Så bra, så viktigt

Så ska det gå till! MFF besegrade Häcken med 3-1 efter en helt magnifik andra halvlek på Swedbank Stadion och befäster den tidiga ställningen som allsvenskt topplag.

Det här laget är att räkna med. Om nu någon tvivlade på det. Jag kan erkänna att jag har, i alla fall lite. Allt har sett bättre ut och känts bättre, inte sällan också mycket bättre, i år, och laget har fått en fin start på serien med tre segrar. Men så var det den där lite sämre förstahalvleken mot Halmstad, där MFF blev så stillastående och körde fast mot defensivt motstånd. Jo, andra var bättre, men det blev ändå två tappade poäng hemma, och ett litet frågetecken i marginalen inför fortsättningen.

Ett frågetecken som inte kändes inaktuellt i slutet av första halvlek mot Häcken. Efter en frisk, frejdig start och tidig ledning stannade MFF upp och bjöd in Häcken i matchen, och det kunde slutat värre än den kvittering som inföll med 25 minuter spelade. Ett dynamiskt gulsvart hisingsgäng jobbade stenhårt i försvarsspelet, men kastade sig också fullt framåt med mycket folk så fort minsta tillfälle bjöds. MFF däremot tappade rörelsen och blev den där sekunden långsam med boll, tillräcklig för ytor att stängas till och alternativen på ruggigt kort tid begränsas till framför allt två: längre uppspel eller bolltapp på övre mittfältet.

Men, liksom mot Halmstad, liksom mot Kalmar, kom MFF in till andra halvlek fast beslutna att åstadkomma en förändring. Och vilken förändring! Fem minuter ungefär in i andra halvlek mot Häcken försvann alla tvivel på att det här laget är att räkna med. För den energi, den vilja, den fart, den aggressivitet och inte minst den skicklighet med vilken de himmelsblå kastade sig in i säsongens tolfte halvlek för att visa vad de går för – det var helt enkelt magnifik!

Häcken är ett riktigt bra lag, som mycket väl kan bita sig fast vid sin tidiga topplacering och vara med och slåss om medaljerna vad det lider. De har spelat bra mot andra bra lag i år, och de fick ett grepp om MFF i första halvlek; de spelade helt jämnt med MFF första fjärdelen och behärskade MFF i andra fjärdedelen av matchen. Men hade inte skuggan av en chans i andra halvlek. När MFF skruvade upp tempot. När MFF ökade aggressiviteten. Så underbart att se.

Hela laget gjorde riktigt bra ifrån sig. Wilton Figueiredo fortsätter imponera i sitt mittfältsspel, och Jeffrey Aubynn var en av nyckelmännen bakom segern genom sitt skickliga spel i andra – båda fick stående ovationer när de lämnade planen. Ricardinho var tillbaka, Gische fortsatte producera poäng. Men om det är en spelare som finns kvar på näthinnen när man sluter ögonen och tänker på den sköna segern – så är det Daniel Larsson.

Bilden av Daniel Larsson när han jagar på Häckens centrale mittfältare Dominic Chatto som schabblar lite med bollen, snor den och avancerar. Detta är i 47:e minuten, Daniel fälls, det blir frispark från vänster, i andraläget inlägg av Jeff till Daniel Andersson som skjuter över i öppet läge. Eller bilden av Daniel Larsson som jagar på Chatto igen, snor bollen igen och trycker på framåt mot straffområdet. Detta är i 57:e minuten, Guillermo Molins fyller på till höger, serveras bollen av Larsson och avslutar säkert, 3-1 till MFF.

Daniel Larsson har gjort ett oerhört arbete och en oerhörd nytta i varje match; med sin ständiga rörlighet som öppnar ytor och spelmöjligheter, med sin ettriga aggressivitet med vilken han jagar livet ur alla motståndare i någon form av närhet. Inte ibland, inte bara när det är läge – utan oupphörligen. Däri ligger också skillnaden, och mycket av värdet. Det är egentligen otroligt att han inte har fått göra något mål ännu, så mycket som han är inblandad i, och dessbättre verkar det inte bekomma honom. Om det finns någon ordning kvar i kosmos kommer målen. Snart.

Daniel Larsson var högst delaktig också i MFF:s 1-0-mål i den 7:e minuten. Edward Ofere startade anfallet med sin mottagning en bit ner i plan och tillbakapass till Robert Åhman Persson. RÅP satte en fin genomskärare upp till vänster till Daniel Larsson, som spelade in i banan till Molins någon meter in i straffområdet. Gische uppfattade att Ofere hade löpt upp och störtade in från höger, tunnlade fram bollen genom en Häckenspelare och serverade Eddie ett friläge som han tillvaratog på bästa sätt. 2 matcher, 2 mål för Ofere.

Som sagt kom MFF in till andra halvlek lite som ett nytt lag, tog över tämligen omedelbart – och fick utdelning inom kort. Ett flackt inlägg från höger av Wilton Figueiredo i 55:e minuten hann en Häckenförsvarare få upp ett knä mot, men inte bättre än att bollen studsade upp på hans utsträckta hand – solklar straff. Daniel Andersson stegade fram – ”stegar man fram” vid något annat tillfälle förresten? – och satte en stensäker straff ganska mitt i målet, men hårt så det räckte och blev över.

Tungt för Häcken förstås med två baklängesmål på en minut, och det är klart att de i praktiken tappade matchen här. Men det går heller inte att se målen som annat än en naturlig följd av den stora scenförändringen i matchen. Med 3-1 slog MFF inte av på takten för att bevaka segern, utan fortsatte spela ut på det där underbara sättet som gör att kärleken flödar fram och tillbaka mellan lag och publik.
 
Så Ricardinho. Ricardinho var tillbaka efter den fotfraktur som hållit honom borta från spel hittills i år, med undantag av 70 minuter U21 förra veckan. Och som han var tillbaka. Gjorde 90 minuter plus stopptid, och gjorde dem i princip felfritt. Vad mera, hann ge en snabbgenomgång av hela sitt imponerande register för dem som möjligen glömt sedan ifjol. Snabbheten, tekniken i försvarsspelet, säkerheten i brytningarna, överlappningarna med inlägg eller inspel – allt var där. Med tio minuter kvar såg han härligt mör ut och det kan inte ha funnits många löpmeter kvar i kroppen, med fem minuter kvar lekte han med några Häckenspelare nere i sitt vänsterhörn. En stor liten spelare, som man först när man ser igen inser hur mycket man saknat. Och det förstås för att Markus Halsti gjort ett så bra jobb i hans frånvaro.

En underbar seger, och – känns det som – en mycket, mycket viktig seger. MFF satte ner foten och det ordentligt och gav på köpet sin publik en riktigt fin föreställning. En att minnas, en att vilja återvända till Swedbank Stadion för att uppleva igen snarast möjligt. Men det dröjer lite. Djurgården nästa, 26 april. Först… ett glödhett, kokhett Skånederby på Olympia på tisdag. HIF-MFF, tabellens etta och tvåa. Båda utan förlust, båda i lysande form. Vilken match det kommer att bli, man blir svett bara av tanken.

Tobias Christoffersson