Storseger, stor seger

MFF 2010 har fortfarande inte tappat poäng två matcher i rad. Efter förlusten mot Kalmar kom de himmelsblå tillbaka i stor stil och besegrade Häcken borta med säsongens – hittills - största siffror. Starkt imponerande!

En dräpande replik? Till HIF:s 3-0 över Åtvidaberg i söndags, till alla ”experter” som ”övergett” dem i sina ”analyser” de senaste dagarna? Nej, nej. Är det något det här laget gör så är det att tala i egen rätt. Det finns inte längre något att bevisa. Det finns ett par matcher till att vinna, och ännu en massa fin fotboll att spela. På Rambergsvallen mot Häcken slog detta fantastiskt skickliga lag åter ut i blom, i sen, frostnupen, regnvåt höstblom; kanske den vackraste.

Det har inte varit alldeles nödvändigt, men ofta mycket viktigt för MFF i år att komma rätt in i matcherna, och det är också precis vad MFF många gånger gjort, inte minst alla de här viktiga gångerna då laget tappat poäng matchen före. Laget har kommit in på plan och sett sådär stundtals magiskt hungrigt och energiskt ut; så också den här gången. Matchen var länge öppen, i princip ändra fram till Yago Fernández 3-0-nick i den 70:e minuten, men den var knappast jämn. Redan efter dryga fem minuter spelade MFF, med benägen assistans av den starka medvinden, till sig ett övertag och ett flyt i spelet som var rikt på möjligheter och efterhand också farligheter och målchanser.

För dröjande passningsspel och för få bollar på anfallarna. Det slog Roland Nilsson fast som huvudorsakerna till att spelet låste sig i förlustmatchen mot Kalmar – och laget hade gjort läxan. MFF spelade sig fram rappt och varierat, Daniel Larsson och Agon Mehmeti på topp fick sig många passningar till livs och kom båda väl med i spelet från början. En första målchans efter sex minuter när Wilton Figueiredo efter en fin kombination av Agon och Guillermo Molins, avslutad med klackpass från Agon, på nära håll sköt ett hårt skott på mål, som Källqvist i Häckenmålet värjde till hörna.

MFF dominerade spelet, men Häcken stack emellan med flera farliga anfall i en match som rent objektivt måste ha varit mycket underhållande. I tionde minuten hade hemmalaget en boll i mål; situation vinkades dessbättre av för offside, men gav en tidig fingervisning om att allt kunde hända lite närsom – och om att MFF:s bakre linjer inte var helt felsäkrade. Dessbättre fanns inte mer tid att grubbla över det i stunden, då MFF matade på med fint anfallsspel. I 12:e minuten frispelade Daniel Larsson sånär Molins till höger, två minuter senare gjorde Ulrich Vinzents ett allvarligt försök att äntligen få till sitt första MFF-mål när han efter en ny fin kombination bröt in i straffområdet, utmanade och sökte avslutsläge.

Häcken blev tidigt hårt pressat högt av MFF, och under press kommer misstagen. I den 15:e minuten slog Ali Khan en vilsen pass rakt in i plan i momentet efter att hans lag anfallit. Jiloan Hamad snappade upp den, spelade direkt fram Daniel Larsson. Som satte fart mot mål, höll undan för två jagande försvarare och distinkt vrickade bollen förbi utrusande målvakten! Ett iskall avslut och 1-0 till MFF!

Bara tre minuter senare var Daniel Larsson ytterst nära att sätta 2-0, men hann inte riktigt ända fram på Jiloan Hamads långa, överraskande och med ypperlig känsla slagna inlägg. Ytterligare fyra minuter senare en ny, läcker kombination: dubbelklackpass från Gische och Agon till Daniel Larsson, bollen tillbaka till Gische, som bröt in i straffområdet och dundrade på ett skott som målvakten ånyo motade till hörna. MFF såg verkligen explosivt ut i matchen. Det var pang på hela tiden, i alla moment, från det hårda arbetet att jaga, vinna boll och bryta till det snabba passningsspelet, utan ett uns av tvekan men med desto mer fräckhet och fantasi. Och så, inte minst, aptiten på att ta avslut snabbt, inte vänta för länge och tappa läget, så som MFF även i många bra matcher haft en tendens till.

