Oerhört övertygande

Liksom ifjol blev det Agon Mehmeti som fick nöjet att sänka HBK på Örjans vall, när MFF tog femte raka segern och det fullt rättvist. HBK hade sina möjligheter i första halvlek, men totalt sett var MFF överlägset.

Att MFF kan spela bra fotboll i hårt väder vet vi sedan förra lördagens regndans mot Gefle. Och kanske fick den där första halvleken som ströks ur rullorna spela sin roll i alla fall – som modhöjare för de himmelsblå. För även när regnet hällde som värst – och det öste från början – på Örjans Vall så var det aldrig i närheten av de mängder som efter hand gjorde det omöjligt att fortsätta matchen mot Gefle. Nu visste MFF att man klarade av att spela sitt spel och att göra mål alldeles oavsett elementens härjningar. Och kanske att det märktes.

För i mitten av första halvlek stod det och vägde ett slag. MFF hade tidigt tagit tag i spelet, hittat flytet i passningstempot och rytmen i kombinationerna och kommit in i matchen precis så fint som i alla de fyra föregående segermatcherna. Men faktum är att även Halmstad hade kommit rätt in i matchen, utifrån sina ambitioner. Tränaren Lasse Jacobsson ”avslöjade” minuterna innan avspark att hans lag hade föresatsen ”backa hem lite” och satsa på omställningar, vilket var precis vad man gjorde och lyckades väl med.

Under den första kvarten byggde MFF upp en god spelgrund att stå på: många spelare delaktiga, bra rörelse och stundtals ordentligt tryck på HBK. Två fina anfall signerade Ivo Pekalski och ett Wilton Figueiredo, båda kanterna – Molins och Durmaz – igång liksom båda anfallarna. Under samma första kvart hade HBK endast mycket lite ordnat spel – men två hörnor som båda var mycket farliga. Den första en lurig variant, där ytterbacken Ryan Miller överraskande sprang in och obevakad sköt i stolpen! 1-0 till bottenstridande, modstulna HBK där och matchen hade kunnat vandra en helt annan väg. Inte minst också som MFF ”vant sig” vid att få första målet (och att inte släppa in något över huvud taget).

I 22:a minuten HBK-inlägg från höger, Joe Sise skott via Dahlin i ribban, Sise framme på returen, får bollen till Marcus Olsson som trycker in den. Surt, men inte orättvist, efter ett bra anfall – men assisterande domaren höjer flaggan och viftar undan hotet mot Dahlins och MFF:s åtta och en halv halvlek intakta nolla. Offside, helt korrekt dömt.

Och det var nu det stod och vägde som mest i matchen. HBK kände klart vittringen av ledningsmål, medan MFF hade det motigt i regnet; passningarna ville inte gå fram, HBK fick många misstag att profitera på. Och när även MFF fick ett mål bortdömt för offside i den 30:e minuten växte oron för att de himmelsblå skulle sjunka ner i en svacka.

Först: så synd att det inte fick bli mål, för anfallet var så jäkla fint. Yago Fernandez satte en underbart välavvägd passning till Jimmy Durmaz på vänsterkanten. Jimmy utmanade, tog sig förbi en HBK:are, bröt in i plan, gled förbi en eller två till, och slog ett distinkt inspel från kortlinjen som Agon Mehmeti höll sig perfekt framme på mot bortre stolpen till. Perfekt sånär som på nån decimeter då, enligt assisterande domaren. Tv-bilderna gav inte klart besked.

Dessbättre var oron för en MFF-svacka nu fullkomligt obefogad – för det blev precis tvärtom. Det var som om laget knöt näven mot regn, flaggor och fegspelande motståndare och satte ny fart för att visa att det krävs mer än så för att stoppa det. Det verkar helt enkelt vara så MFF 2010 fungerar, och det är en fröjd att se.

 I 32:a minuten en njutbar sekvens: Wilton Figueiredo fångade ytterst elegant upp en boll utanför eget straffområde och snöpte därmed en potentiell HBK-farlighet, passade Jimmy Durmaz som tog sig förbi Salomonsson med en läcker tvåfotare (HBK:aren skulle självklart ha varnats för den följande kapningen). I 33:e var Wilton mycket nära att göra ett mycket vackert mål. Han löpte med ett snabbt inkast från Ricardinho in i straffområdet, drog till i steget, bollen i en båge som tyvärr fällde lite för sent, tätt tätt över ribban.

