Tvärstopp på Strandvallen

Ja i alla fall i första halvlek. Och det räckte för att förlora matchen.

Säga vad man vill, men MFF 2010 vinner rättvist och förlorar rättvist, så här långt. Dessbättre har vinsterna varit betydligt fler (8) än förlusterna (2), men vad som känns lite oroande är att de nu tvenne nederlagen tillkommit på likartade sätt.

Ett motståndarlag med erfarenhet, slitstyrka och starkt självförtroende sätter riktigt hög press, spelar riktigt aggressivt, viker inte en tum. MFF hittar inte de nödvändiga sekunderna och decimetrarna för att få igång spelet, tappar istället boll i uppspelsfasen och straffas hårt. För tre och en halv vecka sen var det HIF på Olympia, 2-1. Idag var det Mjällby på Strandvallen, 4-2. Det har funnits andra motståndare, som försökt sig på samma taktik, men inte genomfört den bra nog, och då har det varit en stor njutning att se MFF spela sig ur pressen och in i sin fina och förr eller senare målgivande anfallsfotboll. Men – så inte idag.

Ok att inte komma in i matchen och att motståndaren lyckas bättre, men att släppa iväg till 0-3-underläge bara i första halvlek ser ju förfärligt ut. Men samtidigt – mål kan komma till så lätt i fotboll, det har inte minst flera av MFF:s motståndare fått erfara under våren. Mjällbys 1-0: en mycket väl genomförd frisparksvariant. Visst, MFF-defensiven borde kanske varit bättre samlad, men det var både ett lite lurigt läge och skickligt av Mjällby. 2-0: kanske lite värre. Bolltapp på vänsterkanten av MFF, Mjällby kontring, inspel till Ekenberg som sökt upp fin position, djupledsboll till El-Kabir, fri, vasst avslut. 3-0: ännu lite värre. Felpass av Elanga ger kontringsläge, Grahn bra löpning in i straffområdet till höger, pass genom målområdet till inlöpande Löfquist. MFF-spelarna tagna på sängen av kontringen och illa samlade, därtill klart passiva.

MFF hade inte ett skott på mål i första halvlek, och bara ett enda läge som kan kallas farligt: ett långt uppspel till Daniel Larsson, som krigade och kom loss till vänster i straffområdet, men hans skott täcktes ut till hörna. Sista tio innan paus kändes det som att MFF började hitta spelet, men så kom sorgliga 3-0 i 44:e minuten. Minnesgoda blådårar kunde möjligen repa mod genom att tänka tillbaka på bortamatchen mot IFK Göteborg 1994, också den i maj, då också IFK tog ledningen med 3-0 i första halvlek – men då MFF efter paus vände och vann med 4-3!

Och faktiskt – någonstans mellan minuterna 50 och 65 hade MFF något liknande inom räckhåll. I 51:a höll Wilton Figueiredo vackert i bollen och undan motståndarna, lyfte blicken, såg öppningen och slog en mycket vacker djupledsboll – som Daniel Larsson löpte in och snodde framför nävarna på Mattias Asper för att sedan förpassa i mål! 3-1 och ännu ett högklassigt och rasande snyggt mål av Daniel Larsson!

Reducering och kontakt i ett perfekt läge i matchen – och det syntes. MFF fick nu äntligen igång spelet, var först på bollarna, hittade vägarna framåt medan Mjällby föll tillbaka, blev passivt och räddhågset. I 56:e minuten ett fint inspel av Guillermo Molins mot Daniel Larsson framför mål, Mjällby lyckades precis styra undan till hörna. Men på hörnan, då löpte Pontus Jansson fram och satte huvudet till med imponerande tajming – samt nickade in 3-2 förbi målvakten. Grattis till första allsvenskan målet, Pontus!

Ett oerhört viktigt mål dessutom, kändes det som. För nu såg det verkligen ut som att MFF skulle kunna vända det här. Med spelet igång, ett mål upp till kvittering, Mjällby närmast chockat – bara att köra på. Men så blev det inte. Mjällby hade styrkan och uthålligheten att samla ihop sig igen, och kanske tog MFF lite slut i regnet på den gissningsvis mycket tungsprungna planen. De himmelsblå kämpade, slet, jagade, försökte, men hade påfallande svårt att hota Mjällby. En handfull goda anfallsförsök, men lika många missar, grova som mindre grova, i de viktiga momenten. I matchens slutskede skickade Roland Nilsson upp Pontus Jansson på topp för att ha någon nickstark att ösa in bollar på i slutforceringen. Många bollar kom, men Pontus var i hopplöst numerärt underläge mot två av seriens starkaste mitbackstorn: Rosengren och Robledo. Istället ett par riktigt vassa kontringslägen för Mjällby, och på det sista, på stopptid, fastställdes slutresultatet 4-2.

En klar, en rättvis förlust, som sagt. Vet inte riktigt vad man ska göra med den. Hur orolig man ska bli över den. Två förluster på tretton matcher är ingen direkt katastrof, om man säger så. MFF 2010 har redan visat så mycket som är så bra, och behåller en ohotad andraplats i tabellen. Men det är klart, det är det där satans glappet uppåt, till serieledaren. Förlåt, den tillfällige serieledaren.

Tobias Christoffersson