3 - 1

Elektrisk vändning

Två segrar, sju mål och serieledning. Går inte att säga annat än att MFF inlett Allsvenskan 2011 godkänt, ellår? Detta efter två matcher på Swedbank Stadion. 4-2 över TFF i bortapremiären hemma; en självklar, odiskutabel seger där överlägsna mästare enkelt avfärdade kusinen från landet. Så, måndag kväll, 3-1 över Halmstads BK i hemmapremiären hemma; siffermässigt en lika stor seger, men som match betydligt jämnare och mer oviss.

Inramningen var av högsta klass. Närmare nitton tusen på läktarna och en ståplats proppfull av supportrar och uppdämd längtan att sjunga fram sitt lag igen. ”Mästarna från Malmö här är vi” drog efter ett kokande flaggtifo igång stämningen innan avspark – och den höll i sig. När ögonen väl vant sig vid holländ… f’låt hallänningarnas frapperande stillösa bortaställ (endast underträffade av IFK Göteborgs ofattbara rosa mot svart) kunde en matchbild av böljande spel och ett MFF som ambitiöst men kanske lite stressat försökte dra upp tempot.

I nionde minuten två farliga hörnor på rad för MFF, där Agon Mehmetis nick på den första var riktigt bra. Bra också det föregående anfallet, där MFF spelade sig ur lite HBK-press uppför högerkanten, och via Jeffrey Aubynn bytte kant till Jimmy Durmaz som slog inlägg.

MFF tog initiativet i matchen och förde den genom större delen av första halvlek, men med Halmstad väl med och duktiga på att omvandla hemmalagets misstag till egna möjligheter. Och sådana blev det faktiskt en hel del, i form av felpassar och bolltapp – ofta högt upp i plan med långa avstånd att jobba hem över, vilket gjorde att MFF inte fick till den där riktiga pressen mot HBK-målet.

Nästa chans kom på nästa hörna, i den 23:e minuten och igen var det Agon. Efter att Daniel Andersson nickat ner hörnan drog Agon till med en vacker cykelspark, som tyvärr kom inom räckhåll för halmstadmålvakten. Minuten efter Agon igen, uppe i perfekt nickläge på inlägg från Ulrich Vinzents, men själva nicken blev inte lika perfekt. Den gode Ulrich, som för  övrigt fem minuter senare briljerade med att vacker tunnla en HBK-are på väg framåt i plan – belöningen kom omgående när han höfttacklades ner av nästa…

Den MFF:are som glänste klarast i första halvlek var utan tvekan Agon Mehmeti. Utöver de nämnda höll han sig väl framme ett par gånger till, då endast marginalerna undanhöll honom riktigt heta lägen, till exempel linjemannens tveksamma flaggning efter Jeffrey Aubynns läckra frispelning i djupled i 24:e. Agon såg het ut i närheten av mål, men det var hans oerhört vassa frispelning av Daniel Larsson som var allra hetast. En perfekt skarv som satte Daniel helt ren in i straffområdet från vänster. Daniel drog till, bollen stenhårt i ribban! Det hade varit et sååå snyggt mål…

Sista kvarten av första fortsatte MFF skapa möjligheter, nu med Wilton Figueiredo som alltmer tongivande dirigent, men det sista momentet saknades gång på gång. HBK hade halvleken igenom med jämna mellanrum fina kontringslägen som verkligen kunde ha blivit farliga, men gång på gång visade Daniel Andersson prov på sin placeringsförmåga och skicklighet att läsa spel och motståndare, och flera gånger gjorde de offensiva spelarna uppoffrande hemjobb och vann tillbaka bollen.

Nio sekunder återstod av första halvlek – när Halmstad tog ledningen. Ännu ett av de där lägena, men den här gången blev det riktigt farligt. Flinke högeryttern Zamora, som drygt tio matchminuter senare skulle göra sig bemärkt på ett helt annat sätt, ryckte in och sköt ett skott som Johan Dahlin tog men inte kunde hålla, och i situationen efter kunde Saevarsson hålla sig framme och få in bollen i mål. Snöpligt och knappast rättvist – samtidigt inte helt osymptomatiskt sett till matchbilden.
”Ingen himmel é så blå som min” kom helt modhöjande rätt alldeles innan andra halvlek startade, men de första minuterna syntes snarare tilltagande molnighet. De negativa mönstren från första, med bolltapp, HBK-kontringar och svåra hemjobb såg ut att förstärkas och en viss krampaktighet kunde börja anas hos MFF-arna. Man hann börja tänka att det naturligtvis är bra att ett lag inte vänjer sig vid att förlora, men att det samtidigt är en väldigt ovan situation för MFF att ligga under en längre tid, det måste ha varit väldigt väldigt sen.

