Viktig, viktig vinst

Den var inte lika rak och självklar som resultatet antyder. Men det var rättvis och välförtjänt. Och väldigt, väldigt viktig. MFFs första seger med Rikard Norling som tränare, hemma på Swedbank Stadion över Kalmar.

På sitt sätt gjorde laget en bättre match mot Kalmar borta i cupen i onsdags. I meningen att MFF då hade större kontroll över matchen under längre tid, tappade mindre boll och inte släppte till så mycket bakåt. Kalmar kunde ha vunnit matchen, sett till alla öppna lägen och målchanser och halvchanser hemmalaget bjöd på. Men ärligt talat – vem bryr sig?

För det vi fick hemma på Swedbank Stadion måndag kväll var så mycket mer. Inte bara tre blytunga allsvenska poäng, de första på en månad. Inte bara en seger ”till slut” för Rikard Norlings MFF, efter två inledande förluster, så viktig för välbefinnandet och arbetsron. Inte bara en smakstart på en allsvensk vecka med tre matcher och nio poäng på spel.

Vi fick också stå på vår hemmaläktare och jubla igen, skrika igen, glädjas igen, tillsammans. Njuta av att se vårt lag - låt vara utan både livrem och hängslen - springa, spela och kriga hem en match från början till slut i en urladdning av himmelsblå energi. Njuta av att se unga spelare tacka för förtroendet med fina insatser – Amin Nazari, Dardan Rexhepi, Pontus Jansson.   

2-0-segern över Kalmar var också den upplevelse som slutligen sköljde hjärta och sinnen rena från slaggen efter den sorgliga derbykvällen. Kvar i hjärna och bakhuvud, kvar i magtrakten, men nu var och är MFF-kroppen redo att låta känslorna flöda fritt igen. Hela MFF är tillbaka igen och på gång igen – bara det en underbar känsla.

Det blev en både starkt underhållande och starkt obehaglig match… och den visade sitt ansikte direkt från början. Inom loppet av de första minuterna hade Miljan Mutavdzic och Pontus Jansson slagit varsin hårresande felpass i gapet på Kalmar, som fick flera utmärkta lägen men inte tog vara på dem. MFF replikerade med en snabb kontring där Daniel Larsson sånär kom loss, och sedan ett fint anfall på vänsterkanten där Jimmy Durmaz utmanade och fixade en hörna, som Pontus Jansson hade en bra nick över på.

Så långt sju minuter gångna. Efter tio en annan, för matchen typisk sekvens: bra, ja ypperligt, targetspel av Dardan Rexhepi, pass till Wilton Figueiredo, som i det högt stående MFF i princip blev siste man, likväl dribblade livsfarligt och tappade boll. Kalmar satte av i kontring, men vem hann ikapp in i straffområdet och avvärjde, jo Wilton! Fast inte mer än att Dusan Melichárek i sitt försök att rensa bollen sköt den rakt på just Wilton…

Ja, så där höll det på, stora delar av matchen. Fram och tillbaka, bolltapp, anfall, missade lägen, nytt försök, nya misstag, fina prestationer, bra chanser… åt båda hållen, i mängd. Men det var inte bara så. Om än inte särskilt kontrollerande, så var MFF liksom i Kalmar i onsdags det spelförande laget, och det lag som lyckades med mest och visade sig skickligast, såväl individuellt som i kombinationerna, sett över hela matchen.

Det hade man emellertid ingen känsla för än i den elfte minuten, när Amin Nazari - ur en central position han gärna och med framgång sökte sig till från sin högerkant – passade Wilton, som lyfte en helt magisk chip in bakom Kalmars backlinje – dit Daniel Larsson löpt. Millimetrarna före den utrusande Kalmarmålvakten nickade Daniel förbi honom, och bollen gav sig av mot den vänstra stolpen… utanför? Stolpe? Mot mål? Hinner nån upp den? Jo, den rörde sig mot mål, jo nån hann upp den – Daniel själv, som för säkerhets skull tryckte bollen sista biten in i nät. 1-0 – förlösande för Daniel, MFF och publiken!

Wilton Figueiredo såg ut att ha en utgångsposition lite längre bak i plan än förra matchen, inte bredvid Miljan men nästan. Vilket gav Wilton möjlighet att gång på gång mata framför allt Daniel Larsson med fina djupledsbollar, och Daniel var ett ständigt hot mot Kalmarbacklinjen. Dardan Rexhepi har inte egenskaperna att snabbt hota och rycka i djupled, däremot är han en stark och mycket skicklig bollmottagare och förvaltade gång på gång längre uppspel väl genom att hålla i och antingen invänta lagkamrater eller på egen hand söka möjligheter mot mål.

I den 27:e minuten, ett mycket bra MFF-anfall. Markus Halsti uppfattade en rörelse i sidled på mittplan av Wilton och satte en precis pass till honom, Wilton fullföljde rörelsen med att spela ut till Jimmy Durmaz till vänster. Jimmy löpte några steg med bollen och slog sedan ett mycket välavvägt inlägg som både Daniel Larsson och Dardan hade avslutsläge på.

