Listertrist

MFF gjorde ingen dålig match. Heller inte någon tillräckligt bra för att betvinga Mjällby AIF på Strandvallen.

Klart det är svårt. Problemställningen är klassisk, ja uttjatad och återkommer alltid såhär års i svensk fotboll: hur svårt det är för de europaspelaktuella lagen att göra bra prestationer i seriespelet parallellt med de internationella tävlingsmatcherna. Att under en period klara av att hålla två fronter öppna. Rikard Norling lät själv lite trött på den i en intervju för Canal Plus alldeles innan avspark, men han underströk också hur viktigt det är att vi lär oss hantera situationen.

Klart det är svårt. Att ladda om på två dagar och en träning efter en sån urladdning på alla plan som onsdagens match mot Rangers. Men lika klart är alltså att det är en konst MFF måste lära sig att bemästra och det snarast möjligt - om en placering i Allsvenskans mittskikt ska undvikas säsongen 2011. För den här situationen kommer – underbart nog – att återkomma gång efter annan de närmsta månaderna.

Som sagt, MFF gjorde ingen – direkt - dålig match mot Listerlandets stolthet Mjällby AIF. Men det var också tydligt att det var en hel del som saknades. Såhär i efterhand blir det paradoxalt nog tydligt just genom lagets strålande inledning av matchen. Första knappa tio flög MFF fram över plan. Bra tempo, bra attack, fint passningsspel, massor av självförtroende, två tre granna anfall. Men sen tog det stopp. De himmelsblå tappade farten, började spela lite väl smånätt och onödigt plottrigt i de bakre linjerna, satsade på lite för svåra passningsalternativ lite för ofta. Mjällby var inte sena att tugga sig in i matchen genom att snappa upp felslagna pass, pressa på lite mer och spela rakt och enkelt. Och det var här, när det inte längre gick lika lätt, när det inte flöt på, när passningarna inte satt - då fanns inte heller den nödvändiga aggressiviteten, den envetna arbetslustan att krama fram ur får man förmoda rätt trötta huvuden och kroppar. MFF tappade aldrig matchen. Men man återfann heller aldrig inledningens överlägsna spel.

MFF höll likväl på att vinna. Eller nej, så kan man nog inte säga. Jiloan Hamads snygga mål efter Daniel Larssons magnifika förarbete kunde i och för sig ha blivit matchens enda och gett MFF en sån där underbar uddamålsseger borta. Men Peter Swärdh ville annorlunda, och Pär Eriksson ville annorlunda. Strax efter MFF:s ledningsmål gjorde Mjällbytränaren ett dubbelbyte, varav det ena var in med Göteborgsvärvningen Eriksson på topp. Han kvitterade efter tre minuter på plan. Frispark nerifrån mittplan höger, nickskarv in i straffområdet, fin mottagning, förbi Pontus Jansson och väl placerad boll invid höger stolpe. Det var en bra individuell prestation. Och i ärlighetens namn – därefter åstadkom MFF inte särskilt mycket i matchen. Rikard Norling gjorde också två byten. Miljan Mutavdzic och Wilton Figueiredo ut, Jeffrey Aubynn och Alex Nilsson in. Inget av dem påverkade matchen – direkt - positivt.

Förutom inledningen hade MFF en riktigt bra period till i matchen, mellan minut 30 och 42 ungefär. Jiloan Hamad hade ett bra skott i steget på mål och tvingade Mattias Asper till hörna, medan Daniel Larsson något senare gick till attack själv från mittplan, sköt på halvdistans och tvingade fram en ny hörna.

Ja, vid närmare eftertanke så inledde ju faktiskt MFF andra halvlek ganska bra också. Tog ett klart initiativ och efter tio minuter kom belöningen. Lång boll bakifrån vänster (Durmaz? Ricardinho?) til Daniel Larsson, som läckert tog sig förbi sin Mjällbyback runt på kanten och ner till kortlinjen. Här stoppade han bollen från att rinna ut och bredsidade sedan ett inspel förbi Mattias Asper mot Wilton i målområdet. Bollen gick bakom honom, men till höger i straffområdet fanns Jiloan Hamad, och i kamp med försvinnande vinklar sköt han direkt och fick upp bollen i nättaket. 0-1!

Nu kommer en matchfri vecka som sannolikt kommer att göra MFF mycket gott, innan det drar igång igen, och det ordentligt. Söndag kväll: Milan i den spektakuläraste träningsmatch man kan tänka sig. Onsdag kväll: skarpaste skarpa läge på Maksimirstaidion i Zagreb. Därpå, lördag eftermiddag: allsvensk hemmamatch med lite ”måste-vibbar” över mot Gais. Och sen bara fortsätter det… men längre än så klarar man liksom inte av att tänka just nu.

Särskilt kul att se idag: Jiloan Hamad, målskytt igen; Daniel Larssons skärpa och slit; Filip Stenströms andra halvlek.
Inte särskilt kul att se idag: Daniel Andersson gå av i andra halvlek. 

Kom igen, pågar!

Tobias Christoffersson