gav Milan möjligheten att göra 0-1 i den 27:e minuten. Efter att Jiloan Hamad – vänsterback i första halvlek – snott bollen av Gatusso slog Daniel Andersson en helt misslyckad boll rakt i gapet på Milan. Snabb boll till Cassano, som sopren i bortre delen av straffområdet enkelt nickade in bollen. Lite snopet onekligen, men förstås extra rutinerat att göra ett sådant misstag i en sån här match istället för till exempel på onsdag.

I 29:e minuten ett skott ganska långt utanför av Jimmy Durmaz, men det kom i bra läge och efter en lysande anfallskombination centralt mellan Ivo och Jeffrey Aubynn. Nästa gång fick Jimmy bättre träff. Närmare bestämt genom end drömträff i den 36:e minuten. Från position något till höger utanför straffområdet drog han till och bollen skruvade sig i vänstra kryssribbans underkant och studsade in i mål. Jo, han gör verkligen bara snygga mål, Jimmy Durmaz! Jublet på i princip fullsatta Stadion extatiskt.

Till andra halvlek gjorde alltså MFF hela nio byten… av en efterlängtad comeback efter skada: Johan Dahlin i mål (tidigare hade även Ulrich Vinzents gjort comeback på högerbacken). Men det var två andra som nästan omedelbart satte sin prägel på matchen: Alex Nilsson och Tobias Malm, inbytta som forward respektive vänsterytter. Efter två minuter och femton sekunder på plan fixade de mer eller mindre på egen hand 2-1 till MFF! En längre boll till Malm uppe på vänsterkanten vände spelet, och när Malm satte fart som en oljad blixt och vackert väggspelade sig in i straffområdet med Alex Nilsson hann varken Oddo eller Ely i Milan med i svängarna. Tobias Malm fullföljde löpningen rakt in i straffområdet, och när han fick tillbaka bollen av Alex Nilsson var han fri med målvakten. Malm väntade ut Abbiati och la kallt in bollen i mål – det kändes nog rätt skönt. Det var i alla fall fantastiskt roligt att se!

Malm och Nilsson fortsatte sätta Milandefensiven i arbete, den förre genom sin stora snabbhet och rappa passningsspel, den senare genom kompromisslös inställning, slitstyrka och bra bollbehandling. De kombinerade sig fram till varsitt bra avslutsläge ytterligare, och ett par gånger fick även Ricardinho vara med och leka. Tobias Malms klacktunnel på Oddo i den 61:a minuten – framspelande Ricardinho – är värd ett särskilt omnämnande.

Nå, Milan tryckte på en del mot slutet av matchen ändå, ville nog inte förlora ändå, och i en sekvens i den 89:e minuten var det som om de italienska mästarna bestämde sig för att sätta lite fart – och plötsligt stod det 2-2 efter inlägg från höger och en offsideställning som MFF-backlinjen inte riktigt hann på ihop.

2-2 efter full tid, avgörande på straffar. Tre straffar var. Ricardinho satte sin. Cassano satte sin. Yago satte sin. Emanuelson satte sin (Dahlin dock inom räckhåll). Alex Nilsson missade sin. Oddo satte sin. Och det blev Milans lagkapten Ambrosini som av Kurre Hamrin fick ta emot och lite undrande lyfta den nästan manshöga, aningen groteska segerpokalen för detta Champions Game.

Som kanske inte blev någon fotbollsfest, men utan tvekan en bra erfarenhet för MFF, främst i största allmänhet men säkerligen också inför de kommande matcherna mot Dinamo Zagreb.
 
Tobias Christoffersson