Tjugo minuter och femtielva matchhändelser senare, två minuter in i andra halvlek ett annat MFF-anfall att notera och notera med förtjusning. Jimmy Durmaz spelade från vänster in bollen till Daniel Larsson vis straffområdeslinjen, Daniel som lät bollen gå vidare i sidled till Wilton, som i sin tur uppfattat Amin Nazaris attackerande löpning in i högre delen av straffområdet och satte en listig och mycket vacker, öppnande pass till honom. Små marginaler, Amin och bollen kom inte helt i takt med varann, men ett skottförsök blev det och i andraläget var Dardan framme och högg

MFF hade synts väl så energiska i första halvlek, men i första delen av andra skruvade de himmelsblå upp intensiteten ytterligare ett snäpp och tog under dess första tio över matchen helt och matade anfall på anfall.

I 59:e minuten inte ett, inte två utan tre gyllene lägen för Dardan att göra 2-0, och det efter en strålande offensiv aktion av Miljan Mutavdzic, som tog en löpning i djupled, fick bollen och spelade Dardan fri i straffområdet. Dardan sköt, fångade upp bollen, sköt igen, höll fast bollen igen och sköt en tredje gång - men nej.

Fast – jo. Chanserna mynnade ut i en hörna för MFF. Jimmy Durmaz slog den från höger. Och Pontus Jansson spikade in 2-0 med skallen! En instuderad situation som genomfördes helt perfekt – vackert så!

Med den starka turbulens som rått i under första halvlek kändes den utökade ledningen alldeles oerhört skön. Men att faran inte var över blev publiken strax varse. Minuten efter målet fortsatte MFF att skaka Kalmar, men med knappa halvtimmen kvar gjorde Nanne Bergstrand ett dubbelbyte som gav smålänningarna ny energi. Mellan minuterna 64 och 72 hade Kalmar 3-4 kvalificerade målchanser och flera heta lägen – men var både oskickliga och oturliga i sina avslut, samtidigt som MFF-försvaret avvärjde bra några gånger. Att MFF höll tätt under denna anstormning, det avgjorde matchen.

En mycket händelserik match alltså; böljande, spretande, intensiv… skräckblandad förtjusning är ett uttryck som väl passar att beskriva en stor del av matchupplevelsen. Rikard Norling var själv efter matchen inte sen med att betona att det finns en hel del saker att jobba med – men också att seger var oerhört skön och viktig.

Några spelarintryck dröjer kvar på näthinnan. Dardan Rexhepis spel är redan beskrivet; Dardan var mycket bra och visade att han nu är redo att bli en allsvensk startspelare, gjorde mycket nytta för laget och har en oförvägenhet och en förmåga att se möjligheterna som kan bära honom långt. Oflyt framför mål har han haft ett par matcher nu, men när det lossnar kan det göra det rejält.

Amin Nazari. Första matchen från start och första nittio minuterna. Och man får lite samma känsla som när man såg Ivo Pekalski göra sina första framträdanden. Inte så att de är identiskt lika som spelare, men - - - den höga lägstanivån, känslan i blick, fötter, rörelser, passningar. Känslan av att oj, här kommer det mera, och det för varje match. Att se honom gång på gång vinna dueller mot Rydström i Kalmar genom att dels sätta till ordentligt och dels liksom bara vara tekniskt skickligare var bara det en njutning.

Ricardinho och Jimmy Durmaz. Tillsammans. Ingen av dem glänste stort i sitt spel, men gång på gång visade de hur inkörda de blivit tillsammans, särskilt i sina samarbeten att spela sig ur trängda positioner och starta anfall.

Markus Halsti. Ja, Pontus Jansson gjorde efter några inledande misstag en stabil insats som mittback, blev hjälte med sitt mål och visade att han är att räkna med. Men i skuggan, eller snarare vid sidan, av Ponne imponerade ”hjälpgumman” Halsti med en gedigen insats på en position han förvisso spelat några matcher på, men som knappast är optimal för honom.

Daniel och Daniel. Larsson gjorde en lysande förstahalvlek och fick äntligen sätta en boll i mål igen. Andersson – förde och vann något av ett enmanskrig mot Kalmar sista kvarten; fanns överallt, motade allt, och kastade sig även fram i en och annan attack.

Och så Simon Kroon. Kvällens debutant. U19-lagets och U21-lagets högerspringare släpptes in till sina allsvenska debut under stopptidsminuterna, och hann tusan visa framfötterna på bara några sekunder. Fixade en frispark långt uppe på vänsterkanten, som Wilton osjälviskt och uppmuntrande petade till honom. Och Simon tvekade inte: satte fart in i straffområdet längs kortlinjen och drog en kalmarspelare fräckt. En liten glimrande glimt.

Nu två dagars vila. Sedan ny hemmamatch, mot alltid svårspelade och dessutom formstarka Gefle. Men det känns som att det blir bra med en ny match, och särskilt en ny hemmamatch, snabbt igen. Nu kör vi, liksom.

Tobias Christoffersson