En erfarenhet rikare

MFF stod upp hur väl som helst mot Premier League-laget Fulham i en mållös men välspelad vänskapsmatch på Swedbank Stadion.

Inför matchen hade Roland Nilsson förhoppningen att hans lag skulle klara av att spela sitt spel också mot ett motstånd av annan karaktär och kvalitet än det någorlunda gängse allsvenska. Förhoppningen infriades. MFF stod upp väl mot Fulham FC, och lyckades också i perioder föra matchen och vaska fram ett par riktigt fina anfall, särskilt i första halvlek. Stundtals hamnade de himmelsblå under press av ett ovanligt slag från fysiskt starka motståndare med individuella spelaregenskaper flera nivåer högre än vanligt.

I ena ändan av plan visade anfallsparet Zamora-Gera ett rörelseschema av internationellt snitt och i den andra gav norske mittbacksjätten Brede Hangeland Edward Ofere minimalt utrymme. På mittfältet var bilden dock inte sällan en annan, och det var här MFF skördade sina största framgångar. Det var till exempel lite overkligt att gång på gång se Wilton Figueiredo just plocka boll från tuffa Premier League-mittfältare som Danny Murphy, Dickson Etuhu och Damien Duff. Låt vara att de uppvisade flera tydliga försäsongssymptom, men vem hade kunnat föreställa sig det bara för ett halvår sedan?

Samtidigt som tempot blev högt i matchen, var det också i alla fall i första halvlek lite vänskapsmatchfluffigt – som det ju blir - med innehållna satsningar och uteblivna närkampsdueller. Att första frisparken kom efter 22 minuter och 28 sekunder säger en hel del… men redan efter sex minuter blåste domaren däremot straff! Daniel Andersson tog tydligt armarna till hjälp för att bromsa Bobby Zamoras framfart in i straffområdet, så det var väl inte så mycket att snacka om. Straff till Fulham, men tusan vet om inte Danny Murphy slog den lite vänskapligt för att inte förstöra stämningen så tidigt i matchen – eller var det bara ett riktigt dåligt elvametersskott som med knapp styrfart rullade över sidlinjen decimetern utanför Dahlins högra stolpe?

I tionde minuten ett fint MFF-anfall: Guillermo Molins fick bollen på högerkanten, drev framåt och inåt i plan förbi flera Fulhamspelare innan han spelade fram Daniel Larsson, inlöpt i straffområdet. Vinkeln blev för liten för avslut, men skottet som täcktes gick till hörna. Kring kvarten var det helt klart MFF som förde matchen; hemmalaget vann mycket boll, spelade sig ur försvarsposition in anfallsläge och framstod på det hela taget både piggare, rörligare och spelskickligare. Härligt att se.

Varje gång Fulham tog sig fram blev det emellertid farligt, och närmast ett ledningsmål var gästerna i den 19:e minuten, när Zamora ryckt sig loss framför mål och nickade ett bra inlägg över. MFF:s bästa möjlighet kom i 35:e minuten, när Miljan Mutavdzic avslutade ett anfall han själv satt igång med ett bra skott.  

Många byten, i båda lagen. I MFF spelade Edward Ofere och Daniel Andersson hela matchen, och vår lagkapten glänste, synbarligen stimulerad av det internationella motståndet och – förstås – mycket väl i nivå med det. Extra kul annars att se hur alla de unga spelarna dels på intet sätt bad om ursäkt för sig, dels klarade sig riktigt bra. Till exempel Dardan Rexhepi, som spelade hela andra halvlek, var orädd och hungrig och gjorde allt för att störa Fulhamförsvaret.

De mest värderande blickarna i denna vänskapsmatch lär ha fallit på provspelande portugisiske mittbacken Yago. Några misstag, några riktigt bra passningar och ingripanden, i övrigt en habil, stabil insats.

På centrala mittfältet var navet Wilton-Ivo splittrade och spelade varsin halvlek tillsammans med Miljan respektive Rick Kruys. Ingenting förändrade intrycket att de båda är det självklara förstavalet, båda gjorde tvärtom riktigt bra ifrån sig. Miljan blir ett snäpp bättre för varje match han får spela och börjar nu kännas som en pålitlig backup med sitt spel spirande. Rick däremot ser ut att ha det lite tyngre på plan, han får inte riktigt sitt spel att stämma tillsammans med övriga laget för närvarande.

Allt som allt ett intressant och lyckat test för Roland Nilssons lagbygge: under givna förutsättningar har dagens MFF kommit så långt i sin utveckling att man kan spela jämnt med och rentav överglänsa ett riktigt bra internationellt lag. Man hungrar genast efter fler test och nya utmaningar! Men, samtidigt – vänskapsmatch är ändå bara vänskapsmatch. Att plocka tre nya allsvenska poäng hemma mot Gais på söndag förblir en både större och viktigare uppgift. Som det naturligtvis ska bli mycket spännande att se laget ta sig an.

Tobias Christoffersson