Malmö FF

1 - 0

Mjällby AIF

Seger - med nöd och näppe

Fjärde raka segern.
Bästa serieinledningen på 60 år.
Det är så bra så det är värt en konstpaus.

( - - - )

Men sen blir det mest skit. Eller för att citera Roland Nilsson tjugo minuter efter slutsignalen: en riktig skitmatch, den sämsta på väldigt längre. MFF-tränarens besvikelse var påtaglig, och begriplig. Men mest skit, nej SÅ dåligt var inte MFF denna i övrigt underbara vårkväll på Swedbank Stadion. Det VAR den sämsta prestationen från det här laget på väldigt länge, kanske ända sen Djurgården borta i september, reaktionsmatchen efter den episka guldkampderbysegern över HIF hemma.

Men detta, skulle jag vilja påstå och understryka, säger mer om hur bra det här laget allra oftast och mindre om närmare hur dåligt det var onsdag kväll. Säger mer om hur hög den genomsnittliga nivån på det här lagets presterade kvalitet ligger, hur bortskämda vi är som åskådare med att se riktigt fin fotboll från riktigt bra spelare - också de kvällar det inte riktigt flyter, inte riktigt stämmer.

Fast i sin egen förträfflighet. Kan man säga så? Ja, kanske. Efter i stort sett varje match hittills har Roland Nilsson konstaterat att lagspelet hämmats av det individuella spelet. Det snabba och varierade passningsspelet har inte kunnat komma till stånd när enskilda spelare gärna velat visa lite för mycket. Hålla i eller gå med bollen lite för länge, söka den där riktigt snygga öppnande passningen istället för den där raka enkla som får fart på kombinationsspelet.

Det är förståeligt; det är ju så mänskligt. Det är inte helt lätt att vara mästare, helt enkelt. För det har ju gått så bra så länge nu – så att det kanske, kanske bara lite, lite känns som att det går av sig själv. Och då behöver man kanske inte varje gång, eller varannan, ta den där uppoffrande löpningen som ger lagkamraten passningsalternativ, eller titta upp och belöna lagkamraten som just tagit den löpningen med bollen. För det ordnar sig, det brukar det ju göra. 

Och det ordnade sig den här gången också. Men det var sannerligen med nöd och näppe. Mjällby hade klart flest målchanser, klart flest avslut på mål (3-5) och avslut totalt (8-12). Och, häpnadsväckande, störst bollinnehav! Ok, bara 51% mot 49%, men det är inte många, knappt något, lag som haft mer boll mot MFF på hemmaplan sedan Roland Nilsson började implementera sin possession-baserade spelidé våren 2008. För vad det nu är värt. För MFF var det inte mycket värt 2008-2009, för Mjällby gav det noll poäng.

Men var, denna afton, talande: har inte MFF mest boll är det något som inte stämmer. Mjällby var bästa laget, i meningen det lag som lyckades klart bäst med sin match. Det måste ha varit riktigt tungt för den kolväteförening som går under samlingsnamnet Peter Swärdh att sätta sig i gulsvart spelarbuss, Listerlandet bound.

Moestafa el Kabir. Första tjugo tjugofem såg han ut att hållas i strama tyglar av Yago Fernandez och framför Ulrich Vinzents – som för övrigt var en av få MFF-spelare som var riktigt bra. Men sedan dominerade El Kabir, stundtals stort; löpningar, utmaningar, avslut, framspelningar – MFF-försvaret fick inte alls kontroll på honom. Det är lätt att förstå att det bär av till Serie A i sommar - och att Mjällby kommer att sakna honom stort.

Tar man en titt på matchens förlopp, så inledde MFF bra. Tog tag i matchen med aggressivitet och arbetsvilja och fick ett tidigt spelövertag, men lyckades inte omvandla det i några målchanser. Härligt se Daniel Larsson ursinnigt jobba på varje boll i någon slags närhet, om så bara för att – bortom all potentiell egen offensiv möjlighet – störa Mjällby vid ett inkast på mittplan. Daniel fortsatte med det jobbet matchen igenom och var en annan av lagets bästa. Härligt också att se Jiloan Hamad flera gånger plocka bollen från Tobias Grahn, som var på väg in i matchen när Mjällby hade lite spel en period i mitten av första halvlek, men aldrig, dessbättre, blev tongivande.

