Plattmatch, platt fall

Det blev igen platt fall för MFF i Svenska Cupen. De himmelsblå stod för en plattmatch mot Mjällby, som fick vinna med hela 4-1 på Swedbank Stadion.

Formalian ger klen tröst. Även om det här alltså då var Mjällbys hemmamatch det här så är det klart att det kändes som och i praktiken var en hemmamatch för MFF. Och även om en förlust alltid är tråkig så är en hemmaförlust med tre mål något annat; alltid något av en allvarlig sak, när och hur den än kommer till.

När förlusten dessutom kommer till genom fyra mål av en och samma spelare blir det även lite pinsamt. Låt vara att tillfälligheter spelade Mostapha El Kabir i händerna här och där, men ingen spelare med ljusblå tröja kunde heller visa upp tillnärmelsevis lika mycket energi. Eller dådkraft, för att damma av ett ålderdomligt ord som likväl träffande beskriver skillnaden mellan MFF och Mostapha El Kabir denna eftermiddag.

”Semesterlir”, fnös någon på läktaren. Men det stämmer inte riktigt. MFF gick inte och lullade på plan, kan inte anklagas för bristande inställning till matchen som helhet. I första halvlek var det en fröjd att se framför allt mittfältarnas aggressivitet. Wilton, Ivo och Jiloan låg på precis hela tiden och tycktes särskilt ha bestämt sig för att få den lynnige och besvärlige Grahn ur spel. Det lyckades tyvärr inte, men MFF vann mycket boll och fick tidigt ett övertag i matchen.

Det var i nästa led det brast, och brast rejält. Omsättandet av bollinnehav i anfall, farligheter, målchanser och mål. Här saknades vilja, närmare bestämt löpvilja. Gång på gång samma scen: en spelare med boll. Gående med boll, drivande med boll. I l övrigt orörligt, stillastående, åskådande. Uppoffrande löpningar framstod som ett okänt begrepp för MFF:arna. Spel på ett tillslag likaså. Då blir det svårt att öppna upp duktiga försvar. Och svårt var det. Men inte utsiktslöst. Jiloan Hamad var igång fint, och hotade med hjälp av Ulrich Vinzents och Wilton Figueiredo från högerkanten. I 43:e minuten, då Mjällby redan ledde med 1-0, hade Jiloan MFF:s enda målchans i första halvlek, när han, frispelad av Wilton, sköt utanför i öppet läge.

Mjällby tog ledningen efter 24 minuter när El Kabir ryckte loss från MFF-backlinjen på ett snabbt uppspel från mittfältet och petade bollen förbi en utrusande Dusan Melichárek. Dusan fick revansch tio minuter senare när han täckte av ett nytt friläge för El Kabir och hindrade ett 2-0-mål, för stunden. Men på El Kabirs drömträff tre minuter in i andra halvlek var han helt maktlös. Från 25-30 meter tog Mjällbyspetsen ner bollen på bröstet och laddade en halvvolley som stänkte in i högre krysset. En lysande prestation, javisst, men El Kabir fick också utföra den helt oattackerad. Och än värre ut försvarssynpunkt var det kvarten senare när El Kabir satt 3-0 på hörna. Helt, alldeles, totalt, fullkomligt ensam i bortre delen av straffområdet kunde han bara skyffla in bollen i mål när den väl damp ner framför fötterna. Suck.

Visst saknades Daniel Larsson i MFF. Särskilt hans alltid kompromisslösa aggressivitet, hans benägenhet att springa på allt, hugga på allt, alltid göra allt han kan för att störa och stressa motståndarna. Detta hans slit låg bakom så många farligheter och i slutändan också mål i vårens MFF. Idag var det trubbigt och trögt längst fram. Agon Mehmeti kämpar vad han kan, men har det tungt formmässigt. Edward Ofere lär också ha en bit kvar till storformen, och visade dessutom störst engagemang i matchen då han protesterade mot en frispark emot sig så till den grad att han blev utvisad efter två varningar, en för snack och en för gruff (väl?). Suck igen.

Guillermo Molins ersatte Agon på topp med halvtimmen kvar och hann röra runt och utmana en hel del. Tyvärr blev det mest soloräder, men Gische gjorde också MFF:s 3-1-mål i den 63:e minuten, några fina dragningar och ett säkert avslut. Plötsligt kändes det som att MFF var på G och att en vändning faktiskt var möjlig. Men minuterna senare rann alla goda intentioner ner i kloaken med utvisningssituationen och frustrationen kring den. Det ska sägas att domaren inte hade en lyckad dag på Swedbank Stadion och att det var bortalaget MFF som fick lida mest för det.

När El Kabir så kontrade in 4-1 i 80:e minuten släcktes förstås även den tunnaste strimma hopp, och resterande matchminuter var det bara en pina att se håglösa pjäser på brädet och en plåga att tvingas ”fejsa” det faktum att MFF ännu en gång misslyckats i Svenska Cupen.

Låt oss hoppas att MFF:s lågvattenmärke för säsongen kom mitt i högsommarvärmen, och att laget kan omsätta smäleken över cupförlusten till en supertaggad omstart i Allsvenskan om två veckor.

Tobias Christoffersson