Wilton visade vägen på Fredriksskans

MFF tog första segern på Fredriksskans sedan 2005 i en händelserik och spännande match där Wilton Figueiredo stod i centrum.

Det är inte kattskit att vinna på Fredriksskans. Det är tvärtom riktigt, riktigt bra. Jo, ex-mästarna Kalmar FF har inlett säsongen poängsvagt, men Smålands stolthet har under de senaste sex årens uppstigande till den allsvenska toppen grundmurat en ställning som ett av seriens starkaste hemmalag.

När vann MFF på Fredriksskans senast? Det var riktigt längesen. Det var närmare bestämt i augusti 2005. Därefter en oavgjord och tre raka förluster. Arkivuppgifterna stärker den känsla som spirat under försäsong och serieinledning - att det är lite skillnad på MFF 2010 och på MFF säsongerna dessförinnan. Det faktum att MFF i söndagens match hämtade upp inte ett utan två underlägen och sedan vände matchen stärker förstås känslan ytterligare.

När var det 700 MFF-supportrar på plats på Fredriksskans? Ett löst antagande är aldrig någonsin tidigare. Här en hälsning till er från alla spelare, ledare och MFF-representanter som fick ta del av ert fantastiska stöd: TACK!

Om man för ett opåkallat ögonblick ska tala tennisspråk, kan säga att banan för dagen var en blandning av Wimbledon och Roland Garros, det vill säga hälften gräs hälften grus. Som om detta spelförsämrande förhållande inte var tillräckligt, såg hård blåst till att göra det ännu lite svårare att spela ordentlig fotboll. Och visst blev det en hel del lång- och tjong, särskilt i första halvlek och särskilt från MFF, som hade riktigt svårt att styra upp spelet på mittplanens första del. En bit högre upp i plan satte MFF redan tidigt i matchen lite press på Kalmar med aggressivt spel och några bra pass här och där – men det tillhörde undantagen.

11:01 gjorde Kalmar mål. 15:52 gjorde Kalmar mål igen. Båda målen på i princip samma sätt: bollvinst på egen mittplan, pass ut till höger, inlägg/inspel fri spelare i straffområdet gör mål. Första gången Dauda på inlägg av Sobralense, Sudic ensam MFF-försvarare hunnen ner och i fel position. Andra gången Nouri inspel till Tobias Eriksson, Vinzents ende MFF-försvarare hunnen ner, likväl steget efter. Två kontringar, två mål. Två gånger MFF med byxorna nere. Förfärande.

Knappt fem minuter mellan målen – likväl hann MFF göra ett mål däremellan! Också det en kontrin. Wilton Figueiredo vann boll långt ner i plan, höll i, avancerade och spelade fram Daniel Larsson på högerkanten. Daniel drog sig in i straffområdet, släppte vackert till inlöpt Guillermo Molins. Gische skickade ett inlägg genom målgården, Kalmar lyckades inte få undan och vi bortre stolpen stötte Edward Ofere in sitt första allsvenska mål för året!

2-1 till Kalmar efter bara en kvart. Inte utan att tankarna gick till höstens tokiga 5-4-match på samma plats. Matchbilden uppvisade klara likheter med böljande spel och inte alltför väl samlade försvar, och fyra minuter senare var Daniel Larsson loss i straffområdet, framspelad med en lång boll av Wilton, men bollen studsade oturligt. I 25:e minuten hade Daniel en ännu klarare chans att göra mål, loss i straffområdet igen höll han inne avslutet för att vänta ut målvakten, men väntade nog något för länge.

2-1 stod sig till paus. En rätt konstig halvlek, svår att få grepp om. Å ena sidan två illa insläppta baklängesmål och en hel del hot från Kalmar, framför allt från Dauda och Sobralense i rappa kontringar. A andra sidan ett mål, tre bra chanser – Aubynn hade ett fint skottläge efter förarbete av Wilton och Molins – och såväl flera bra anfallsförsök som total frånvaro av tecken på underlägesmissmod hos MFF.

Robert Åhman Persson. Tre mål på två matcher och stark form också i spelet. Det här blev dock inte Robbans match, han kom fel på det i den helt enkelt, sånt kan hända, och Roland Nilsson bytte ut honom redan i paus, mot Ivo Pekalski. Ivo kom in, gjorde inte mycket väsen av sig, men var starkt behjälplig med att limma ihop de lite lösa MFF-delarna på mittfältet.

I en aktuell intervju på hemsidan – och i matchtidningen Avspark – försäkrar Wilton Figueiredo att hans målhunger är oförminskad, även om han fått en ny roll i laget som central mittfältare. Inte för att det fanns någon anledning att tvivla på hans ord, men – varför inte backa upp dem med handling? Sju minuter in i andra halvlek satte Wilton fart med bollen, långt nerifrån egen planhalva. Hårt ansatt av Rydström och en till, men Wilton tryckte sig mellan dem och fortsatte, trots försök till fasthållning, trots samme Rydström i bakhasorna, trots en Kalmarspelare till i vägen. I närheten av straffområdeslinjen siktade han, och sköt – och bollen borrade sig in mot målvaktens vänstra kryss till. Ett fantastiskt solomål av Wilton!

…som gissningsvis kändes rätt skönt. Efter den hårt motiga fjolårssäsongen, och efter en missad straff och fyra träträffar på fyra matcher i år. Wilton var utan tvekan matchens store spelare. Han startade anfallet som gav 1-1, han satte själv 2-1 – och i 58:e minuten skruvade han så den högerhörna mot första stolpen dom Markus Halsti skarvnickade vidare in i mål. 3-2 till MFF!

Wilton och Halsti, så passande med ett målsamarbete dem emellan – två spelare som inte haft det särskilt lätt sen de kom till klubben, men som båda firat små och mycket välförtjänta succéer under de första matcherna. Halsti som vänsterback i vad som sannolikt är väntan på Ricardinhos återkomst. För Wilton däremot kan succén bara växa. Idag var han magnifik.

Med en halvtimme kvar hade alltså MFF vänt matchen. Det är att ha resning. Att ligga inne med karaktär. Självförtroende. Och inte minst förmåga. Egenskaper som också spelade in under återstoden av matchen, då Kalmar pressade på, stundtals hårt. MFF gick på knä under en femminutersperiod kring 65-70 minuter, då ett kalmarmål hängde i luften, men sedan tätade bortalaget till, fick rentav kontroll över matchen. Så Kalmar fick inget mer mål. Låt vara att det krävdes en helt avgörande räddning av Johan Dahlin, i form av en perfekt utrusning på Daudas friläge i 81:a minuten. Men vad är det för fel med det?

Fem matcher, ingen förlust. Hämta upp två underlägen och vända till seger på svår bortaplan. Det måste verkligen stärka laget. Det stärker i alla fall – ytterligare – tron på laget. Det är allt lite skillnad på MFF 2010. 

Tobias Christoffersson

P.s. ...och skönt att se Guillermo Molins "tillbaka" efter den bleka insatsen mot HBK; ett assist till samlingen, flera vassa utmaningar och bra kombinationer. Samt även att se Jeffrey Aubynn göra bra ifrån sig på andra kanten. D.s.