Andra halvan av första uppvisade en helt öppen matchbild, där MFFs fruktlösa spelövertag kommit av sig och Mjällby tagit sig in i matchen och fått äga lite boll i anfallsläge. Kabir testade Dusan Melichárek med ett bra skott, men Dusan var med på noterna. Mjällby slarvade också en del med förlupna bollar, vilket gav MFF flera fina kontringslägen – men inget av dem blev farligt. Farligt, och rejält farligt, blev det däremot i den 26:e minuten när Mjällby och El Kabir hade matchens första riktiga målchans. I öppet (och offsideluktande) läge mitt framför mål sköt han på ett inlägg och det ”borde” ha blivit mål – men Dusan Melichárek gjorde en fantastisk räddning! Som blev till en dubbelräddning när han även snabbt fick kontroll på andraläget. Puh!

Sista kvarten av första tillhörde faktiskt helt Mjällby. En lobb av El Kabir som likagärna kunde gått in som alldeles över, ett vasst skott av Grahn som föranledde en ny vass räddning av Dusan hotade svårast under avslutningen av denna den sämsta MFF-halvleken hittills i år.

Och inte såg det bättre ut efter paus. Tre minuter in i andra blev en oskärpt Ricardinho av med bollen alldeles för lätt, vilket gav El Kabir en ny chans – och den här gången gick avslutet i ribban! I 50:e minuten drog klacken – som höll igång beundrandsvärt starkt och hoppingivande matchen igenom – lämpligt igång ”jobba jobba, jo-o-bba!”, och jobbade gjorde MFF, men utan att komma nån vart.

I 53:e minuten – en allsvensk debut. Och ett anmärkningsvärt byte av Roland Nilsson, som i detta svåra läge i matchen ”vågade” ta ut den inte helt lyckade Wilton och sätta in 17-årige Amin Nazari med 0 allsvenska minuter på meritlistan. ”Vadå svårt, det var bara för honom att gå in och köra, ingen press alls på honom. Och Amin klarade det fantastiskt bra”, kommenterade Roland bytet efter matchen – en härlig inställning. Vilket även Amin själv visade, för han gick just in och bara körde, och bidrog med sitt lättare steg och stora energi till att varva upp MFF ett snäpp. Amin Nazari hann också visa prov på bra passningsblick och bekvämlighet med bollen – en bra och lovande debut!

I 56:e minuten hettade till, och det var precis vad som behövdes. Jiloan Hamad plockade upp en tappad Mjällbyboll, avancerade och spelade in i straffområdet där Daniel Larsson gick omkull i vad som kan ha varit en straffsituation. Och bara sekunderna senare en ny chans för Daniel Larsson framför mål efter rappt förarbete av Guillermo Molins och Agon Mehmeti på högerkanten. Äntligen lite fart! Mjällby replikerade med två riktigt vassa kontringar, där Dusan Melichárek stod för två nya fina ingripanden.

Med 20 minuter kvar tvingade Jeffrey Aubynn lämna plan skadad, ännu oklart i vilken omfattning. Miljan Mutavdzic och gjorde det riktigt bra. Många är de som räknat bort vår serb både en och två gånger, men – Miljan kan vara på god väg att visa alla att han har mycket at ge. Med sitt raka och enkla, men säkra passningar med bra blick satte han vid ett par en annan slags fart på spelet än hans mer finlirande företrädare på plan lyckats med. Intressant att se.

Med 16 minuter kvar ersatte Jimmy Durmaz Jiloan Hamad, och inom en minut hade Jimmy satt sin prägel på matchen – och resultatet. I 75:e minuten spelade han fram Daniel Larsson till vänster in i straffområdet. Fint läge för Daniel att bryta in och gå på mål och Daniel vände och vred lite med bollen och sin motståndare, men skickade istället iväg ett långt inspel. För långt, hann man tänka, innan man såg Guillermo Molins kasta sig fram i bortre delen och ytterst välriktat skalla in bollen mellan Mattias Asper och bortre stolpen! 1-0 till MFF! Ett mycket vackert mål.

Nu såg MFF ut att spela hem matchen. Efter målet en liten explosion av fart och ett par bra målchanser, varav Daniel Larssons ruskiga skott som såg ut att vara på väg över men hastigt dök ner i ribbans underkant – och därefter studsade på mållinjen och ut - var närmast 2-0.

Men Mjällby är bra. Mjällby kom igen ytterligare en gång och pressade MFF rejält i matchens slutskede. Endast med största besvär och minsta marginaler kunde hemmalaget freda målet och spela hem poäng nio till tolv.

En sådan seger till och vi är förlorade, har någon förment fältherre yttrat. Ett yttrande med viss bäring på MFF just nu. 

Tobias Christoffersson