Ganska blekt genrep

Ingen dålig match, men heller ingen särskilt bra av MFF. Genrepet mot Häcken gav ett par goda intryck inför säsongsstarten, men lämnade också en del övrigt att önska.

Det är, helt plötsligt känns det som, bara en vecka kvar till den allsvenska premiären. Inga träningsmatchminuter att slipa på spelet och formen återstår. Nästa steg på gräs (förhoppningsvis) är inmarschsteg till tävlingsmatch, mot seriepoäng.

Är MFF redo? Det är alltid svårt att säga, även så efter detta genrep. Det är så olika att se laget i träningsmatch och tävlingsmatch, och kanske att den där sista intensiteten saknas särskilt i ett genrep; en liten försiktighet som smyger sig in dagarna innan det skarpa läget. Vad som i alla fall syntes var ett MFF-spel som inte riktigt nådde sin fulla fart och effektivitet.

Efter matchen tryckte Roland Nilsson särskilt på svårigheten för ett spelande lag som hans – och för all del även Häcken – att hitta den rätta balansen på lite sämre planer. Swedbank Stadions gräs har på sina ställen lite glest mellan tuvorna, MFF-tränaren betecknade underlaget som ”studsigt” – och därmed hämmande det snabba, varierade och oftast markbundna passningsspel som ska vara de regerande svenska mästarnas signum. Särskilt i första halvlek plottrades spelet upp på mittplan och MFF tappade ofta boll i anfallsläge och fick jobba hårt för att jobba hem när Häcken vände.

Och det gjorde Häcken flera gånger väldigt bra. Offensiven anförd av tian Chibuike, spetsen Ranégie och högeryttern Henriksson vann alla sina matcher mot MFF-defensiven och det ganska klart, och vaskade fram en rad farligheter och några målchanser förutom de som resulterade.

MFF hade två riktigt bra målchanser i första halvlek, en var för anfallarna. Först var Agon Mehmeti redan i den fjärde minuten, då han var centimetrar från att styra in ett inlägg från Daniel Larsson efter ett giftigt samspel dem emellan. Sedan var det Daniels tur, och vilken chans! En kontringsboll ur ett Häckenanfall spelade honom helt ren och loss från backlinjen på övre mittplan. Fri lejd mot mål och massor av tid – vilket i och för sig inte alltid är så lätt. Och även här ställde underlaget till det: två små halvkonstiga studsar gjorde att Daniel inte fick total kontroll över situationen och kom ur rytmen när det var dags för avslut.

Några skador på nyckelspelare – Johan Dahlin, Daniel Andersson, Ivo Pekalski – och skavanker lite här och där lämnade plats för ett intressant prov på truppens bredd i genrepsmatchen.  Dusan Melichárek gjorde en godkänd insats mellan stolparna – om man bortser från agerandet vid Häckens 1-0-mål två minuter innan halvlek, då Ranégie lite för lätt kunde vända bort honom och göra mål (Ulrich Vinzents försökte men nådde inte styra bort bollen från mållinjen).

Miljan Mutavdzic fick en halvlek som defensiv central mittfältare och såg helt okej ut; det funkade, liksom. Men samtidigt är det nog också en bit kvar till 90 allsvenska minuter. Glädjande då att beskedet kom strax innan match att Jeffrey Aubynn inte är avstängd till den allsvenska premiären. Disciplinnämnden (eller vad instansen nu heter) gav Jeff avstängning (för det röda kortet i Supercupfinalen), men satte välvilligt nog strafftiden från imorgon söndag till och med kommande lördag… intressant. I backlinjen bildade Yago Fernandez och Pontus Jansson mittlås, och det var särskilt roligt att se Pontus göra 90 minuter och det bra.

Andra halvlek visade ett MFF som bättre hanterade underlaget och bättre hittade rytmen i spelet. Även om Häcken aldrig var ofarliga, dominerade de himmelsblå matchen mer efter paus. De himmelsblå som för övrigt och mycket förvånande uppträdde i bortadress hemma! Förklaringen: de nya ljusblå tröjorna är på tryck (!) (och de gamla försvann i guldjublet i november).

Redan fem minuter in i andra kvitterade MFF, på en snygg frispark av Ricardinho. Från tre meter utanför straffområdet lite till höger skruvade han in bollen ganska mitt i målet. Snyggt som sagt, men borde inte ha varit otagbart för en väl placerad Häcken målvakt…

Jeffrey Aubynn ersatte Miljan i paus, och nog bidrog bytet att få mer snurr på MFF-spelet. Noterbart dock också att Jeff drog på sig en varning redan efter sju minuter på plan – en vårdslös sula till synes i frustration efter en tilltrasslad närkampssituation. Hur är det med humöret, egentligen?

Med halva andra halvlek fick en av laget och planens bästa kliva av: Wilton Figueiredo. Och lämna plats för en A-lagsdebutant: 17-årige Amin Nazari, med nummer 18 på ryggen. Roland Nilsson tyckte efteråt att han klarade av debuten ”väldigt bra”, och det finns ingen anledning att inte hålla med om det. I den 69:e minuten fick han visa prov på sin spelskicklighet när han med en snabb och elegant liten lyftning spelade fram Daniel Larsson centralt. Daniel avancerade och spelade sedan fram Agon Mehmeti i djupet – ett riktigt snyggt anfall.

Agon var utan tvekan den som var närmast mål i andra halvlek. Flera giftiga avslut och avslutsförsök, och flera bra kombinationer, särskilt med Jimmy Durmaz till vänster. Hetaste läget en osannolik trippelchans i den 79:e minuten. Efter förarbete av Jimmy Durmaz och Daniel Larsson inlägg av Ricardinho, och mot bortre stolpen Agon. Första skottet räddades av Häckenmålvakten, det andra av en utespelare, och det tredje – av Agon själv!! Då han, liggande på mållinjen fick Jimmy Durmaz skott i huvudet…! Fast – då Agon även låg offside hade ett mål sannolikt dömts bort.

Båda anfallarna stod för en stenhård arbetsinsats och hade varsina bra lägen att göra mål. Men om krutet var lite halvfuktigt idag, vad gör det – det är om en vecka det ska vara torrt.

Ett ganska blekt genrep av MFF, det går inte att komma ifrån, men knappast dåligt, förlusten till trots. Vad som går att rätta till på en vecka, och hur mycket som skiljer genrepet från premiären – det återstår att se.

Tobias Christoffersson