Inte mycket att snacka om

Med 1-0 redan i fjärde minuten fick MFF en drömstart i bortaderbyt mot HIF. Men med ledningen tappad på tjugo minuter, två tunga skador på trettio och laget för dagen sämre än motståndaren över nittio – så återstår bara att notera säsongens första förlust.

Laddningen inför detta Skånederby hade varit oerhörd. Inte bara skulle ett MFF och ett HIF med båda i bra form mötas, det var också ettan och tvåan i den unga allsvenska tabellen, tillika seriens enda lag utan förlust, som ställdes mot varandra. ”Seriefinal”, kunde man till och med läsa både här och där, vilket ju är ett absurt uttryck med 23 omgångar kvar att spela. Så, ska man leta ljusglimtar efter den mörka kvällen på Olympia så finns ju i alla fall en där: allsvenskan är inte avgjord.

Annars är det framför allt ”glömma och gå vidare” som lockar. Problemet är att det inte låter sig göras, då matchen fick svåra efterverkningar i form av fler skador. Jasmin Sudic fick en korsbandsskada på träning i lördags och är borta inom överskådlig framtid, Markus Halsti har en blödning i vaden vars läkning kommer att dröja. Och med dryga kvarten spelad av derbyt fick Edward Ofere lämna plan med en knäskada, som enligt de initiala bedömningarna kommer att hålla honom borta från spel i alla fall den nära framtiden. Dessutom haltade Ricardinho – just tillbaka efter lång skada – av med en blödning i gränslandet mellan skinka och rygg. Tunga avbräck.

Skånederbyt kunde emellertid inte ha börjat bättre. I andra minuten gjorde Jasmin Sudics oerfarne ersättare Pontus Jansson sitt första ingripande och det gick riktigt bra; han stod rätt och nickade undan ett farligt inlägg från Lindström och var med på noterna också i läget efter. Och i den fjärde minuten – tilldömdes MFF straff! Domaren såg en hands i straffområdet på Edward Oferes inspel efter förarbete av Jeffrey Aubynn, Wilton Figueiredo tog straffen, och satte den, men målvakten var faktiskt mycket nära att ta den. Men: 1-0 till MFF och en drömstart i matchen.

Men – redan minuterna efter visade det sig att det här inte var MFF:s kväll. HIF kastade sig fram för att försöka få till stånd i snabb kvittering, och fick snabbt ett litet övertag i matchen. Hemmalaget låg på hårt, satte stor press och rörde sig fint, och MFF hade svårt att svara. I tionde minuten kom utdelningen, när Gashi tryckte in bollen i tumultet efter en frispark. Och HIF bara fortsatte. Tvingade till sig hörnor och frisparkar, stressade och pressade MFF.

Det fanns en situation, i den 14:e minuten, som kunde fört matchen in på en annan väg: Jeffrey Aubynns fantastiskt fina direktskott, Jeff framspelad av Daniel Larsson i ett snabbt MFF-anfall. Skottet gick i stolpen, och i situationen efter gick Ofere omkull i straffområdet, skadad. Och HIF tog över matchen. Visst, spelet böljade en del hela första halvtimmen, men det var HIF som fick ordning på sitt spel, som hotade.

MFF, fortfarande alltför sårbart i sin uppspelsfas, stressades att slå långt till mot en Ofere som inte längre fanns på plan, tappade mycket boll och disintegrerade helt på mittfältet. MFF hade en del boll, men oftast en och en med tre HIF:are närmast och inga passningsalternativ. MFF saknade både kvickheten att spela förbi och tuffheten att stå emot, trycka tillbaka. Då blir det förstås svårt.

Det som skulle visa sig bli segermålet, men vid tillfället ”bara” var 2-1 till HIF, trycktes också det in efter en fast situation, en hörna, där MFF först motade två bollar och sedan började lyfta när faran såg ut att vara över: Då fick HIF till ett litet instick och så var två men fria framför mål.

”Som vi äger!” hördes en klapphattsglad HIF:are stillöst jubla i halvlek. Tyvärr hade han helt rätt. Det var något av ett MFF i spillror som gick in till paus, sett till såväl spel som skador. Men är det något MFF verkligen imponerat med i år, så är det de starka andrahalvlekarna; förmågan att komma tillbaka in och förändra en matchbild till det bättre och rentav vända ett underläge. Så visst fanns det hopp.

Och visst var det ett MFF som kom in i andra halvlek och lyckades bättre. Första tio minuterna ett par bra anfallsförsök, men HIF fortsatte utan tvekan äga matchen, nu med. Kloka och oerhört arbetsamma i försvarsspelet lämnade de rödblå inga ytor eller sekunder i onödan för de himmelsblå att utnyttja. Med undantag av ett fint anfall i 61.a minuten, då Pontus Jansson slog en lång boll till Daniel Larsson, via Agon Mehmeti till Aubynn och ett inlägg som Larsson var nära att stöta i mål – så hade HIF koll.

Inte så mycket mer att snacka om egentligen. HIF var bästa laget. MFF räckte inte till. MFF kunde inte hantera HIF:s press i första halvlek och tappade matchen där. Laget lyfte sig en del i andra, men var aldrig nära varken kvittering eller vändning. HIF stängde matchen, MFF saknade verktygen att öppna den igen.

Tyvärr ett par negativa spelarintryck, men också ett par positiva: Jeffrey Aubynn gjorde en riktigt bra match; härlig inställning och viktig i det spel MFF nu hade. Pontus Jansson gjorde en – i synnerhet efter förutsättningarna – bra debut som mittback.

Nu, slickande av sår och omladdning – inför en mycket intensiv kommande vecka: Djurgården hemma måndag, Göteborg borta torsdag, TFF hemma söndag. Pust.

Tobias Christoffersson