Tålamod och skicklighet

Med hjälp av koncentration, tålamod och förvärvad skicklighet på fasta situationer tog MFF andra segern på en vecka och tredje raka segern på Strömvallen.

Efter tre spelade matcher står klart att MFF 2010 är ett klart skickligare lag med större register än MFF 2009. Vilket förstås är väldigt spännande, väldigt intressant och mycket tillfredsställande att se. På en dålig plan i premiären mot Gais hade MFF problem att få styr på sin match, blev stressat och utelämnat till långbollsspel - men sen har det verkligen sett riktigt bra ut. MFF straffade relativt enkelt ett öppet spelande Örebro med snabba och bollskickliga kontringar och sammanhållen defensiv. Och MFF har idag besegrat ett sedvanligen tillbakadraget och passivt Gefle – och det med hjälp av två nya vapen i arsenalen: tålamod och skicklighet på fasta situationer.

Det var en fröjd att i elfte minuten se Jimmy Durmaz vassa högerhörna mot området kring första stolpen och se Robert Åhman Persson ta två steg mot bollen och med en synnerligen vacker nick skicka bollen förbi målvakten och in vid bortre hörnet perfekt placerad.

Det var en växande njutning att se MFF vinna det kalla kriget på Strömvallen som sedan följde. Gefle: låglåg backlinje, kompakt samlat och fullständigt fokuserat på att stänga MFF:s farliga kanter och ytorna framför eget straffområde, noll press över mittlinjen (nästan). En svår matchbild och motståndare att förhålla sig till för ett spelande lag. Men MFF hade ju ledningen – så varför gå bort sig i onödan? Ett och annat långt uppspel blev det när ytorna för kombinationsspel inte fanns, men framför allt: MFF förhöll sig lugna. Bollade i backlinjen, säkra pass, ingen frustration. Tålamod. Kyla.

Första dryga halvtimmen vann centrala mittfältet och backlinjen dessutom mycket boll, och det är vad gäller den förmågan bara att imponeras av Wilton Figueiredos utveckling. Från fjolårets obekväma (och kanske delvis självpåtagna) roll som målfrälsare håller Wilton på att förvandlas till rena mittfältsklippan; skickliga och i några fall rentav vackra brytningar, trygghet med bollen och lugn blick för passningarna. Mot slutet av första halvlek tappade MFF lite framför allt centralt och Gefle kom fram i några farliga lägen, men riktigt farligt blev det aldrig.

Det var ett med nödvändighet offensivare Gefle som försökte vinna framgångsrikt insteg i andra halvlek och åstadkomma en vändning av matchen. Men därvidlag hade gästrikarna helt enkelt inte en chans. Med lossad livrem och avspända hängslen och utrymme för lite mer öppet spel på plan var det MFF som tackade och tog för sig med överlägsen snabb-, passnings- och bollskicklighet. Härligt att se det med, naturligtvis. I 51:a minuten ett rappt inlägg av Ulrich Vinzents som Agon Mehmeti var någon decimeter eller tiondel från att stöta i mål, två minuter senare fin framspelning av Guillermo Molins till Agon och hörna.

I 58:e minuten gjorde MFF, fullt följdriktigt, 2-0, och det var ett riktigt vackert mål. Särskilt för alla som under en stor del av fjolårssäsongen satt och saknade andravågor in i straffområdet från spelarna bakom anfallslinjen. Jimmy Durmaz slog ett vasst inlägg mot Daniel Larsson framme mot första stolpen, bollen studsade i kampen med Gefle-försvarare bakåt – och där stormade vem om inte Robert Åhman Persson in och tryckte resolut in bollen direkt, rätt i mål bara! Han har kastat sig fram i ett par liknande lägen under försäsongen men inte fått till avslutet, men nu satt det som en spik. Härligt RÅP!!!

Tungt för Gefle, och än tyngre blev det trevligt nog bara fyra minuter senare. Ny hörna för MFF, ny fin hörna slagen av Jimmy Durmaz. Den damp ner rakt hos Daniel Andersson framför mål, men studsade bort. För att i lite tumult studsa lite fram och tillbaka och tillbaka till Daniel igen, och nu lyckades Daniel skyffla in bollen i mål. Välförtjänt för Daniel som ju hade en vacker nick i stolpen mot Örebro – och 3-0 till MFF!

Två mål på hörna av MFF, två mål på fast situation. Och ett par hörnor till som var riktigt farliga, framför allt den från Guillermo Molins i 72:a minuten, då Jasmin Sudic nickade bollen i stolpens insida. Det har hänt något här. Om fasta situationer och MFF ska beskrivas med ett ord är det ordet inte längre hot utan möjlighet.

Jimmy Durmaz. Supertekniske trollgubben som tjusade alla med sina inhopp 2008, men som inte fick mycket speltid 2009. Nu har han gjort något han inte gjort tidigare: två hela allsvenska matcher (i princip) på fem dagar. Han lurade inte upp Daniel Bernhardsson eller nån annan Gefle- eller Örebroback på läktaren. Men han slog hörna efter hörna så de blev målchanser (och mål!), han tvingade fram frisparkar och hörnor med sina inlägg och sin bollskicklighet och han visade dessutom prov på hårt arbete defensivt. Genombrott är kanske fel ord, men – etablering. I slutet av mars 2010 är Jimmy Durmaz en allsvensk startspelare.

Det här var ett styrkebesked av MFF. En oerhört väl genomförd bortamatch. Av ett lag som verkligen börjar kännas som ett lag.

/Tobias Christoffersson