Förbannelsen bruten

Ett mål räckte för att äntligen bryta ”kryssförbannelsen” mellan MFF och GAIS. Dessbättre var det Ivo Pekalski som nickade in det i mitten av en strålande himmelsblå första halvlek. Andra sämre men tillräcklig för att jobba hem sjunde hemmasegern.

Med fem minuter kvar av matchen inser man hur utsökt dramaturgin är uppvriden av det illvilliga ödet. Förkrossande överlägsen första halvlek av MFF, spelmässigt. Ledningsmål – men trots allt bara ett. Massor av fina anfall, fina lägen – nu, nu sitter spiken! Nej, inte än. Men måste snart. Paus. Scenförändring. Sen entré i matchen av GAIS, MFF trögare. Men det vänder. Nej, det gör inte det. Ledningen likväl trygg. Sena kontringslägen radas upp, men nej. Inte än, men måste ju snart. Fem minuter kvar. Skott GAIS. Eller ryck inlägg GAIS. Och som slumpmålet ur maskinen är det kvitterat. Och det illvilliga öde som under snart tre säsonger sett till att när det spelas en fotbollsmatch mellan MFF och GAIS så slutar den oavgjort har ännu en gång triumferat. Kallas upp på scen, får ta en bugning.

Så blev det – inte. Den här sensommareftermiddagkvällen på Swedbank Stadion inför drygt tolv tusen åskådare bröts äntligen ”kryssförbannelsen” mellan MFF och GAIS. Och den passiva formen är förstås felaktig: det var MFF som bröt förbannelsen. Inte med målmässigt eftertryck, men med all önskvärd, uddamålslig tydlighet. Och som sagt med en riktigt stark första halvlek.

Det syntes redan efter nån halv minut i en enskild situation, på sättet Ivo Pekalski kastade sig fram för att vinna en boll högt upp i plan. En sån där boll som det inte står i hans arbetsbeskrivning – så att säga - att han ska och måste vinna för att göra sitt jobb, utan en sån där boll som han bara vill ha och det genast för varför ska motståndaren få ha bollen en enda sekund om det kan förhindras. Ja, så såg det ut i alla fall och det var såväl vackert som vägvisande. För det visade sig att hela laget lyckades gå in i matchen med precis samma fina inställning som mot AIK förra helgen.

Allra bäst var vänsterkanten. Ricardinho gjorde en ny riktigt bra match och var minst lika bra som ifjol. Speeden, bollskickligheten, påpassligheten i spelet. Med Jimmy Durmaz som samarbetspartner borde dagens vänsterkant vara den mest tekniska någonsin i MFF, och att se duon ta sig in i och ur situationer med nätta och fantasifulla tillslag och små kombinationer var inget annat än njutbart.

Lika njutbart var det att se ”den nye” Jimmy Durmaz. Eller, jag har kanske bara helt missat det tidigare i år, men inte har man sett Jimmy sätta till, ta för sig i närkampsspelet och vinna boll tillnärmelsevis så mycket som idag? Han har under sina två år i klubben hela tiden varit en spelare med fantastiska offensiva spetsegenskaper och en starkt publikfriande spelstil, men försvarsarbete och kamp om bollen har liksom inte varit hans grej. Är nu. Jimmy jagade, skavde, tryckte till, satte emot – och vann boll efter boll. En ny nivå.

Riktigt, riktigt bra i första var också Agon Mehmeti. Fullt med i spelet, helt rätt i så gott som alla situationer. Oerhört vältajmad som bollmottagare med en mängd fina nickskarvar, framspelningar och bidrag till etablering i offensiv zon. Samt med ett fräckt nästan-genombrott i straffområdet värt ett bättre öde. Svårare att förhålla sig till däremot en handfull brända avslutslägen i matchen, de flesta i andra och då kan trötthet vara en förklaring till annars ytterst giftige Agons mindre lyckade försök.

I nionde minuten, en annan ögonblicksbild, så talande för MFF:arnas inställning i första halvlek: båda kantmittfältarna, Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz, söker sig, samtidigt, långt in i plan, drivna av hungern att attackera en Gais-spelare som råkat få bollen. De ser nästan ut att tävla om vem som hinner gå in i närkampen först, på mittmittfältet.

Tjugoandra minuten så – målet. Frispark MFF en bra bit ut till vänster. Wilton skruvar in bollen och det är Ivo Pekalski som tajmar sin position och sin rörelse perfekt: glider upp och skravnickar in bollen förbi Dime Jankulovski i GAIS-målet.

Ny ögonblicksbild, minuten efter målet: Roland Nilsson uppe och manar på laget häftigt. Jimmy Durmaz sätter ännu en gång till i en närkamp alldeles intill och MFF-tränaren applåderar honom. MFF har haft en tendens att slappna av och släppa in motståndaren – och ibland även mål – kort efter att ha tagit ledningen. Så inte idag.

MFF kunde och borde möjligen ha avgjort matchen redan i första halvlek. Även om de klara målchanserna var få så var de heta lägena många, men gång på gång saknades det där sista, som det brukar heta. Öppnast mål hade Daniel Larsson i elfte minuten, när han nickade ett inlägg från Ricardinho utanför. Det efter ett alldeles underbart anfall på vänsterkanten av Ricardinho och Jimmy Durmaz.

Andra halvlek. Man vill egentligen inte orda om den såvärst. Wilton Figueiredos avancemang över plan och svepande skott alldeles utanför höger stolpe direkt i 46:e var i och för sig en alldeles lysande början. Men sedan - - - föll MFF tillbaka, och GAIS ryckte framåt. Tappade matchen eller föll ihop gjorde hemmalaget på intet sätt, men hittade heller inte på något sätt tillbaka till första halvleks både överlägsna och giftiga spel. Man väntade på att MFF skulle komma tillbaka i matchen efter en inledande svacka, men så skedde aldrig. Ickedestomindre hölls näsan över vattnet, och svårare kallsupar förblev osvalda. Inte helt lite tack var Johan Dahlin, som trots stor arbetsbrist i första halvlek var mycket vaken på att knipa några knepiga inlägg och mota ett par bra skott.

Samtidigt hade MFF fler vassa målchanser i andra halvlek, och någon av dem borde verkligen ha fått lov att döda matchen. Som Pontus Janssons klockrena nick på inbytte Guillermo Molins hörna i 68:e. Eller Agon Mehmetis öppna läge vid mål efter Daniel Larssons framspelning, omedelbart följd av Jeffrey Aubynns skarpa skott utanför. Eller Daniel Larssons skott högt över i öppet läge efter inlägg av Gische, nytt skott av Aubynn och öppet läge för Agon i 87:e. Eller Agon Mehmetis öppna läge framför mål efter Gisches passning efter att ha tagit sig förbi en GAIS:are vid kortlinjen i 91:a. Eller Agons skott tippat av målvakten i 93:e…

Det ligger ofta nära till hands att uppleva just det aktuella resultatet som extra betydelsefullt, men – det här kändes som en riktigt viktig seger. Inte så att vi nutida allsvenska tillbedjare tror på skrock om förbannelser och så, men nog sätter alla de lidna oavgjorda resultaten mot just GAIS dagens vinst i än lite varmare belysning. I år vinner MFF såna här matcher som blev oavgjorda i fjol eller förrfjol. Och framför allt vinner MFF dom hemma. Det kan räcka långt.

Tobias Christoffersson