Småsegt

Nog hade man hoppats på lite mer, både på plan och i matchprotokollet. Men MFF fick inte riktigt pusselbitarna på plats, fick heller inget gratis – och mötte ett bra lag. Då blev det 0-0 hemma mot Gefle.

Liksom matchen i måndags mot Kalmar fick båda lagen sin beskärda del av målchanser. Då, mot Kalmar, vann MFF med 2-0. Nu, mot Gefle, lyckades ingen göra mål och matchen slutade oavgjord. 0-0 hemma mot Gefle, a de e svagt… är lätt att tänka. Samtidigt: som matcherna gestaltade sig kunde MFF ha förlorat båda, och då är fyra poäng faktiskt en skörd att vara nöjd med.

Utfallet av lagets prestation på plan är däremot svårare att vara nöjd med, känslan efter matchen är att Rikard Norlings MFF efter tre matcher i en uppåtgående trend, med steg på steg framåt i utvecklingen, nu gjorde på stället marsch eller rentav tog ett steg tillbaka. Det kan finnas en snabb och enkel förklaring: den täta matchningen. Med tre matcher på nio dagar och fyra på tolv bör det komma en dipp nånstans och kanske var det här.

Spelarna kämpade och slet och försökte och försökte från avspark in genom övertidsminuterna, men såg allt tröttare ut – och berövades dessutom en ärlig chans till slutforcering när man fick spela sista tio med tio man (Amin Nazari ut med knäskada, alla byten gjorda).

Det lag som vill vinna sina matcher genom stort bollinnehav och rikt passningsspel är beroende av att få flyt i det där passningsspelet. Det fick inte riktigt MFF igår. Samtidigt var det inte långt borta. Många, många exempel matchen igenom på kombinationer som nästan satt, anfall som inleddes bra men fastnade eller förflyktigades, fint skaffade avslutslägen som inte förvaltades. Kanske var det i knopparna mer än i kropparna tröttheten fanns denna kväll. Den trötthet som får en spelare att tveka i första avsluts- eller passningsläget, hålla i och driva med bollen några meter/sekunder för länge och helt enkelt hinna klydda till det lite - istället för att agera direkt.

MFF hade dubbelt så många avslut såväl på mål som totalt, MFF hade bollinnehavet och det mesta av spelet, men det var likväl ett spel som böljade och Gefle både fick och tog sig sina chanser, ofta med hjälp av rappt inläggsspel från pigga yttrar till kraftfulla forwards i straffområdet. Så tillkom bland annat matchens hetaste målchans, när Dahlberg i 75:e minuten i kamp med Daniel Andersson mitt framför mål nickade i stolpen, varpå bollen studsade tillbaka till honom men mellan benen… där hade MFF tur. På Gefles två andra vassa chanser hade MFF vad MFF haft i var och en av de senaste matcherna: en målvakt som gör några svettiga räddningar precis när de behövs som bestämt. Hans namn? Dusan Melichárek.

Wilton Figueiredo, som varit magnifik i de två senaste matcherna, var en av dem som inte nådde samma höjder igen, och det märktes. För i nuvarande elva bär Wilton ett tungt dirigentansvar; han är i princip ensam den som kan sätta ett tempo och skapa en rytm i spelet, och därtill står han alltid för en stor arbetsinsats. Så även mot Gefle. Mittfältspartnern Miljan Mutavdzic har sina förtjänster och sina brister, men förblir ett komplement till Wilton. Därför var det så skönt att se Ivo Pekalski komma in på plan i andra halvlek. Mittfältsnavet från ifjol behöver snurra samman igen.

Ulrich Vinzents var – med nyförlängt kontrakt – tillbaka efter avstängning, men fick tyvärr lämna plan redan efter 25 minuter, med befarad meniskskada. Markus Halsti täckte upp på högerbacken och Pontus Jansson kom in som mittback. Det blev bland annat därför naturligt att MFFs kantattacker allra oftast kom från vänster. Jimmy Durmaz fick mycket, mycket boll, utmanade mycket, mycket och lyckades ofta, ofta ta sig förbi sin Geflegubbe – men alldeles för ofta klickade det sedan, i tajmingen mellan Jimmys pass eller inlägg och potentiella mottagare i farligt område. Det framstår som slöseri med Jimmys kvaliteter att det kommer så lite nytta ut av hans lyckade ryck och dragningar.

På topp fick Daniel Larsson inte följa upp sitt mål mot Kalmar med mer nätkänning, men nog var det nära ett par gånger. Och liksom mot Kalmar var Dardan Rexhepi stark, nyttig och företagsam – men med precis samma oflyt när det närmade sig målchans. Agon Mehemti ersatte honom med halvtimmen kvar och stod för en fin framspelning av Daniel Larsson och en farlig nick över själv.

Mm. Två dagars vila, sedan ny match mot ett annat formstarkt lag: Gais, borta på Gamla Ullevi. Må tills dess omladdningens generatorer gå på högvarv, må till dess trötta huven och ben vederkvickas.  Och må till dess midsommaren bli glad.

Tobias Christoffersson