Dessa ruvande, diffusa funderingar kom att avbrytas. Av en märklig situation på vänsterkanten. Jimmy Durmaz och José Zamora gick på något sätt omkull tillsammans, blev liggande lite intrasslade i varandra, och nånstans här blev det inte bara ojuste utan direkt våldsamt. Så pass att domaren utan tvekan tog upp sitt röda kort och visade Zamora av plan direkt, medan Durmaz klarade sig utan reprimand.

Helt plötsligt numerärt överläge för MFF. Inte alltid det spelar roll. Men den här gången blev det nog så. I synnerhet med de förändringar Roland Nilsson ispelsatte några minuter senare. Jimmy Durmaz – inte dålig, men heller inte helt lyckad denna kväll – ut, Guillermo Molins in. Jiloan Hamad över till vänster men med utgångspunkt in bit in i plan, och så upp med Ricardinho i banan en bit. Resultatet blev ett MFF som blev både bredare och tätare befolkat på det mittfält där HBK just tappat en kraft – och det gav effekt.

”Gische” möttes av starkt jubel när han kom in på plan, ett tydligt erkännande till en framstående spelare som fått stå utanför startelvan de senaste matcherna. Guillermo Molins svarade omedelbart. I sin absolut första aktion, efter några tiotal sekunder på plan, utmanade han två HBK:are och slog ett inlägg genom målgården. I andra ändan snappade Daniel Larsson upp det, spelade fram Jiloan Hamad som ryckte med sig bollen i steget och spelade in. Framför mål fanns återigen Agon Mehmeti, och den här gången fick han äntligen trycka bollen i mål – 1-1!

Kvitteringen blev inledningen på en smått fantastisk tiominutersperiod för MFF. Visst var Halmstad i ett svårt läge, men det enorma energiutsläpp som hemmalaget nu lyckades med var… starkt imponerade. En kompromisslös vilja att anfalla, öppna spjäll för fart, rörelse och kreativitet, och ursinnig iver att direkt jobba tillbaka varje bolltapp gav MFF ett närmast totalt spelövertag. Med sin på en gång kraftfulla, energiska och tekniskt skickliga spelstil blev Guillermo Molins själva symbolen för denna MFF-explosion.

Två minuter och 18 sekunder efter kvitteringen hade MFF vänt matchen. Jeffrey Aubynn drog till vid straffområdeslinjen efter ännu ett fint anfall; mer strumprullare än projektil kan man väl säga, men den gjorde jobbet minst lika väl – det vill säga letade sig sakta men säkert in vid högra stolpen, utom
räckhåll för HBK-keepern!

Matchen var likväl inte avgjord. Kring 70 minuter hade MFF-attackerna mattats, HBK vann nytt insteg och kunde hota med ett par farligheter. Med oflyt hade en kvittering kunnat trilla in här, men MFF höll undan – och så kom spiken till slut, i den 83:e minuten. Och i hammaren höll ingen mindre än Miljan Mutavdzic! Han hade ersatt Wilton fem minuter tidigare, och nu höll han sig framme på en hörna och tryckte in avgörande 3-1! Viktigt, vackert och väldigt väl unt Miljan att med öppna armar få springa och ta emot publikens hyllningar.

NU var matchen avgjord. Dardan Rexhepi ersatte Agon med åtta minuter kvar och hann med ett par bra aktioner, bland annat en fin framspelning av Daniel Larsson i kontringsläge.

En inte fel- eller problemfri, men likväl stark och övertygande insats av MFF. Glänste gjorde förutom de nämnda Ricardinho, lysande i sitt spel matchen igenom och inte minst läcker att se med utgångspunkt lite högre upp i plan.
Jodå, det här känns bra. Och Allsvenskan skyndar vidare: Djurgården borta fredag, Mjällby hemma onsdag och så Elfsborg borta nästa söndag. Bara att köra på.

Tobias Christoffersson

Bokade biljetter

Malmö FF - Kalmar FF

26/7 klockan 16.00

Bokade biljetter just nu 13896 
Publiksiffran mot KFF förra året 12736 

Biljettinformation

Bussresa till Prag

Nyheter Sommarakademin

Klubbens samtliga matcher

Sommarfotboll i Åhus

Hospitality

Allsvenska Museet

Stöd MFFs ungdomar

Facebook

Twitter

Vill du veta allt om MFF?