Och varför tvunget vänta med avsluten till man är i närheten av straffområdet? I den 25:e minuten fick Jiloan Hamad skickligt fram en boll till Guillermo Molins, på övre mittplan. Gische tog två steg, avlossade kanonen – och bollen borrade sig in i mål! Skottet var inte dödligt placerat, men hårt och framför allt snabbt och överraskande – och mycket vackert. 0-2 halvvägs genom första halvlek, och MFF hade fått denna så fruktansvärt viktiga match precis dit man knappt vågat drömma den.

Det var Häcken som fick sista ordet i första halvlek genom ett friläge för Ranégie, som dock inte fick någon träff att tala om, och Johan Dahlin kunde knipa bollen. Mellan 2-0-målet och det läget bytte lagen några målchanser; för MFF:s del skott i burgaveln av Wilton efter lysande förarbeta av Hamad och Ricardinho samt friläge för Agon. När domare Johannesson signalerade för paus fanns en fullkomligt lysande MFF-halvlek på näthinnan, men också ett mycket långt ifrån ofarligt Häcken.

Det var också Häcken som fick första ordet i andra halvlek, när Karlsson ryckte förbi tre MFF:are och till sig ett bra läge vid straffområdesgränsen, men skottet dessbättre tätt över. Häcken gjorde nu ett försök till kraftsamling och till att rycka åt sig initiativet i matchen. Resultatet? En handfull utmärkta kontringslägen för MFF mellan minuterna 55 och 62, med tre oerhört kvalificerade målchanser och möjligheter till 3-0, för MFF – och för Agon Mehmeti, somhade ett närmast osannolikt oflyt framför mål. Den patenterade målskytten brände tre frilägen inom loppet av fem minuter! Eller, brände och brände, på två av dem gjorde han allt rätt och snygga avslut, men bollen smet alldeles utanför bortre stolpen.

En bra spelmässig prestation av Agon i matchen, likväl kändes det rätt när Roland Nilsson med dryga tjugo minuter kvar lät Dardan Rexhepi komma in istället. Och Dardan såg intressant ut direkt, ser intressant ut i nästan allt han gör på plan, från bra targetspel, till utmaningar och snabb speluppfattning följt av fina passningar. Någon riktig målchans fick han aldrig, men Dardan bidrog till MFF efter den lilla Häckenperioden åter etablerade sig offensivt i slutet av matchen.

Med 70 minuter spelade fick MFF hörna, som Ricardinho slog från höger. Men det var i läget efter hörnan det hände: Ricardinho, kvar till höger, fick bollen av Ulrich Vinzents, slog inlägg och kvar i straffområdet fanns Yago Fernández, som klockrent nickade in 3-0 till MFF! NU var matchen definitivt avgjord, och en starkt imponerande prestation av MFF ett faktum. När pressen var som störst att vinna och ta tre poäng kom MFF inte bara perfekt taggade utan också starkt inspirerade till match, tog tag i matchen och fick utdelningen.

Med 0-3 var den viktiga plusmålskillnaden gentemot HIF återställd jämfört med de rödblås seger över Åtvidaberg i söndags – men varför inte också dryga ut den? Så, i den 80:e minuten nickade Yago in också 4-0, nu på hörna, en skarv närmast med bakhuvudet! En osannolik matchhjälte, men samtidigt så väldigt representativ – för liksom så många gånger tidigare var det här en lagseger, en kollektiv triumf av startspelare, avbytare och ledare.

4-0, säsongens hittills största seger, i en match där den behövdes som allra bäst. Storseger och en sto seger för ett lag bara fortsätter att imponera. Och fortsätter ha avgörandet helt i egna händer. Två matcher kvar. Grimsta IP nästa.

Tobias Christoffersson