Med fem minuter kvar till paus spelade Ulrich Vinzents fram Guillermo Molins högt upp på högerkanten. Gische gjorde en HBK:are, bröt in i plan och hade läge att gå på mål eller avslut direkt. Men Gische höll inne skottet och spelade istället fram Agon Mehmeti till höger. Agon Mehmeti tog emot – och sköt - i mål! Vinkeln var halvsvår, träffen såg inte ut att bara den bästa, men man borde ha lärt sig nu – detta var perfekt Agon-läge så mycket Agon-mål det bara kan bli. Snabbt, överraskande tillslag, lurigt, flackt markskott förbi målvakten och in vid bortre stolpen. Så samtidigt skickligt, sakligt och snyggt!

Och MFF hade för femte matchen i rad tagit ledningen, och inte blev det sämre av att 0-1 kom psykologiskt perfekt minuterna innan paus. Men faran var långt ifrån över. Andra halvlek började ungefär som den första. MFF höll i spelet men Halmstad stack upp emellanåt och matchen var helt öppen. För HBK inbytte tidigare ungdomsspelaren i MFF Guri Baqaj fick en möjlighet att göra mål på sin gamla klubb, det var också HBK:s vassaste chans efter paus: en bra nick som dessbättre gick rakt i famnen på Johan Dahlin.

I den situationen hamnade Yago Fernandez fel. Men i stort sett alla andra var han helt rätt. Bra i huvudspelet, känsla i passningsspelet, oftast välplacerad, oförvägen – och inte minst ser samarbetet med Daniel Andersson redan ut att fungera bra. Truppen ser ut att ha fått en ypperlig förstärkning i perfekt läge.

Med halvtimmen kvar av matchen ökade MFF trycket, från en frisparkssituation till ett bra skott av Wilton och ett annat av Daniel Larsson där Molins hade världens möjlighet på returen men inte fick till det. Och i 66:e var det dags. Daniel Larsson lade tillbaka ett uppspel till Agon Mehmeti, igen i position lite till höger, nu vid straffområdeslinjen. Bra läge för honom att avancera mot mål – men å andra sidan, varför klydda till det? Agon sköt direkt, och spikade in bollen via bortre stolpens insida! Ett klassmål, osande av målsinne och självförtroende. Och fattas bara! Agon Mehmeti är seriens hetaste anfallare, och kanske kan man rentav säga att han den senaste månaden fått sitt slutgiltiga genombrott, i meningen att prestera starkt under en längre tid.

Nu var matchen avgjord, och det var MFF som såg till den saken. Kontrollerande spel av bästa märke under 25 minuter, bara det känns så oerhört bra inför fortsättningen. MFF går inte bort sig i matcherna, tappar inte fokus, släpper inte in motståndaren i en match man redan gjort till sin …längre, eller för närvarande… det återstår att se. En av höjdpunkterna medan MFF spelade av matchen var för övrigt att se Dardan Rexhepi komma in – ersatte Daniel Larsson i 67:e – och göra riktigt bra ifrån sig.

Roland Nilsson har ju efter nästan varje seger hela säsongen sagt ”vi vet att vi kan bättre”. Vet inte om han sa det efter slutsignalen på Örjans Vall också, men det man tycker sig kunna se är hur MFF nu sakta men så säkert låter formen närmast komma till sig, och växer sig starkare match för match. Det är fem raka nu, och inte ett insläppt mål. Frågetecknen har rätats ut efterhand, ett i sänder, och nu börjar det kännas som att MFF står här med ett riktigt starkt, ramstarkt, lag, som fungerar tillsammans, behåller rätt inställning, har arbetat bort flera av sina brister och lyckats sätta många av sina kvaliteter i spel.

Tio omgångar kvar att spela. Elfsborg hemma på söndag. En mycket viktig match. Följd av nio mycket viktiga matcher till.

Tobias Christoffersson